I slutet av april presenterades ”Värdet av vinden”, en statlig utredning som skulle lägga fram incitament för att få fart på vindkraftsutbyggnaden i Sverige.
Utredningen innehöll också några sådana förslag, bland annat ersättning till lokalsamhället och möjligheter för närboende att få sina fastigheter inlösta.
Däremot saknades det som utredaren ansåg skulle behövas för att fler skulle säga ja till nya vindkraftverk – en skatt som går till de berörda kommunerna, på ett liknande sätt som sker i Norge, Finland och Danmark.
Det fick inte utredningen föreslå, efter att regeringen kommit med ett tilläggsdirektiv under förra hösten.
Nu är ”Värdet av vinden” ute på remiss och några som inte är nådiga i sin kritik är Föreningen Sveriges vatten- och vindkraftskommuner och regioner, FSV, en sammanslutning som består av 32 kommuner och tre regioner, däribland Malå.
FSV har länge drivit på för att de kommuner som bidrar till landets elproduktion ska kompenseras för de ingrepp i naturen som det innebär, exempelvis via fastighetsskatten.
I sitt remissvar skriver FSV att de från början hade mycket stora förhoppningar på utredningen, att luften gick ur dem när tilläggsdirektivet kom men att hoppet åter väcktes när utredaren skissade på en ny lösning för att kompensera kommunerna.
”Vad som sedan hände är höljt i dunkel men uppenbart är att regeringen tvingade utredningen att backa från dessa tankegångar och lägga ett totalt för kommunerna helt innehållslöst förslag”, fortsätter de.
Enligt FSV är en rejäl ekonomisk kompensation till de kommuner som ska besluta om vindkraftsetableringar det enda sättet att vända det motstånd som finns.
Särskilt som det i många fall rör sig om kommuner som tidigare släppt ifrån sig stora värden för vattenkraft, gruvor och skog utan att få ersättning.
”Att kommunerna än en gång ska släppa till sina resurser utan att få någon kompensation är för mycket begärt”, skriver FSV och fortsätter:
”Kommunerna som FSV har kontakt med har sedan länge insett att det som tidigare skett inte får ske igen. Det är hög tid att även statens företrädare inser detta, om landet ska klara den nödvändiga energiförsörjningen och målet med den gröna omställningen.”