Propellern snurrar och ger ifrån sig ett ettrigt surr. Vingen fylls av luft och sträcker stolt ut sig. Några steg framåt och Daniel Renman lättar från marken – han blir ett med luften.
– Känslan att flyga paramotor är så nära den totala friheten jag har kommit, förklarar Daniel.
Propeller, motorn och vinge, hela utrustningen ryms i bilen. På bara några minuter monteras ekipaget ihop och är redo att flyga. En tvåtaktsmotor med propeller hängs på ryggen. Den hjälper till att få fart framåt och uppåt. I motorpaketet finns också en reservskärm som en extra säkerhetsdetalj. Vingarna har flera luftfack som fylls med hjälp av vinden och gör att vingen kan sträcka ut sig och bli stabil.
– Att kunna röra sig fritt och sväva över molnen är en härlig känsla.
I dag är det svaga vindar vilket gör att flygningen extra njutbar och lugn. Om det blåser så vill Daniel att det helst ska vara en jämn vind.
– Vindstilla och fina sommarkvällar, då är det som bäst. Sådana dagar brukar det vara lite varmare, tio till femton meter upp i luften. Då är det fint att bara sväva omkring, men även att flyga lågt med snabba svängar. Ibland vill man få lite adrenalinpåslag.
Högt över landskapet som är täckt av den vita snön cirklar Daniel fram. Han försvinner in i dimman för att lite senare dyka upp mellan dimbankarna på en helt annan plats än där han försvann. Med solen i ryggen glider han försiktigt över hustaken. Himlen lyser guldgul bakom den ståtliga flygskärmen.
Daniel blev inspirerad av några arbetskamrater som flög paramotor. För drygt tre år sedan tog han sitt certifikat, för det måste man ha för att över huvud taget få flyga. Viktigt är att man skaffar tillstånd från markägaren till platsen man använder som start- och landningsbana.
– Första gången var jag nervös. Jag minns inte riktigt, men jag sprang och flög iväg några meter innan jag landade igen, säger han och skrattar.
Men när han väl flög på riktigt var det en helt annan känsla.
– Då kändes det tryggt och bra. Jag har aldrig känt mig rädd när jag flyger.
Eftersom att flygningen är Daniels största intresse så flyger han över 100 gånger varje år.
– Det blir mellan sjuttio och åttio flygtimmar per år. Vi är tio personer som flyger paramotor här i stan.
Daniel förklarar att utrustningen kostar drygt hundra tusen kronor, men att det kan bli betydligt billigare om man köper begagnat.
Med några snäva svängar sänker sig Daniel ner mot den öppna ytan som är dagens landningsbana. Marken kommer närmare och närmare för att till slut förena sig med hans fötter. Flygturen är över.
– Det var jättevackert när jag väl kom upp en bit och såg solen, säger han med ett brett leende.
Jag har aldrig känt mig rädd när jag flyger.