Mattias Nieminens och Jhonny Backmans fisketur blev inte den rofyllda upplevelse som de räknat med. Som tur var slutade det lyckligt, konstaterar de.
Det var i söndags kväll som Jhonny Backman och Mattias Nieminen från Malå begav sig mot Adakhållet för att fiska. Mattias är systerson till Jhonnys fru och de båda brukar rätt ofta fiska tillsammans, mest för att njuta av lugnet i naturen.
Men det som började som en rofylld fisketur förbyttes snabbt till något helt annat när Jhonny hörde Mattias vråla till.
– Då såg jag hur han tappade spöet och vinglade ner i vattnet med huvudet före. Jag skrek ”lugn Mattias, jag kommer!” Jag förstod att han hade fått ett anfall, berättar Jhonny.
Under vattnet
Båda befann sig vid stranden, men med en bro och en kraftig sluttning emellan. Jhonny sprang uppför branten, över bron och nedför branten. När han kom fram till Mattias hade han hela huvudet och stora delar av kroppen under vattnet.
– Jag lyfte upp honom och tog fram telefonen för att ringa SOS Alarm. Samtidigt var jag tvungen att hålla upp honom, då det var fullt med stenar där och jag inte ville att han skulle slå huvudet i en sten när han krampade.
Mattias (t v) har haft epilepsianfall sedan han var 13 år. Men inget så dramatiskt som det här.
Mitt under tumultet dök också en bil med husvagn upp på platsen. Där satt några norska turister som hjälpte Jhonny att få upp Mattias, samtidigt som han fick instruktioner från SOS-operatören.
Ambulansen kom snabbt till platsen och körde först Mattias till Malå sjukstuga. Därefter bar det iväg till Lycksele lasarett, där han även fick tillbringa natten för observation.
Utryckning
Det var viktigt att ambulansen kom så snabbt eftersom Mattias fått vätska i lungorna, konstaterar Jhonny. Han bedömer att Mattias låg under vatten i omkring tio sekunder.
Mattias är fortfarande mör i kroppen efter det som hände. Men nu kan han och Jhonny andas ut.
Eftersom kramperna brukar hålla i sig i minst fem minuter tror inte Jhonny att Mattias hade klarat sig om han inte hade fått hjälp.
– Om han varit ensam hade han inte överlevt. Han var inte kontaktbar när han kom upp. Läpparna var blå och han stirrade med tomma ögon.
Hur rädd blev du?
– Jag hann aldrig bli rädd. Det var bara att sätta fart med en gång.
Idag mår Mattias ganska bra. Men det är klart att den dramatiska händelsen har satt sina spår.
– Nu är jag mest trött och mör i kroppen efter alla kramper och mediciner. Jag ska få antibiotika för att få ut allt smutsigt vatten ur kroppen, säger han.
Mattias berättar att han har haft epilepsi sedan han var 13 år. Han hoppas att läkarna en dag ska kunna operera in ett chip i hans hjärna för att motverka anfallen.
Följs åt
Men för att göra det måste de först ta reda på var i hjärnan det börjar. Och det vet de inte idag.
– Nu tar jag medicin, berättar Mattias.
Blir det då några fler fisketurer för Jhonny och Mattias efter det här? Ja, det blir det säkert. Men en lärdom de har dragit är att Mattias hädanefter aldrig får ge sig av ensam.
– Det är bäst att vara två, konstaterar han.