Christina Catharina Larsdotter på en teckning gjord den 24 mars 1837 av en okänd konstnär.
Christina Catharina Larsdotter, mer känd som Stor-Stina eller den långa lappflickan, var en kvinna vars öde aldrig har upphört att fascinera.
Hon föddes i Brännäs utanför Malå 1819, led av en sjukdom som gjorde att hon aldrig slutade växa och blev så lång – omkring 2,10 meter – att hon kom att visas upp mot betalning både runtom i Sverige och ute i Europa.
Bland annat var hon en av attraktionerna vid världsutställningen i London 1851.
Christina Catharina Larsdotter dog 1854. Hon begravdes i Lycksele, men kroppen grävdes senare upp och togs omhand av en läkare i Lycksele.
Skelettet fördes därefter till Karolinska Institutet där det – liksom flera andra kvarlevor efter samer – kom att ingå i institutets anatomiska samlingar.
Sedan förstördes kvarlevorna i en brand i anatomiska museet 1892. Eller, det har i alla fall varit den allmänna uppfattningen om vad som hänt.
Det var Ann Gustavsson och hennes kollegor vid Karolinska Institutet som gjorde fyndet.
Men vid en föreläsning i Malå på fredagskvällen kunde forskare från KI avslöja att kvarlevorna nu har återfunnits. Fyndet gjordes av Ann Gustavsson, arkivarie och osteolog vid medicinens historia på KI, när hon höll på att gå igenom några lådor efter branden.
Just den här lådan var märkt ”mycket lång man”.
– Jag förstod direkt jag öppnade locket att det var något speciellt med det här, berättar hon.
Via ett omfattande detektivarbete, bland annat en bevarad gipsavgjutning och en text på lårbenet, kunde forskarna så småningom slå fast att det verkligen rörde sig om kvarlevorna efter Christina Catharina Larsdotter.
Med på föreläsningen var även Åke Lundgren, författare från Malå som i 45 års tid forskat om Christina Catharina Larsdotter och som via sina två böcker och otaliga föreläsningar mer än någon annan har sett till att hennes öde blivit känt.
Åke Lundgren och Eva Stenberg Arthursson kunde knappt tro att det var sant när de fick höra om fyndet. Nu ser de fram emot en återbegravning i Malå.
Han berättar att han fick kännedom om fyndet när han precis skrivit manus till en tredje och avslutande bok, med mycket nya fakta och uppgifter:
– Då sa ja jag till förläggaren ”stopp, sista kapitlet är inte skrivet, jag kan inte göra det förrän vi vet vad som händer nu”.
Åke Lundgren passade även på att berätta om Christina Catharina Larsdotter, bland annat att hon var en intelligent och driven kvinna som gick med på att visas upp för att försörja sig själv och sin familj i en tid av fattigdom och umbäranden.
Han är en av få utanför Karolinska Institutets väggar som under en tid har känt till fyndet. En annan är Eva Stenberg Arthursson, ordförande i Malå sameförening.
Hon berättar att det har varit jättejobbigt att veta om det här utan att få berätta det för någon.
– När jag hörde det första gången visste jag inte vad jag skulle göra, nypa mig i armen eller gråta.
Vid föreläsningen på Forum visades det även upp illustrationer och föremål som rör Christina Catharina Larsdotter.
Nu är alla inblandade inställda på att kvarlevorna efter Christina Catharina Larsdotter ska återlämnas till Malå och att hon äntligen ska få begravas där, på samma kyrkogård som föräldrarna och syskonen.
En sådan process är också på gång. Bland annat har sametingets etiska råd kopplats in.
– Hon ska hem, säger Eva Stenberg Arthursson.
Föreläsningen om Christina Catharina Larsdotter hölls på Forum och inledde samehelgen i Malå, ett årligt återkommande arrangemang som sträcker sig från fredag till söndag med möten och tävlingar i lassokastning och skytte i Lappstan.