Kent Östling kramar om dottern Maja.
– Tydligen är det rekord. Läkarna säger att ingen i Sverige som legat så länge i en ecmo-maskin har överlevt, säger han.
Östling har precis kommit hem till huset i Gammelstad. Han har fått permission från Sunderby sjukhus över midsommarhelgen.
– Det är svårt att säga vad man känner. Jag är bara glad att jag lever. Det får bli vad det blir framöver.
Östling är heltidsbrandman och driver även ett privat företag vid sidan av arbetet, där han arbetar med att fälla träd och fräsa stubbar. En vältränad 47-åring utan sjukdomar, fjärran från att vara i en riskgrupp.
Hans historia börjar i mitten av mars. En kollega på räddningstjänsten hade hastigt avlidit i en ovanlig sjukdom och Östling tog på sig ansvaret för minnesstunden.
– Jag sörjde och hade dålig nattsömn, samtidigt som jag fortsatte att träna. Så mitt immunförsvar var nog försämrat.
De restriktioner för folksamlingar som gällde då var högst 500 personer.
– Det var kramar och mycket tårar på minnesstunden, det gick inte att undvika. Sedan gick vi ut på kvällen och tog en öl på min kollegas favoritställe. De hade en bild och ett ljus där, och hedrade honom. Jag tänkte att "jag kanske får covid-19 nu" men jag var inte rädd för egen del. Mer för att smitta mina föräldrar.
Bara några dagar senare fick han de första symtomen.
– Den 21 mars kände jag mig trött. Dagen efter fick jag feber som for iväg till 41 grader. Jag fick inte ned den. Sedan låg den mellan 39 och 40 grader i nio, tio dagar. Jag hade dock ingen hosta eller andningssvårigheter då. Tre gånger ringde jag utan att få komma till läkare. Till sist ringde jag 112 och sade att "nu måste ni ta in mig".
Vid Sunderby sjukhus konstaterades direkt covid-19. Kent Östling skickades till Piteå där hans tillstånd snabbt och dramatiskt försämrades. Lördag 4 april flögs ett ecmo-team upp och kopplad till den konstgjorda lungan flögs sedan Luleåbon ned till Karolinska sjukhuset.
Där var han alltså nedsövd i 36 dygn i sträck.
– De väckte upp mig då och då, tydligen. Jag trodde själv jag varit nedsövd i fem dygn... Jag har hört om dem som haft mardrömmar men jag minns inget sådant.
Efter att ha blivit friskförklarad i mitten av maj flögs Kent Östling till IVA i Piteå, där han var i drygt två veckor. Sedan dess tillbringar han sin tid vid Sunderby sjukhus, för tillfället på avdelningen neurorehab.
– Jag vet inte hur länge jag måste vara kvar. Rehabiliteringen går långsamt. Lungorna har tagit mycket stryk och jag gick ned 28 kilo. Nu är det bara 25 kilo, så jag har fått tillbaka lite grann.
Både på Karolinska och i Piteå har personalen skrivit dagbok. Kent Östling har också fått se bilder från när han svävade mellan liv och död.
– Jag ska läsa det senare. Det är en del av terapin. Ibland kommer bitterheten över en, "varför just jag", liksom. Men jag tycker ändå jag mår ganska bra.
Någon förklaring till varför han drabbats så hårt har han inte fått.
– Läkarna är förundrade. De har inte kunnat fastställa någon anledning. Det är ju en ovisshet.
Inte heller vet han exakt varför kroppen till sist redde ut krisen.
– Jag var lite fet och stark. Det kanske var medicinen, säger han.
Kent Östling har noterat den senaste tidens larmrapporter om ökad spridning av coronaviruset på flera olika platser i Norrbotten. Han hoppas att hans historia kan bidra till en ökad vaksamhet.
– Folk får inte slappna av.