I robotikverkstaden är spänningen påtaglig. Forskaren Anton Koval viskar att det här demonstrationen testades för första gången dagen innan, då fungerade det.
Doktoranden Björn Lindqvist sköter nedräkningen för kollegorna Samuel Karlsson och Ilias Tvetzidis, som ansvarar att de nödvändiga applikationerna fungerar.
– Autonomy in three, two, one – start.
Det har gått över tio år sedan George Nikolakopoulos rekryterades till Sveriges nordligaste universitet. Det har varit händelserika år för atenaren vars forskningsområde är reglerteknik.
I dag leder han arbetet i robotikverkstaden som lockar forskare från hela världen. För tre år sedan bestod teamet av elva personer. Om några månader ska antalet vara uppe i 30. Det gör dem till ett av Europas största forskarteam i robotik.
För fyra år sedan fick han frågan om LTU kunde ingå i Nasa:s forskarlag i den världsomspännande tekniktävlingen Darpa Subterranean Challenge. Det var forskningen mot gruvindustrin som väckt intresset. I Luleå fanns en prototyp av drönare som med hjälp av artificiell intelligens klarade att navigera och göra undersökningar under jord.
– Tävlingen avslutades förra året, men vi har fortsatt att hålla kontakten. Vi finns med bland de utvalda forskarna som arbetar för att ta fram verktygen som krävs för att söka efter vatten och därmed också liv på Mars, berättar George Nikolakopoulos.
Vi står bakom ett skyddsnät. I rummets mitt står Spot. Den fyrbenta hundliknande roboten är tillverkad av Boston Dynamics. Just den här modellen kostar runt 750 000 kronor.
På robotens gula rygg finns exklusiv utrustning som tagits fram i Luleå. Det handlar om artificiell intelligens, om sensorer som kan läsa av omgivningen och en specialutvecklad drönare.
– Med hjälp av drönaren har vi ökat möjligheterna för Spot att klara sitt uppdrag. Den kan ta sig igenom trånga passager i till exempel en grotta. Om den ställs inför ett större hinder kan drönaren fortsätta sökandet, förklarar George Nikolakopoulos.
Medan de sista förberedelserna genomförs noterar jag att det finns en hel del svarta märken i de vita takplattorna i robotikverkstaden.
– Det händer att en drönare flyger rakt upp i taket. Vi har markerat varje märke i taket med namn och datum. I dag får vi kanske skriva dit Björns namn, säger George Nikolapolous och ler brett.
Nu är robotikverkstaden på väg att växa ur sina lokaler. I april tar de över en datorsal under jord. Bara den tekniska utrustningen i forskarnas nya hem kostar 1,5 miljoner kronor.
Takhöjden är sju meter. Här ska ett marslandskap byggas upp. Det finns också planer på att skapa ett minst fem meter högt gruvschakt.
För att kunna göra tester i skarpt läge har även anläggningen inne i Mjölkuddsberget fått en allt större roll. I gruvgångarna i den forna försvarsanläggningen finns möjligheter att trimma på Spots färdigheter i skarpt läge.
Tillbaka till demonstrationen, när nedräkningen är avklarad sätts Spot i rörelse. När den gula roboten stannar aktiveras drönaren som ska utforska rummet utan mänsklig styrning.
Testet varar bara i ett par sekunder innan drönaren singlar mot golvet. George Nikopoulos ansikte visar ingen besvikelse.
– Det är en nödvändighet att misslyckas för att vi ska kunna lära oss. Inom robotiken håller vi inte på med så mycket bla-bla-bla som i övriga forskarvärlden. Vi är alltid beredda att visa upp att det här verkligen fungerar i verkligheten. Tyvärr gick det inte den här gången, men nästa gång...
När kan den här tekniken användas på Mars?
– Det är svårt att säga. När sker nästa rymdexpedition? Viss autonom teknik användes redan vid den senaste landningen på Mars. Det var AI som valde ut landningsplatsen. Jag skulle tro att inom fem-tio år kommer det användas autonoma robotar och AI-teknik av liknande slag som vi visat upp i dag under en rymdfärd.
Den 15 mars visar Spot upp sina förmågor för allmänheten i Teknikens hus.