Utvecklingsprogrammet ELIS, ”Elektrifierad Luftfart i Skellefteå”, startade för ett par år sedan. Ett av målen är att etablera Skellefteå flygplats som en test- och utvecklingsplats för elflygplan och eldrivna luftfarkoster. Inte bara nationellt, utan även globalt.
Bland annat har en kinesisk utvecklare av flygande elfordon uttryckt intresse att testa sin kommande eVTOL-modell på flygplatsen. Förkortningen står för ”electrical vertical take-off and landing”. Det handlar alltså om vertikalstartande luftburna elfarkoster som inte behöver någon landningsbana.
– Vi pratar vidare med dem. Inget är klart än, säger Henrik Littorin, som leder Elis-programmet.
Många utvecklare jobbar nu med att ta fram olika typer av luftburna elfarkoster. Antalet testplatser är färre, men växer fram runt om i världen, ett par av dem i Norge och Finland. I Östersund utvecklas också en testarena.
Det ELIS vill locka utvecklare med är ett kallt och tufft klimat att testa i, ett relativt tomt luftrum, grön och billig el, liksom en färdig infrastruktur. Flygplatsen har en elkapacitet på en megawatt, dedikerad enbart för elflyg.
– Det finns också en lokal efterfrågan på elektrifierad, luftburen mobilitet, och mycket kompetens i regionen, säger Henrik Littorin.
Jonny Johansson, professor i elektroniksystem vid Luleå tekniska universitet, är involverad i programmet. Med sitt team undersöker han hur elflygplan och kringutrustning interagerar med annan utrustning på flygplatsen. Sedan tidigare vet man att solcellsanläggningar i närheten av flygplatser kan påverka radiokommunikation. Frågor kring elektromagnetisk kompatibilitet behöver därför utredas vidare. Ett par undersökningar har gjorts, fler planeras.
Att en testplats för elflygplan och eVTOL-farkoster i norra Norrland ska locka globala aktörer tycker Jonny Johansson är ”en högst rimlig” målsättning.
– Vi har i den här delen av landet en väldigt livskraftig industri för biltester, och även de vrider sig nu mot elbilar och elektrifiering. Jag ser ingenting som motsäger att vi kan etablera en arena för flygande farkoster också. Infrastrukturen finns, och det rätta klimatet. Och så den här expansionen som pågår i norra Sverige. Allt känns väldigt rätt, tycker jag.
Företaget som kanske ska testa sin kommande eVTOL-modell i Skellefteå siktar på massproduktion inom några år. Jonny Johansson, som även är pilot och flyglärare i Luleå-Boden flygklubb, tror att vi kommer att få se farkosterna i luften i framtiden.
– På en global skala kommer den här typen av maskiner att finnas och användas för persontransport inom ett antal år. Teknikutvecklingen pågår ju och har kommit väldigt långt.
Men om farkosterna blir ”var mans egendom” är mer osäkert, menar han, i alla fall på kortare sikt. Dels handlar det om prislappen, som antagligen blir hög, dels om luftfrumsfrågor och vad det kommer att krävas för licenser och certifikat för att köra farkosterna.
– De frågorna är vad jag vet ohanterade. Jag är ju pilot och har även flugit elflygplan, men skulle inte anse mig behörig att framföra en eVTOL. Om det ska krävas pilotlicens blir det ganska få människor som kan köra dem. Om inte måste man hitta något säkert sätt att interagera i luftrummet. Här tror jag det finns en utmaning.