Gunilla Bottke växte upp i Storuman men bor sedan många år tillbaka i Släppträsk.
Gunilla Bottke föddes i Tyskland för 52 år sedan, men flyttade redan som ettåring med sin mamma till Sverige och Storuman.
Det var också i Storuman som hennes intresse för djur och natur väcktes, framförallt hästar och hundar.
Hon hade tidigare slädhundar och tävlade också mycket och framgångsrikt. På meritlistan finns både SM-, EM- och VM-medaljer.
Men allt har ett slut, så även Gunillas karriär som draghundsförare. Hennes noggranna arbete med lydnad och samarbete tog för mycket energi, liksom allt flängande runt Europa:
– Antingen gör jag saker ordentligt eller inte alls. Så är det i min värld. Det är problemet med mig, jag går ”all in” med allt jag gör.
Vad hon däremot aldrig har släppt är det stora hästintresset. Det bidrog också till att Gunilla en gång flyttade till Malå, då hon sålde sin sista häst i Storuman och den hamnade på ridskolan här och hon gärna ville komma och hälsa på.
– Jag är uppvuxen på ett jordbruk och lovade mig själv att aldrig bli bonde. Däremot fastnade jag i hästträsket i stället, säger hon med ett leende.
Gunilla bor sedan många år tillbaka i Släppträsk utanför Malå, på en naturskönt belägen gård där det finns gott om plats för både hästar, hundar och människor.
Hemmet i Släppträsk är Gunillas smultronställe. Här finns det också utrymme för hennes intressen.
Däremot har djuren aldrig varit hennes levebröd. I stället har hon i 30 års tid arbetat som frisör, ett yrke som hon utbildade sig till direkt efter grundskolan och som hon har trivts enormt bra med genom åren.
Därför var det en stor sorg för henne när hon för några år sedan tvingades sluta som frisör. Orsaken var att hon hade fått allergier på jobbet.
Så vad skulle hon göra i stället? Det var frågan som Gunilla ställde till de kunder hon hade i slutet:
– Då var det en från skolan som sa ”kom hit och jobba med oss”. Och jag sa ”varför inte?”
Sagt och gjort – Gunilla hoppade på ett vikariat på fritidshemmet. Sedan tackade hon ja till en tjänst som fritidsledare på fritidsgården Kosmos, ett val hon inte behövt ångra.
– Det är guldjobb, säger hon, och passar samtidigt på att berömma alla härliga ungdomar hon möter och den duktiga personalen på skolan.
Tydligt är också att Gunilla har lyckats sätta avtryck. Ett bevis på det är att hon, efter bara ett år på jobbet, nu tilldelas Malå kommuns ledarstipendium.
I motiveringen heter det bland annat att hon ”går långt bortom vad hennes arbetsbeskrivning säger”, ”tänker utanför boxen och ser alla ungdomar” och att hon ”låter dem få prova på i princip allt för att visa en glimt av hur bra livet i Malå kan vara”.
– Jag blev förvånad när jag fick veta det. Och rörd, berättar Gunilla.
Gunilla Bottke vill att det ska hända saker, en inställning som hon har tagit med sig på jobbet.
Som fritidsledare har Gunilla samarbetat med olika personer, organisationer och företag – alltifrån konstnärer och isracingförare till brandmän och poliser. Och då har hon haft stor nytta av det gigantiska kontaktnät hon har byggt upp under alla år som frisör.
– Jag känner mycket folk och vet vilka jag kan ta hjälp av. Det är en otrolig förmån att ha tillgång till bra människor.
Gunilla säger att Malåborna alltid har varit magiskt bra på att ställa upp för varandra, men kastar samtidigt in en brasklapp: under pandemin har någonting hänt.
– Det har inte riktigt varit det välkomnande vi hade förut. Det måste vi ändra på.
En av hennes käpphästar är att ungdomarna ska lära sig ta ansvar. De ska också vara beredda på att bidra och göra saker, inte bara låta sig serveras.
– När de axlar ansvaret finns det inga gränser för av de kan åstadkomma.
Gunilla konstaterar också att hennes erfarenheter av djur har kommit till stor nytta i arbetet.
Dels pekar hon på att hästar, hundar och människor har samma sorts flockbeteende, dels har hon även här använt sig av sitt stora kontaktnät för att ungdomarna ska få komma ut och träffa djur.
– Barn och djur mår otroligt bra av att lära sig umgås. Det är oerhört lärorikt. En häst tar både fram det bästa och det sämsta hos oss.
Vad är det då som går fel när ungdomar hamnar snett och fastnar i kriminalitet, droger och annat elände? Ja, enligt Gunilla är problemet att ungdomar och vuxna befinner sig på olika öar.
– Man brukar säga ”det krävs en by för att uppfostra ett barn”. Jag tror att vi måste ta igen det. Det är vi med dom, inte vi mot dom.
– Ju mer vi är med ungdomarna, desto mindre trubbel blir det, säger hon.