Den 21 juli 1916 föddes Vilma Öhlund som barn nummer sju, som senare utökades till elva i Åbyn.
Idag finns inte så många kvar som kan dela med sig av minnen av andra världskriget eller när tv:n kom. Vilma berättar att de drog ner mörkläggningsgardinerna på kvällarna under andra världskriget, för att det inte skulle synas att någon bodde där.
– Fyra av mina bröder blev inkallade i kriget och vi var lite rädda att Sverige skulle bli inblandat, berättar Vilma.
Ett annat speciellt, men jobbigt minne, är när hennes äldsta bror som då var 23 år åkte till Amerika 1929.
– Han bar ofta runt mig på sina axlar när jag var liten, hade så många fina stunder tillsammans med honom. Så efter att han hade åkt grät jag varje dag i ett år, berättar hon.
Hon var den som skötte brevskrivningen med sin bror efter hans flytt, hon bad honom flera gånger att komma hem igen. Men han hann aldrig tillbaka till Sverige, han föll olyckligt på ett bygge där han jobbade och dog. Hon fick aldrig återse honom något mer, men däremot har hon fått träffat hans två söner som kommit över och hälsat på från Kanada.
Men hon har många lyckliga minnen också att berätta om.
– På midsomrarna brukade vi syskon cykla iväg och tälta med våra vänner. Vi drack lemonad och försökte vara uppe hela nätterna, säger Vilma.
Cykeln har alltid varit en kär vän för henne, under 1930-talet cyklade hon igenom nästan hela Sverige och tältade.
Det var även under 30-talet hon gifte sig och fick senare två barn, de bosatte sig i Källbomark.
– Jag var hemmafru, tog hand om min utvecklingsstörde svåger Robert tills han dog. Han blev 60 år, berättar hon.
För att dryga upp hushållskassan, var hon jämt ute när bären hade mognat ute i skogen. Något som hon gjorde tills hon var runt 85 år.
– Fick in lite extra pengar som till exempel en ny cykel eller till nya kläder.
Det var en stor sensation när tvättmaskinen, frysen och kylen kom. Första bilen var en Ford Sefyr som införskaffades 1953.
– Stor skillnad på att slippa gå ner till älven och koka upp vatten och tvätta och när tv:n kom så gick man först till grannarna och såg. Men 1962 skaffade vi den första tv:n, det var kul att få se rörliga bilder.
Hon säger att hennes recept på att ha nått 100 år är kaffe, cykling och längdskidåkning.
Hon kommer att fira högtidsdagen med barn, barnbarn och barnbarnsbarn, hon har idag åtta barnbarnsbarn, plus två bonus.
– Det känns väldigt roligt att se familjen växa, jag är väldigt lycklig, avslutar hon.
Så efter att han hade åkt grät jag varje dag i ett år