Malå sameby är en skogssameby som har åretruntmarkerna i Malå kommun och vinterbetesmarkerna i Skellefteå, Robertsfors och Norsjö kommuner.
Vid kusten har Malå sameby sitt vinterbetesland från Lövånger i norr till Rickleån i söder. Det innebär att samebyn starkt kommer att påverkas av Norrbotniabanan, och de har också överklagat fyra av de sex sträckorna mellan Dåva och Skellefteå som regeringen nu sagt ja till.
– När man överklagar mot staten så är man på förlorarsidan, säger Tomas Stenlund.
Han konstaterar att beslutet kommer att betyda att betesmarker försvinner och att nya korridorer sätter stopp för renens vandringar.
– Mellan E4 och Norrbotniabanan blir det ett mellanrum där ingen kan vara, säger Tomas Stenlund, som även är kritisk till att de inte fått gehör för önskemålet om faunabroar där renarna skulle kunna gå över.
Samebyns överklagande innehåller flera alternativa yrkanden. Bland annat att ifall planen ändå fastställs så vill de ha ersättning för förlorat renbete och merkostnader.
Men det yrkandet togs inte upp till prövning.
– Det blev en riktig överkörning, säger Tomas Stenlund.
I sitt överklagande trycker Malå sameby på de samlade effekterna som olika verksamheter har på renskötseln. Förutom järnvägar gäller det bland annat gruvor, skogsbruk och vindkraft.
Renskötaren Jörgen Stenberg varnar för de samlade störningseffekterna och menar att Malå sameby är särskilt utsatt som skogssameby.
Det var också något som Jörgen Stenberg, Malå sameby, tog upp när han nyligen berättade om renskötselns villkor i Malå kommunfullmäktige.
– Vi har världens mest exploaterade renskötselområde. Ingen annanstans sammanfaller så många intressen. Det är ett hot som är ytterst reellt för rennäringen, sa han.
Förutom Malå har även Gran, Ran, Maskaure och Mausjaure samebyar överklagat järnvägsplanen. Det har skett via Svenska samernas riksförbund och förbundsjuristen Jenny Wik-Karlsson.
Jenny Wik-Karlsson, verksamhetschef och förbundsjurist vid Svenska samernas riksförbund, SSR, har varit ombud för fem samebyar under processens gång.
Hon säger att beslutet väckt stor besvikelse hos samebyarna, då det får stora konsekvenser för dem. Samtidigt menar hon att det ändå var ganska väntat, även om hon hade hoppats att regeringen skulle ha tittat närmare på frågan då det tog så lång tid.
Vad gäller ersättningsfrågan konstaterar hon att regeringen anser att den inte omfattas av det här beslutet.
– Då måste vi titta på i vilket skede vi kan framföra en sådan begäran. Det är inte rimligt att samebyarna blir helt utan ersättning.
Enligt Jenny Wik-Karlsson blir även en eventuell överklagan till Europadomstolen en senare fråga:
– Dit kan man inte gå förrän alla nationella instanser har prövat frågan, här återstår exempelvis prövning av miljöfarlig verksamhet.