Elisabet Arvidson visar upp sitt senaste verk, ”Vykorten berättar om Arjeplog” för sina vänner i frimärksklubben. Fr.v. Roy Andersson, Mona Rönnholm, Stig Lundström, Elisabet med boken, Charlotte Nordgren, med blomsterkvasten och Margareta Häll.
Vykort blev från slutet av 1800-talet ett sätt att hålla kontakt. Ett enda vykort är som ett telefonsamtal. Men när man har 650 från samma kommun från hela 1900-talet, ja då kan vykorten berätta en historia.
Samlande är vad du gör det till. Elisabet Arvidson i Arjeplog har samlat frimärken sedan hon var liten. Och det har gett upphov till sidospår. Efter att ha samlat frimärken med växter blev det helt enkelt botaniska studier ute i fält och tillsammans med maken Börje Törnberg kom det att resultera i boken ”En botanisk vandring i Arjeplogsfjällen” som kom ut 2004.
Nu har Elisabet Arvidson gjort det igen. En bok. Genom sitt frimärkssamlande kom Elisabet att komma i kontakt med gamla och nya vykort och hon började samla kort med motiv från Arjeplogs kommun. När samlingen omfattade 650 kort kände hon att det var dags att göra något, som med växterna, så nu blev det en bok med vykort, ”Vykorten berättar om Arjeplog”.
Arjeplogs förändring
175 sidor med massor av vykortsbilder från Arjeplog. Bilderna berättar mycket, men Elisabet delar också med sig av den information avsändaren skrivit till mottagaren. Elisabet ger också personliga vinklingar och iakttagelser.
Hon beskriver vykortets historia och visar på hur motiven förändrats.
– Och man kan tydligt följa Arjeplogs utveckling, säger hon och visar upp kyrkmotiv från början av 1900-talet då kyrkan stod på en kal udde utan ett enda träd.
