Stuga 185 ska bli fin igen, det ser Karl-Magnus Bodén till.
Hoppet har återvänt till Lövångers hembygdsförening som äger kyrkstaden. I sommar har uthyrningen av stugor tagit fart igen efter pandemin, och minst 30 stugor per natt är nu bebodda, främst av turister.
Kyrkstaden har annars haft en del motgångar. Den drevs av en stiftelse som bildades redan 1959 men hade svårt för att få ihop ekonomin. Inget underhåll har skett de senaste 20 åren.
Stiftelsen upplöstes 2012 och istället bildades ett bolag. Men bolaget gick i konkurs och kyrkstaden förvaltas nu av Lövånger hembygdsförening förutom tio privatägda stugor.
De röda stugorna hyrs nu ut till det bolag som äger gamla Storstugan, numera Lövångergården. De sköter all uthyrning och debiterar gästen.
– Sedan är det meningen att de ska betala en hyra till oss, men det har inte gått på grund av pandemin. Det enda vi fått är kostnadstäckning. Men nu finns det hopp igen, och vi behöver pengarna för då har vi råd att ordna olika projekt. Just nu lever vi på pengar från ett arv, säger ordförande Evy Andersson.
Det är projekten som bekostar den stora renoveringen. Evy beskriver en handfull projekt som gjorts sedan 2019 och som innebär att stugorna sakta men säkert renoveras, några i taget. Mest pengar har kommit från EU-projekt och näst mest från länsstyrelsen.
– Föreningen håller ideellt arbete. Men det krävs oftast egen finansiering och det är därför vi måste få in hyra.
Evy Andersson är dotter till Gustav Renman, som var mycket engagerad i kyrkstaden förr i tiden.
– Men jag har inte gått i hans fotspår. Pappas engagemang slutade med ålderns rätt i början av 1990-talet medan jag blev engagerad för några år sedan, i samband med att jag flyttade hem till Lövånger igen.
– Däremot har jag väl ärvt hans förmåga att engagera sig. Jag vill gärna ge något tillbaka till min hembygd nu när jag är pensionär. När jag ser hur mycket de förmådde med små medel förr tiden kan jag tycka att vi borde klara det i dag, med alla resurser som finns.
Evy Andersson är glad över att uthyrningen ökat i kyrkstaden. I bakgrunden en målad och en omålad stuga.
Evy bodde tidigare i Hudiksvall och har varit ekonomichef i flera industriföretag. Administration och ekonomi är alltså hennes grej i styrelsen, medan det fysiska arbetet får göras av andra.
– Kyrkstaden är egentligen för stor för att drivas av en ideell förening. Det blir väldigt viktigt att fler än styrelsen är engagerade. Viktigt är också att ha råd med professionella hantverkare.
I projekten har det funnits pengar så att företag kan anlitas för tak, snickeriarbeten, vvs med mera. Det är främst målning som läggs ut som ideellt arbete.
Stellan Lundqvist, Umeå, har ställt upp i renoveringen och även engagerat släkt och vänner.
I år ska elva stugor målas.
– Eftersom nästan alla stugor är uthyrda varje natt har vi fått avvakta. Nu har vi börjat måla så smått, och det mesta ska göras under augusti.
Vad som också görs är utbyte av ruttet trä och skorstenarna muras om och får takhättor. Invändigt byts vägg- och golvmaterial i duschrummen.
– Vi har en plan som sträcker sig tio år, och hoppas då ha renoverat alla stugor utvändigt. Fast det är oklart om vi hinner, säger Evy Andersson.
Välförtjänt paus i skuggan, då bjöds de ideellt arbetande på glass. Fr v Mattias Nurmela, Mats Granlund, Harriet Bodén, Karl-Magnus Bodén, Stellan Lundqvist.
Vid Norrans besök målar två grupper och stämningen är god. Tack vare att pandemin lugnat ner sig kan flera personer jobba med samma stuga vilket ökar möjligheterna till prat och glada skämt.
– Det är mycket jobb men ändå kul eftersom det blir så fint resultat. Det är roligt att vi kan bidra till att bevara kyrkstaden, säger Stellan Lundqvist som bor i Umeå men är bördig från trakten.
Lövånger kyrkstad från förr i tiden, oklart när.