I lördags samlades 33 personer på torget i Malå för att manifestera för afghanska flyktingars rätt att få stanna i Sverige. Manifestationen har ägt rum varje lördag i sex månaders tid och lagom till jubileet blev det den största uppslutningen hittills.
Tidigare har mellan 10 och 31 personer deltagit i mötena.
– Helt fantastiskt. Vi känner att vi har medvind, säger Håkan Stråge, en av initiativtagarna.
Det som händer i Malå är en del av en riksomfattande rörelse, där människor samlas på olika platser i Sverige för att visa sitt stöd för flyktingarna och kräva permanenta uppehållstillstånd.
Samtidigt är engagemanget i Malå något som sticker ut. Håkan Stråge berättar att han får en hel del samtal från andra som vill veta hur de gör för att vara så ihärdiga och sätta ett sådant avtryck:
– Till exempel ville de ha tips och råd från oss i Umeå. Det känns roligt, även om det är svårt att jämföra Malå och Umeå.
Vad är då förklaringen? Ja, Håkan Stråge konstaterar att det började med engagemanget för utvisningshotade Wahid Sharafi, som bor i Malå, och att det sedan vävdes ihop med uppslutningen kring Ali Dawran Nabi Zada från Bastuträsk och grannkommunen Norsjö.
– Vi var ett antal personer som kände Wahid väl och som dessutom kände varandra. Det blev så att vi bildade en grupp och på den vägen är det, säger han.
I samband med lördagens demonstration överlämnade gruppen ”Den onödiga flyktingkrisen” till biblioteket i Malå, en bok med berättelser om den svenska asylhanteringen, flyktingarnas situation och civilsamhällets engagemang.
För även om utvisningarna till Afghanistan tills vidare har stoppats efter talibanernas maktövertagande är de engagerade Malåborna fast beslutna att fortsätta sin kamp.
– Nu är frågan vad som ska hända med ungdomarna. De lever som i limbo, får ingen ersättning och får inte jobba. Men jag tror nog att det kommer att hända saker framöver, säger Håkan Stråge.
Ni har nu manifesterat i ett halvår, hur länge tänker ni hålla på?
– Vi börjar väl med ett halvår till. Nej, vi har inga planer på att sluta. Dessutom är det ganska trevligt att träffas, även om vi gör det av en sorglig anledning.