Ghader trivs med jobbet och de boende på Miklagård trivs med honom. ”Att hjälpa dem gör mig glad”, säger han.
Ghader Shafai är 24 år och arbetar sedan i juni i fjol på det särskilda boendet Miklagård i Malå. En yrkesbana som började med att en kompis som jobbade här tyckte att han borde lämna Dalarna, där han bodde då, och söka sommarjobb inom äldreomsorgen i Malå.
Ghader följde kompisens råd, sökte och fick sommarjobb och det gick så bra att han efter ett halvår fick tillsvidareanställning på Miklagård.
Men vägen hit har varit allt annat än spikrak och nu är Ghaders framtid mycket oviss.
Han berättar att han kom som flykting till Sverige från Afghanistan i samband med talibanernas frammarsch 2015:
– Vi hade krig med talibanerna och pappa blev dödad. Då blev vi tvungna att flytta därifrån.
När han kom till Sverige väntade en intervju med Migrationsverket och ålderstester. Det blev också början på en mångårig kamp för att få stanna i landet, då Migrationsverket inte trodde på Ghaders uppgifter om sin ålder.
Sedan dess har han fått flera utvisningsbeslut, det sista och avgörande för bara drygt en månad sedan.
– Nu har talibanerna makten i Afghanistan, var ska jag bo? Jag är ateist nu, jag tror inte på religion. Och de kommer att se mitt pass och säga ”din pappa krigade mot oss”, säger Ghader och tillägger:
– De skickar mig i döden.
Han berättar att han mår väldigt dåligt, har svårt att sova och drömmer mardrömmar varje natt.
Ghader har rotat sig väl i Malå och har både vänner och lägenhet här.
Samtidigt känner han ett starkt stöd från arbetskamrater, chefer, kommunen och de ideella krafterna i Team W, som varje lördag manifesterar för asylrätten med sina svarta paraplyer på torget i Malå.
Stödet har också betytt mycket när han som en sista utväg har ansökt om spårbyte för att i stället få arbetstillstånd i Sverige.
– Jag hoppas att det ska gå bra, men jag kan inte tro på det heller, säger Ghader.
Vad händer om det blir ett nej?
– Jag kommer att tappa allt jag har. De kan inte skicka tillbaka mig heller.
Och om du får stanna?
– Som första steg ska jag utbilda mig till undersköterska. Sedan ska jag fortsätta arbeta, ta körkort och leva som en vanlig människa.
Vad är det som gör att du trivs så bra inom äldreomsorgen?
– Att hjälpa dem, det gör mig glad. Jag kunde inte ta hand om min pappa, men nu får jag bli som en son med föräldrar. Vi skrattar ihop, jag ger dem inte bara mat, jag försöker göra något aktivt, ge dem glädje.
Gruppen som sedan i maj 2021 har manifesterat för asylrätten på torget i Malå har engagerat sig i Ghaders öde.
Ghader är inte heller ensam om sin situation. Malås socialchef John Olsson berättar att han känner till ett par fall där personer som är eller har varit anställda inom kommunens äldreomsorg antingen fått besked om utvisning eller har utvisats.
Det är inte bara ett hårt slag för de berörda, utan drabbar även Malå kommun som arbetsgivare.
– Följden blir såklart att vi får svårare att bemanna vår verksamhet, konstaterar John Olsson.
Annars beskriver han rekryteringsläget som ganska gott. Men då hör det också till saken att han uppskattar att omkring en tredjedel av personalen är utlandsfödda.
Hur skulle äldreomsorgen i Malå fungera utan dem?
– Inte alls. Vi är helt beroende av utlandsfödda personer i våra verksamheter.
Hur ser du på att personer som är integrerade, har jobb och behövs tvingas lämna landet?
– Det är väldigt beklagligt.
En annan som är kritisk är kommunalrådet Lennart Gustavsson (V).
– Jag tycker att det visar på en vettlös politik. I alla fall i vår del av landet behöver vi varenda kotte som kan och vill jobba inom äldreomsorgen, säger han.
Pontus Andersson Garpvall från Helsingborg är Sverigedemokraternas riksdagsledamot för Västerbotten. Han svarar på Norrans frågor via mejl:
Hur ser du rent allmänt på problematiken att det finns människor som kommit som flyktingar, etablerat sig, fått jobb, bidrar och behövs, och så ska de utvisas?
– Det är en svår balansgång, men flera av dem jag pratat med som upplever problemet att kompetenta personer utan asylskäl inte får stanna i Sverige väljer att höja deras lön till den nivå som krävs för att personen ska få arbeta kvar. En stor del av den arbetsföra befolkningen står utanför arbetsmarknaden och arbete inom äldreomsorgen är inte något som kräver en längre utbildning. Huvudfokus måste vara att få de personer som får vara i Sverige i arbete.
Ser du någon konflikt i den här frågan?
– Den konflikten jag ser är att vi har många personer som är födda utomlands som inte arbetar men som ändå får stanna i Sverige. Jag hade hellre sett att dessa personer behövde lämna landet, än personer som faktiskt bidrar.
Både socialchefen och kommunalrådet i Malå är kritiska och menar att alla behövs och att äldreomsorgen inte skulle klara sig utan de utlandsfödda. Vad vill du säga till dem?
– Att situationen är en konsekvens av decennier av dålig politik. Hundratusentals personer i Sverige i arbetsför ålder med utländsk bakgrund står utan arbete. Regeringens prioritering måste vara att prioritera de personer som har rätt att vara i Sverige och få dem i arbete.
Problemet är inte heller begränsat till äldreomsorgen och Malå – många inlandskommuner brottas med rekryteringsproblem och med den industrialisering som nu sker i Västerbotten och Norrbotten beskrivs ofta kompetensförsörjningen och behovet av inflyttning som den absolut största utmaningen. Delar du den bilden?
– Det finns inte något exempel på en stad i Sverige där hög invandring av lågkvalificerad arbetskraft lett till en positiv utveckling. Den kompetensförsörjning som behövs till följd av industrialiseringen kan absolut lösas genom inflyttning av högkvalificerad arbetskraft, men också av frivillig omflyttning av personer när den ekonomiska skillnaden mellan att gå på bidrag och att ha ett arbete ökar.
Vad får du för signaler kring kompetensbristen när du är i länet?
– Att det precis som i stora delar av Sverige råder en enorm missmatchning på arbetsmarknaden. Människor är arbetslösa samtidigt som det finns tillgängliga yrken som inte kräver en lång utbildning.
Hur vill du lösa kompetensförsörjningen i Västerbotten?
– Det börjar redan i skolan där studie- och yrkesvägledare måste vara ännu tydligare med vilka yrken som snabbt får ungdomar i arbete, men också att ge eleverna realistiska framtidsvisioner. Skillnaden mellan att gå på bidrag och att ha ett arbete behöver öka, regeringen kommer införa ett bidragstak och skatten sänks för arbetare och pensionärer, det måste löna sig att arbeta.