Fredrik Johansson har även hunnit med att vara utförsäkrad under en period. ”Då blev jag tvungen att leva på gammpengarna”, berättar han.
Det var i augusti 2013 som olyckan var framme. Fredrik var med några vänner i Arjeplog och njöt av sensommarkvällen när han under en cykeltur föll av cykeln och slog i huvudet.
Själva olyckan har han inget minne av, men en kompis har berättat vad som hände:
– Hon cyklade före och hörde att jag ramlade. När hon vände sig om hoppade jag upp på cykeln och fortsatte som om inget hade hänt. Men på morgonen fick de inte liv i mig. Jag bara låg på golvet och snarkade.
Vännerna ringde ambulansen, som skjutsade Fredrik till sjukstugan i Arvidsjaur. Sedan blev det helikopter till sjukhuset i Umeå. Via Piteå lasarett hamnade han till sist på Sunderby sjukhus.
Där hölls han nedsövd i en månad. Det kunde ha blivit ännu längre, om inte Fredrik hade reagerat som han gjorde på sondmatningen.
– Jag slet ut den hela tiden. Till slut väckte de mig, berättar han.
När Fredrik vaknade kunde han varken prata eller gå. Det visade sig att han drabbats av en blödning mellan hjärnhalvorna, en skada som bedömdes få mycket allvarliga följder.
– När mamma pratade med läkarna sa de att jag förmodligen kommer att ligga i sängen i resten av livet.
En sådan framtid skulle stå i skarp kontrast till det aktiva liv som Fredrik tidigare levt. Han växte upp i Malå, gick gymnasiet i Lycksele och bestämde sig tidigt för en framtid inom bergteknik och gruvor.
Efter civilingenjörsutbildning i Luleå arbetade han i fem år som gruvingenjör i Kristinebergsgruvan. Därefter väntade flera chefsjobb, först åt Boliden och sedan åt Bergteamet.
När olyckan inträffade var han platschef för över hundra personer i Kiruna.
– Min första tanke när jag vaknade upp var ”satan vad onödigt”. Sedan ”hur ska det gå i Kiruna utan mig?”
Även vid sidan av jobbet har Fredrik levt ett aktivt liv. Bland annat har han spelat division två-hockey i Malå och tävlat i långlopp på skoter.
För honom var det aldrig något alternativ att bara acceptera läkarnas dom.
– Jag bestämde mig för att kämpa varje dag. Att ge upp har aldrig funnits på kartan.
För Fredrik har det blivit åtskilliga gång- och joggingturer i Tjamstan tillsammans med bästa träningskompisen, gråhunden Rapp.
Vägen tillbaka gick genom envishet och träning. Det började med rehabiliteringen på Sunderby sjukhus.
När Fredrik blev utskriven i februari 2014 började han träna sex dagar i veckan, både på gym och genom att gå och jogga uppför Tjamstan med gråhunden Rapp.
En viktig inspirationskälla har varit psykiatrikern Anders Hansens bok ”Hjärnstark”, som handlar om hur hjärnan kan stärkas av fysisk träning.
– När jag läste den tänkte jag att skadan inte kunde vara permanent. Jag fortsatte att träna ännu hårdare efter att ha läst boken, berättar Fredrik.
Steg för steg gav träningen frukt. Ett viktigt mål var att få tillbaka körkortet, en nödvändighet för att återvända till den gruvbransch som han längtade tillbaka till.
Då måste han först klara ett stort test som visar att hjärnan fungerar som den ska. Efter att ha misslyckats både 2016 och 2017 såg det mörkt ut, då läkarna bedömde Fredriks skada som permanent.
Men året därpå slog han dem med häpnad och klarade testet efter en hundraprocentig förbättring.
Fredrik kommer aldrig att glömma den där dagen i juni när han fick tillbaka körkortet:
– Jag hämtade ut det vid två-tiden på Ica. Sedan körde jag sex mil bara för känslans skull. I bilen spelade jag ”What a feeling”.
Efter många år i berg- och gruvbranschen har Fredrik startat det egna företaget FJ Konsult. Som många andra numera har han kontoret i hemmet.
Numera har han inte bara körkortet tillbaka utan även ett eget företag. Det heter FJ Konsult och erbjuder olika tjänster inom gruvindustri och bergteknik.
Fredrik berättar att han i maj ska hoppa på ett nytt intressant uppdrag åt LKAB. Det handlar om att hjälpa till med olika ingenjörsuppgifter vid bolagets forskningsgruva.
Samtidigt har olyckan gett honom insikten att jobbet inte är allt:
– Jag har insett att det viktigaste är att få vara frisk och att ha familj och vänner. Det enda som fattas nu är en fru Johansson och småttingar.
Fredrik fick tillbringa ett halvår på Sunderbyn innan han skrevs ut. Numera känner han sig helt återställd, förutom att han ser sämre på ett öga.
Vad har du mer dragit för lärdomar av det som hänt?
– Använd cykelhjälm. Om jag hade haft det hade jag nog klarat mig.
En annan lärdom är att det lönar sig att aldrig ge upp. Även när det ser mörkt ut och man har oddsen emot sig.
Att det finns andra som tror på en skadar inte heller. Fredriks mamma tvivlade aldrig, inte ens när han låg nedsövd och läkarna kom med sina dystra besked.
– Morsan var säker på att jag skulle komma igen. Hon visste att jag var tjurig. När äldstpojken ligger för döden måste man tro på mirakel.