Digga digga stopp! Vidar Karlsson hänger med i rörelserna. Foto: Jeanette Lövgren.
Hej på er allatanter och farbröder som gick i söndagsskola för 50 år sedan och som tror att inga moderna barn gör det nuförtiden.
Går i söndagsskola alltså.
Oj vad fel ni har allihopa.
I det gulliga bönhuset i Svarttjärn (kolla efter torparkexen på fasaden om ni har tänkt åka dit nångång), där träffas en hel hoper barn varannan söndag. När alla är med så är de 18 stycken.
Varför då? undrar ni.
En av ledarna,Inger Olofsson, besvarar frågan på vuxenvis:
– Vi ska vägleda barnen till vad kristen tro innebär.
– Vi lär oss om gud, förklarar Adrian Birgersson, 9 år, allvarligt när gänget som leker med Lego tar en paus för att prova reporterns glasögon som man får jättestora ögon i.
Vilken kul grej.
En kul grej verkarockså söndagsskolan att vara när mor och dotter, Inger Olofsson och Miranda Birgersson, organiserar det hela med hjälp av en skattkista. En av grabbarna får öppna den. Ur kistan plockar han upp de märkligaste saker: Ett par simglasögon, en vattenflaska med vatten i och en badsko av plast i vuxenstorlek.
Efter sången, som det är en massa häftiga dansrörelser till, så blir det en avkopplande stund på golvet framme vid altaret. Nu är det dags för berättelsen om när Jesus gick på vattnet. En av hans lärjungar, Petrus, försökte göra likadant. Det gick inte alls bra. Han blev rädd för de höga vågorna och började sjunka istället.
Det där är någotsom barnen får fundera på senare när det är dags för dagens fruktstund. Varför sjönk Petrus, men inte Jesus? Kan det ha något med tron på gud att göra? Att Petrus inte trodde tillräckligt mycket?
En som hunnit mumsa i sig sin banan kommer med en förklaring: Att gud kanske kan vara lite som en flytväst. Tror man så flyter man. Det mesta ordnar sig om man inte oroar sig i onödan.
Tanter och farbrödersom minns sin egen söndagsskoletid för mycket länge sedan, de tror kanske att allt är precis som förr.
Eller också tror de att ingenting är sig likt.
Faktum är att det är både och.
Gud, Jesus och den Helige Ande är förstås där alla tre, både i berättelserna, bönerna och sångtexterna. Inte minst i de fartiga låtarna som Miranda lär ut.
Förr fick barnen somgick i söndagsskola rita en och annan teckning. Det är likadant nu, fast numera får man syssla med olika slags pyssel som har med dagens ämne att göra.
Pyssel och mycket lek, det är vad de håller på med i söndagsskolan i Svarttjärn.
Och drama. En helt ny grej.
– På våren gör vi en utvärdering. Då får barnen skriva ner de saker de vill ska tas bort och vilka saker de vill ha istället. Några ville ha en bort en sång som de tyckte var tråkig, så då tog vi bort den. Ett lite större barn ville att det skulle vara mer drama, och det blev det så.
Det berättar Inger som varit ledare för söndagsskolan i 36 år. Miranda har "bara" hållit på i elva.
Den som blir riktigtnostalgisk minns säkert både sparbössan med den fattige afrikanske pojken som nickade tacksamt varje gång det stoppades ner en slant i bössans springa. För att inte tala om flanellografen där det sattes upp bilder ur bibliska historien; gubbar kameler, palmer och allt möjligt.
Samlas in pengar, det görs det fortfarande. Just nu går söndagsskolebarnens slantar till fattiga barn i Malawi så att de ska få äta skollunch. Det gör att barnen verkligen kommer till skolan, då de samtidigt får äta sig mätta. Miranda går runt med en enkel insamlingsbössa av plåt som mynten plonkar ner i ett efter ett.
– Barnen får lära sig att dela med sig. Men man måste inte lämna några pengar alls, försäkrar Inger.
– Ibland har man kanske glömt pengen hemma.
Frukten, som ätspå fruktstunden, den får var och en ta med sig hemifrån. På så viss får alla äta det man själv tycker om. Någon vill ha ett äpple, någon annan vill ha en morot, och är det svårt att skala får man hjälp med det.
Det blir en skön paus med lite småprat innan det är dags för Uppdraget. Det vill säga dagens pyssel då de stora barnen är tillsammans med Inger och de yngre har Miranda som ledare.
Innan det är dags att sätta igång med det dyker det plötsligt upp en högröstad person som snokat runt i skattkistan och tagit både simglasögonen och vattenflaska. Och inte nog med det. Denna fräcka person har dessutom haft mage att dricka upp allt som fanns i flaskan. Varenda droppe!
Dockan Nelly är en favorit och många vill gärna känna lite på henne. Klämma lite både här och där. Det gillar inte Nelly alls. Däremot gillar hon att ställa kluriga frågor som kräver en massa tänkande.
– Hur kan vi lära känna Jesus? hojtar Nelly sedan simglasögonen hamnat lite på sniskan efter publikens närgångna pillande.
Genast börjar förslagen hagla runt bordet:
– Man kan kolla i bibeln.
– Vi kan känna det i hjärtat.
– Vi kan prata med han.
– Vi kan vara snälla.
SVARTTJÄRN
Närmaste större ort: Lövånger.
Söndagsskolan: Har funnits sedan 50-talet och drivs av Svarttjärns EFS-förening. Ledare är Inger Olofsson och Miranda Birgersson.
Barnen: Bor i Svarttjärn och i byarna runtomkring.
Varannan söndag: Jämna veckor är det söndagsskola, eller också är det familjegudstjänst som anordnas fyra gånger per år. Då medverkar barnen på olika sätt. På den senaste familjegudstjänsten var det superhjältetema och alla hade klätt sig som sin egen superhjältefavorit.
Vi lär oss om gud.
Loppisfynd. Fint trähjärta med den välkända bönen "Gud som haver barnen kär". Foto: Jeanette Lövgren.
Sitt inte still. Sången heter "Fri att dansa". Närmast kameran, från höger, Siri Lundberg, Matilda Sellin och Haley Sondell får röra väldigt mycket på sig. Foto: Jeanette Lövgren.
Favoriten. Siri Lundberg och Minea Lundberg vill gärna ha lite närkontakt med Nelly som nallat saker ur barnens skattkista. Foto: Jeanette Lövgren.
Bönen. När någonting känns väldigt viktigt, då kan man be till gud. Foto: Jeanette Lövgren.
Vilket fynd! Kolla vad som låg i skattkistan som Zackarias Birgersson fick öppna. Ett par simglasögon. Vad gör de där? Det undrar de andra barnen också. Foto: Jeanette Lövgren.
Är alla här? Inger Olofsson ropar upp namnen på alla barnen. Idag kom det elva stycken. Fattas sju. Foto: Jeanette Lövgren.