Studien visar att driften av vindkraftverken hade större negativ påverkan på renarnas val av hemområden och betesområden än uppbyggnadsarbetet.
En stor del av den svenska vindkraftsutbyggnaden sker idag inom renskötselområdet. För att undersöka hur renarna påverkas har forskare vid Statens lantbruksuniversitet och Högskolan Dalarna genomfört en studie.
Forskarna använde GPS-data från 50 vajor i Malå sameby för att följa hur renarnas val av kalvningsplatser och betesområde påverkades av driften av två mindre vindkraftsparker med åtta respektive tio verk.
Inom renskötselområdet har det fram till 2017 byggts 1 013 vindkraftverk och ännu fler är tillståndsgivna.
Renarna följdes under sex kalvningssäsonger – två före byggnation, två under byggnation och två när vindkraftverken var i drift.
Kalvningsplatser
Resultaten visar att renarna valde sina kalvningsplatser längre bort från vindkraftsparkerna under driften jämfört med före byggnation.
Resultaten tyder alltså på att den fortlöpande driften av parkerna under både dag och natt påverkar renarna mer än de plötsliga ljud som den ökade mänskliga aktiviteten orsakar under byggnadsarbetet.
Renarna valde också hemområden och betesområden inom hemområdena som låg längre bort från vindparkerna både under byggnation och när verken var i drift.
En tydlig förändring var att renarna undvek områden där vindkraftverken var synliga, till förmån för områden där verken inte syntes, när vindkraftsparken var igång.
Nya parker
Att renarna så markant ökade användningen av områden där vindkraftverken inte syns tolkar forskarna som att det är vindkraftverken i sig som stör renarna.
– Resultaten tyder alltså på att den fortlöpande driften av parkerna under både dag och natt påverkar renarna mer än de plötsliga ljud som den ökade mänskliga aktiviteten orsakar under byggnadsarbetet, säger Anna Skarin, forskare vid SLU:s institution för husdjurens utfodring och vård, i ett pressmeddelande.
Forskarna hoppas nu att resultaten kan bidra till att nya parker planeras med större hänsyn till renskötseln.
Bakom studien, som publicerats i tidskriften Ecology and Evolution, står Anna Skarin och Per Sandström från SLU och Moudud Alam från Högskolan Dalarna.