Stella Gustavsson, Linda Åström, Majli Gustavsson och David Gustavsson i hemmets lugna vrå. Snart kommer de att vara fem i familjen.
Linda Åström bor i Malå tillsammans med sambon David Gustavsson och barnen Stella, 4 år, och Majli, 2 år. Snart väntar familjen tillökning och om allt hade gått som det var tänkt skulle bebisen, precis som storasyskonen, ha fötts i Lycksele.
Men med det beräknade födelsedatumet 21 december är Linda och hennes familj några av dem som berörs när förlossningen och BB i Lycksele stänger i tre veckor under jul- och nyårshelgerna. I stället kommer barnet att se dagens ljus i Skellefteå.
Med ungefär tre mils längre färdväg till förlossningen vill Linda betona att det finns andra blivande mammor som har det värre. Betydligt värre.
– Om jag hade bott i Ammarnäs skulle jag direkt ha begärt igångsättning eller snitt. Jag skulle aldrig åka fyra timmar med värkar. Det finns inte på denna jord.
Men även om det inte blir så stor skillnad i avstånd för henne försvinner ändå mycket av tryggheten. En anledning till att hon valt att föda i Lycksele är att hon kommer därifrån, en annan är att hennes pappa har en lägenhet nära BB där familjen kan bo i väntan på att värkarna sätter igång.
Dessutom finns det en trygghet i att vara bekant med personalen, lokalerna och hur allt fungerar på lasarettet.
– Och även om det ”bara” är tolv mil så är det en och en halv timmes resa. Det kan gå fort, konstaterar hon.
Linda Åström känner själv ingen förlossningsrädsla. Men hon förstår att de som gör det och som nu får ännu längre till BB verkligen känner sig rädda.
Framförallt tycker Linda att det är viktigt att problemet lyfts fram i ljuset. Särskilt som det tycks vara kris överallt inom förlossningsvården.
Till exempel har Norran berättat om kaoset och arbetsmiljöproblemen på kvinnokliniken i Skellefteå och SVT Nyheter Västerbotten rapporterat om att 28 barnmorskor i Västerbotten har sagt upp sig i år.
Till det ska läggas den uppmärksammade personalflykten från förlossningsvården i Stockholm.
Linda tycker att det är hög tid att sluta prata om det här som en kvinnofråga. Otryggheten drabbar hela familjen – inte bara kvinnorna.
Hon efterlyser de engagerade männens röster:
– Alla pappor borde också skrika högt. Alla män är också födda på BB och har en sambo, en mamma eller en dotter. Det krävs fler män för att politikerna ska lyssna. Män lyssnar mer på män.
Vad borde då de styrande göra? Ja, framförallt menar Linda att det behövs mer pengar i verksamheten. Pengar som kan användas för att anställa fler och för att se till att barnmorskorna får bättre arbetsförhållanden och högre löner.
Hon tycker att en barnmorska per födande kvinna vore en rimlig fördelning:
– Jag är övertygad om att barnmorskorna gör allt de kan. Men det finns en gräns för när man kan göra ett bra jobb. Om man har gått dubbla skift eller om alla som jobbar där är oerfarna är det inte så lätt.
Samtidigt gäller det nu för Linda och hennes familj att göra det bästa av situationen. För att vara så förberedda som möjligt tänker de inom kort åka till Skellefteå BB och kolla in hur det ser ut.
Hon hoppas också att det ska gå bra för alla andra som får längre att åka när BB i Lycksele stänger. Dessutom hoppas hon att det här bara blir tillfälligt.
Men där har Linda stora farhågor inför framtiden:
– Jag misstänker att de så småningom kommer att stänga BB i Lycksele helt och hållet. Och vad händer då? Det är redan dött som det är på landsbygden.