Det är ett glatt personalgäng i bussen som möter upp med Carina Bäckström i spetsen, sjuksköterska på Blodcentralen i Umeå och även den som är ansvarig för bussturerna. Den omedelbara känslan när man kommer in i bussen är hur engagerad och omhändertagande personalen är.
Inlandskommuner toppar
Blodbussarna finns bland annat till hjälp för människor som annars skulle ha svårt att ta sig till en vanlig blodcentral. Faktum är att Vilhelmina och Arvidsjaur toppar givarstatistiken för hennes turer. Men Carina ser ändå en vikande trend hos blodgivarna:
– Intresset har sjunkit. Vi har färre blodgivare idag än för tjugo år sedan, säger hon.
Vad det kan bero på verkar vara svårt att bedöma. Tidigare hade Blodbussen ett samarbete med Röda Korset och Lions som var stora inspiratörer till att lämna blod. Men på grund av det vikande intresset finns inte den hjälpen på alla platser längre, berättar hon.
– Men de bästa värvarna är blodgivarna själva.
Räknar inte liter
Vikten av att lämna blod blir extra tydligt när hon beskriver användningsområdena.
– Vården skulle inte fungera utan blod. Den kraftiga behandlingen som vissa cancerpatienter genomgår är beroende av stödet. Utan det stödet skulle man inte överleva, säger hon och fortsätter:
– Ett sjunkande intresse skulle kunna leda till att vi inte kan göra vissa operationer eller behandla somliga cancerformer.
Att vi fortsätter lämna blod är med andra ord mycket viktigt då motsatsen skulle kunna bli förödande för vården.
Det börjar vara dags för lunch och vi avrundar mötet med Blodbussen med frågan hur många liter blod en sån här dag kan genererar.
– Vi räknar inte i liter. Vi räknar i påsar. En påse kan rädda tre liv, avslutar hon.