Mitt land säger att vi snart inte kan ta emot fler flyktingar, inte just nu i alla fall. Gränsen är nära eller till och med nådd. Det kanske är så, vad vet jag? Men plats har vi. Tittar man på kartan så finns det hur mycket utrymme som helst i vårt vackra land. ”Finns det hjärterum så finns det stjärterum”, brukar det heta. Det kanske är så att hjärterummet har tagit slut... Det känns inte bra.
Klimatförändringar har redan gett sig till känna och börjar komma allt närmare en punkt där den blir svårstoppad. Vad världen nu behöver är snabba och kraftfulla åtgärder från politiskt håll. Mycket avgörs just nu på klimatmötet i Paris. Men jag känner mig tveksam till att världens ledare klarar av att leverera vad som behövs. Det känns inte bra.
Turkiet skjuter ner ett militärt flygplan från Ryssland. De hävdar att det ryska planet var inne på turkiskt territorium medan ryssarna påstår motsatsen. Spänningen mellan Natolandet Turkiet och det mäktiga Ryssland ökar. Det känns inte bra.
I Sverige så har någon eller några tagit sig friheten att bränna ner flyktingboenden. Jag kan inte tolka det som annat än en rasistisk handling. Terrorism faktiskt, eftersom att de troligen vill förändra samhället med sina våldsbrott. Det känns inte bra.
I oktober händer det som vi fruktat, men inte trott skulle hända. En ung kille går in på skolan i Trollhättan, maskerad och beväpnad med svärd och kniv. En Svensk skolmassaker är ett faktum. Två unga och oskyldiga människor mister sina liv. Dessutom skjuts förövaren till döds av polisen. Det känns inte bra.
Paris har skakats av ett fruktansvärd, och i min värld även en helt osannolik, terrorhandling. ”Min” stad i Europa har blivit utsatt för ett övergrepp. Ett övergrepp som vill hindra oss att leva i ett öppet och fritt Europa. Det känns inte bra.
I Boliden kröp den osäkra världen närmare när en terroristmisstänkt asylsökande greps, för att ett par dagar senare släppas på fri fot. Viktigt att nämna att han faktiskt inte längre är misstänkt för något brott, men hotet mot Sverige kvarstår. Det känns inte bra.
Men det finns faktiskt ljusglimtar i detta kompakta mörker. Ljuset är du och jag som faktiskt inte accepterar att världen rasar ihop. Det är vi alla tillsammans som sitter på lösningen. Vi kan påverka politikerna att fatta rätt beslut. När vi handlar, konsumerar och transporterar oss kan vi göra rätt miljöval. Dessutom är det upp till oss om integrationen fungerar eller inte. Vi har ett gemensamt ansvar för att vårt demokratiska samhälle klarar av alla dessa ödesfrågor. Terrorismen är en svårare nöt att knäcka, men vi kan inte låta våldet och rädslan styra. Klarar vi det så har vi vunnit mot ondskan. Det känns bra.
Det kanske är så att hjärterummet har tagit slut...