Jim Lundmark tycker att det känns bra att sluta. Inte minst i en tid när han upplever att det känns uppåt i kommunen. ”Det var något som vände efter stålbadet 2017”, säger han.
Jim Lundmark växte upp i Adak, där hans mamma drev Lundmarks Tobaks- och pappershandel. Det var under bygdens verkliga blomstringstid.
– Det var så mycket barn att jag fick gå ettan och tvåan i Adakgruvan, berättar Jim.
Efter att ha utbildat sig till bilmekaniker på gymnasiet fick han 1975 jobb på Skellefteå Bil, först i Arvidsjaur och sedan på reservdelsavdelningen i Malå.
Där stannade han i nästan 15 år, innan han blev Konsumhandlare i Adak.
Därefter satte han sig på skolbänken igen. Först läste han på komvux och sedan till civilekonom.
Jims första ekonomjobb blev inom hotellbranschen, innan han 2006 började som ekonomichef på Malå kommun.
Och det stannade inte där – efter bara ett halvår på posten blev kommunchefstjänsten vakant och då erbjöds han även den.
Följden blev att han i flera år hade dubbla chefsjobb på kommunen.
– Så är det i små kommuner. När någon slutar får man som kommunchef vara beredd att gå in ett tag.
Hur funkar det?
– Det blir så att man bara förvaltar. Man hinner inte annat.
Ett tag kombinerade han uppdraget med att även vara vd för det kommunala bolaget Meni, men sedan 2016 har han enbart varit kommunchef.
Jim konstaterar att det är mycket som har hänt genom åren, och att vissa händelser har etsat sig fast mer än andra.
En sådan sak är mordet i Malå tidigare i år, som nu håller på att få sitt rättsliga efterspel.
Jim berättar att han fick veta vad som hänt av en medarbetare som ringde honom när han satt i bilen på väg till jobbet.
– Den första tanken var ”varför händer det här?” Sedan ”hur hanterar vi den här situationen?” I den här rollen ska man leda krisledningsgruppen och bedöma om Posom-gruppen ska aktiveras.
Som kommunchef har man ett nära samarbete med politikerna. Här avger Mikael Abrahamsson sin röst till Jim vid ett tidigare valfullmäktige i Malå.
En annan tuff period var 2016, när både barn- och utbildningsnämndens ordförande Martin From och kommunalrådet Martin Noréhn avled inom loppet av knappt ett halvår.
– Det är sådant som finns där, säger Jim.
Annat minns han med glädje. Som förhandlingar där han bidragit till något bra.
Ett exempel är när landstinget för drygt tio år sedan ville dra in ambulansen i Malå.
– Jag fick mandat av kommunalrådet Martin Noréhn att åka till Umeå och förhandla med dåvarande regiondirektören. Det slutade med att ambulansen blev kvar.
Men det som varit roligast är ändå kontakten med medarbetarna. En viktig del i det är att vara sig själv och prata med alla oavsett var de finns i hierarkin, menar Jim.
Han konstaterar också att det är en enorm skillnad mellan att vara kommunchef i en stor och en liten kommun. Det märks inte minst på kommunchefsträffarna.
– Här sitter man och funderar över om man ska prata med lokalvårdaren. I Umeå funderar de på om de ska prata med finansministern.
Att vara opolitisk chef i en politiskt styrd organisation är lite speciellt, särskilt när politiken är så turbulent som i Malå. Hur har det varit?
– Att ha en tydlig majoritet är alltid bäst. Annars blir det en osäkerhet i organisationen åt vilket håll man ska. Men som tjänstepersoner måste vi finna oss i det, vi ska göra det bästa möjliga för att skriva vad ärendet gäller, då gör vi våra politiker proffsiga, säger Jim, och medger att det inte har varit så lätt alla gånger:
– Man är lite mittemellan.
Genom åren har du också utsatts för en del granskningar, inte minst i Norran. Hur har du upplevt det?
– När jag var ny upplevde jag att det var jobbigt. ”Ska det grävas nu?” Men när jag sedan har analyserat det tänker jag ”vad bra att media granskar, då får vi reda på om det är något vi behöver göra annorlunda”. Ungefär som när revisorerna granskar.
– Men jag tycker inte om att vara uppe på barrikaderna. Jag verkar hellre i det tysta.
Jim Lundmark beskriver sig själv som en lösningsorienterad person som sällan ältar saker.
Det får han också göra snart. Den 1 augusti går Jim i pension och med semestern i antågande räknar han med att göra sin sista arbetsdag i slutet av juni.
Vad ska han göra då? Ja, med hans intresse för att renovera och med flera fastigheter som behöver tas om hand lär han inte ha någon brist på sysselsättning.
Han ser också fram emot älgjakten, att börja släktforska och kanske väcka liv i sin gamla Saab V4.
Till sist, hur känns det?
– Abstrakt. Jag har inte hunnit känna efter. Om man har jobbat sedan man var 17 år är det en mental förberedelse att kliva ur förvärvsarbetet. Och kanske inte bli behövd, säger Jim, och funderar en kort stund innan han fortsätter:
– Fast egentligen känns det bra. Nu kan jag bry mig om dem som ligger mig närmast.