För att bli medlem i en sameby räcker det inte med att vara same. Man måste även tillhöra en renskötande familj.
Men det kan komma att ändras.
Vid sametingets senaste plenum i Umeå klubbades ett förslag som innebär att alla som har anknytning till en sameby också ska kunna bli medlem där.
Med det följer även rätten att jaga småvilt och fiska inom samebyns område.
Jan Rannerud, Storsele, Malå, sitter med i sametingets styrelse för Vuovdega–Skogssamerna. Han berättar att det är den uppmärksammade Girjasdomen från 2020 som har gjort att frågan nu har kommit upp på bordet.
Där slog Högsta domstolen fast att det är Girjas sameby – och inte staten – som har rätt att upplåta småviltjakt och fiske på samebyns område ovanför odlingsgränsen.
Domen sågs som en stor seger för samerna, men väckte också frågor. Till exempel, hur vägledande blir domen för andra samebyar? Och vad innebär den för icke renägande samer?
Jan Rannerud berättar att regeringen efter Girjasdomen ställde frågan till sametinget om hur jakt- och fiskerätten ska organiseras:
– Man vill ju inte ha släppa loss ett antal personer som kutar runt och skjuter. Det måste vara nån form av organisation. Och det enda vi ser är att det fortsatt är samebyn som är den organisationen.
Han konstaterar också att det finns andra frågetecken som behöver rätas ut.
För att få jaga på samebyns mark måste man vara medlem i samebyn. Och det får man inte om man inte har renar.
Samtidigt säger rennäringslagen att alla samer har renskötselrätt, vilket enligt Jan Rannerud har gjort det hela till ett moment 22.
– Förslaget är nu att man löser det genom att alla får ansöka hos den sameby man har anknytning till. Då är det upp till samebyn att bevilja eller avslå ansökan. Så det finns ingen automatik i det här.
– Men för att få jaga och fiska måste man vara medlem, det är grunden, säger han.
En annan fråga som väcker känslor är renskötselrätten, alltså rätten att använda marken och vattnet för att bedriva renskötsel. Kommer den att förändras och gälla fler om förslaget blir verklighet?
Nej, svarar Jan Rannerud, och tillägger att den redan idag gäller alla samer. Men det betyder inte att det är fritt fram för den som vill att börja som renskötare.
– För att få bedriva renskötsel måste man ansöka hos en sameby. Där bestämmer egentligen samebyn självständigt. Om samebyn säger nej, vi har för mycket renar, då kan man ju inte ha fler.
– Det finns ett biologiskt renantal som inte får överskridas. Det kommer inte att förändras, det ligger fast, säger han.
Jan Rannerud tillhör den majoritet i sametinget som står bakom förslaget. Han beskriver det som en naturlig följd av Girjasdomen och ett helt okej förslag som ser till att det blir ordning och reda.
Men förslaget har också fått kritik. Både från samebyar och från oppositionen i sametinget.
Marita Stinnerbom, Guovssonásti, efterlyser en konsekvensutredning om hur samebyarna påverkas och förordar i stället det förslag som oppositionen lade fram:
– Det har samebyarna jobbat fram tillsammans med sin organisation SSR. Samebyarna berörs av förslaget, då måste man se på hur det kommer att påverka deras organisering, vad konsekvenserna blir och hur det praktiskt ska gå till. Sånt bör man veta innan man tar ställning.
Hon ifrågasätter förslaget att alla samer ska få bli medlem i en sameby och får rätt jaga och fiska inom samebyns område, även om samebyarna inte har rådighet över småviltsjakten och fisket.
– I renmarkskommitténs delbetänkande är förslaget att det bara är Girjas sameby som har rätt att förvalta jakten och fisket. Det finns ingen majoritet att ge övriga samebyar samma rätt, säger Marita Stinnerbom.
Hon är också kritisk till att styrelsen kom med ett nytt förslag och skickade in det till regeringen efter att frågan bordlagts på plenum. Det ledde även till att oppositionen riktade en misstroendeförklaring mot ordföranden Håkan Jonsson.
– Det var en minoritetsbordläggning och då får man inte jobba vidare med frågan. Vi tycker att styrelsen har jobbat helt fel, säger Marita Stinnerbom.
Vilka risker ser hon då med förslaget? Ja, framförallt att så mycket är oklart – vad innebär ett medlemskap och hur ska samebyarna organiseras?
Men hon ser också en risk för att renskötseln och renen trängs undan:
– Om det blir så att fler ska bedriva renskötsel blir det sämre möjligheter för den som bedriver renskötseln idag. Det är hårt, det behövs ett visst renantal för att du ska kunna livnära dig på renskötsel. Det blir en konkurrens inom samebyarna och konkurrens inom samebyarna kan skapa konflikter.
Jan Rannerud tycker dock att kritiken är överdriven och bygger på okunskap. Han menar att förslaget egentligen inte förändrar någonting och framhåller att samebyarna kommer att få tycka till innan några beslut fattas.
– Det är ju inte vi, utan staten, som skapar lagförslagen och lagrådsremisserna. Då får samebyarna säga sitt, ingen kommer att gå förbi samebyarna.
I slutändan är det riksdagen som fattar beslut i frågan, ett beslut som Jan Rannerud tror ligger minst fem år bort.
– Just nu är det faktainsamling som pågår. Så i stället för att vara oroliga borde man fundera på hur man vill ha det. Än är det inte läge att vara orolig, säger han.
Samebyar
• En sameby är trots namnet inte en enda fysisk by, utan ett geografiskt område där renskötsel bedrivs.
• Samebyn är organiserad som en ekonomisk och administrativ sammanslutning med en egen styrelse.
• Samebyn ska för medlemmarnas gemensamma bästa leda renskötseln på det geografiska området.
• Totalt finns det 51 samebyar i Sverige.
Källa: Sametinget.
Sametinget
• Sametinget är både ett folkvalt organ och en statlig myndighet. Sametingets uppgift är främst att bevaka frågor som rör samisk kultur i Sverige.
• Huvudkontoret finns i Kiruna, dessutom har sametinget kontor i Jokkmokk, Tärnaby och Östersund.
• Sametingets folkvalda församling, kallad plenum, består av 31 folkvalda ledamöter. Plenum utser i sin tur styrelse, presidium och olika nämnder.
Källa: Sametinget.