Stängt. Syriska flyktingar som är på väg att forcera gränsen in till Europa via Ungern. Foto: Darko Bandic/TT Foto: Darko Bandic.
I helgen ska jag njuta av naturen, försöka att slå mig fri från civilisationen för en stund. Jag ska resa inåt och uppåt i vårt fantastiska land. Det blir ett besök i vår mäktiga fjällvärld som finns där i väster, nästan som ett annat land. Där känner jag mig både hemma och välkommen. Landskapet omfamnar mig och ger mig styrka.
Tänk om människorna som nu flyr krig och terror kunde få känna så när det kommer till vår europeiska union. Verkligheten är att de möts av taggtråd och uniformerade gränsvakter, som gör allt för att stoppa dem från att få det vi alla vill ha: en trygg plats där våra barn kan få en framtid.
I Syrien kläms civilbefolkningen från flera håll när regimen, rebellgrupperna och IS ligger i krig mot varandra. De har ingenstans att ta vägen. Enligt uppgifter från UNHCR är över 10 miljoner människor på flykt inne i landet och 4 miljoner har desperat flytt landet, som håller på att rasa samman. Det här är människor som flyr för sina liv och riskerar allt under dessa enormt farliga strapatser. Det vi nu kan se är den värsta flyktingkrisen i världen under modern tid.
För den treårige kurdiske pojken Alan Kurdi slutade flykten på sämsta tänkbara sätt. I en liten båt tillsammans med ytterligare desperata flyktingar riskerade han och hans familj sina liv i jakten på en framtid. För lille Alan slutade allt när båten kapsejsade och han försvann ner i mörkret, för att sedan bli uppspolad på en turkisk strand. Han var på väg till oss i Sverige, kanske hade han hamnat här i Skellefteå. Hade vi välkomnat honom då? Ja, jag tror faktisk det.
Den lille pojkens död hade gått oss helt förbi om det inte varit så att den dokumenterades av några fotografer. Bilden på den döde pojken som ligger livlös på stranden verkar ha svängt opinionen i delar av Europa. Det är i så fall inte första gången som en bild förändrar världsopinionen. Vem kommer inte ihåg bilden från Vietnamkriget på den lilla vietnamesiska flickan som springer längs en väg, på flykt från de amerikanska napalmbombningarna av hennes by – naken, sönderbränd och skrikande. En ohygglig bild som troligtvis förändrade opinionen i USA. En bild kan vara stark – starkare än ordet.
Vi är ett rikt folk med ett stort land, så kanske borde vi låta fler njuta av det vi har. Nästa gång kan det vara våra barn eller barnbarn som flyr. Vill vi då att de ska mötas av stängda gränser med taggtråd och uniformerade vakter...
Nästa gång kan det vara våra barn eller barnbarn som flyr