Vitt och blänkade, modernt och retroinspirerat i Johan Fahlgrens radhuslänga på Älvsbacka i Skellefteå. "Jag är skitfeg när det kommer till färg", säger han.
I ett av radhusen i det så kallade Skelleftehamnståget på Älvsbacka i Skellefteå bor Johan Fahlgren. Han har tre våningar att förfoga över, vilket kanske låter mycket, men verkligheten är att varje våning är 30 kvadratmeter, så det är en kompakt, liten bostad. Perfekt för honom.
– Jag trivs jättebra. Har varit på jakt efter hus i omgångar. Letat efter objekt att kunna göra till mitt eget men tyckt att det varit för stora projekt. Men så hittade jag detta, som var mitt emellan hus och lägenhet, säger Johan och fortsätter:
– Det här är Skellefteås första radhus och man skulle inte bygga så här idag. Det var på 40-talet och krigstider och det var inte klassiskt snyggt. Men det är kul att den är så konstig.
I behov av kärlek
Han flyttade in för två år sedan och började rätt omgående med renoveringen.
– Den var i behov av kärlek, fläckvis sparsamt renoverat så där. Bytte ytskikt, golv, väggar, tak och flyttade alla lampor och gjorde nya eluttag och ett helt nytt kök.
I tre månader intensivrenoverade han, pausade ett år och gjorde källaren sist.
– Gjorde klart det sista i somras. Då blev det klart från topp till tå.
Entréplanet, mellanvåningen, består av en välplanerad minihall samt vardagsrum och kök. När Johan köpte bostaden fanns där ett svart Ikeakök och en salig blandning av laminat och spretiga vitvaror. Nu är köket blänkande vitt och minimalistiskt.
– Det är ju ett väldigt litet kök så överskåpen är exkluderade för att få lite mer rymdkänsla. Väldigt mycket vitt och få material för att få det att se större ut. Det är tre huvudämnen – kaklet, bänkskivorna och luckorna, förklarar Johan.
Det vita köket kommer från Ikea, detaljer som sticker ut är skåpens mässingshandtag samt den vackra blandaren i lackad mässing. Bänkskivan i marmor är från Norrsten i Burträsk.
Skinande vitt kök. Johan tog bort överskåpen för att få mer rymd. Köket kommer från Ikea, han har köpt till mässingshandtag. Marmorbänken är från Norrsten i Burträsk.
Blandaren sticker ut i det vita köket med sin blänkande mässing.
Trappor, trappor och trappor. Många blir det i en kompakt trevåningsbostad.
1950-talskeramik, "Grafika", av Ingrid Atterberg fyller sin plats i klassiska Stringhyllan.
I sovrummet står en teakfåtölj av Folke Olsson som Johan köpt i Piteå. Garderobssystemet är från Ikea.
Lampor i glas och mässing av Johans favoritformgivare; Hans-Agne Jakobsson.
Spegeln kommer från Blocket i Umeå. ”Den är ganska spännande. Har man den i ett rum så behöver man inte så mycket mer. Den fyller ut väl.
Bild från hur det såg ut när Johan tog över bostaden. Furutrapp, svart kök och en vägg som inte längre finns.
Retroinspirerat
Radhuset är numera ljust och sparsamt möblerat med inspiration från 1960-talet. Johan lägger ner en hel del tid på att jaga efter prylar från den tiden.
Vad är det som är så bra med 60-talet?
– När det kommer till inredningsstil så finns det det ganska flyktiga och det som är mer beständigt. Mycket av det som man ser i svensk form idag är en kvarleva från 60-talet, när konsekvent bra skandinavisk form gjordes och jag kan tycka att det är ganska kul att hitta möbler och prylar från den tiden. För de är mer beständiga. När du valt nåt gammalt och klassiskt så behöver du inte byta ut det.
Prylar från den tiden är väl ganska dyra?
– Nja. Det varierar ganska mycket, du kan fortfarande köpa en jättefin gammal lampa eller fåtölj för en tusenlapp. Det beror lite på hur erkänd den blivit i efterhand. Sånt som folk kollektivt tycker är fint blir dyrt, men är det nåt som folk just upptäckt kan du få ett väldigt bra pris. Det svåra här uppe att få tag i grejorna för vi har inte nån kultur att köpa 60-tal, det har kommit på senare år.
Någon som Johan fastnat för är svenska formgivaren Hans-Agne Jakobsson vars lampor har blivit samlarobjekt. Även för Johan.
– Alla lampor och alla lyktor här är Hans-Agne. Han hade en ganska bred palett. Man blir som kär i en formgivare till slut och vill ha allt.
Som den stora lampan i vardagsrummet har han letat länge efter. En gigantisk pjäs i mässing med glaskupor – omöjlig att missa då den mäter cirka en meter i diameter.
– Jag hittade den på Blocket i Göteborg. Det blev ganska omständligt att frakta hit den. Men nu hänger den här alltså, och det känns jättekul.
Jättearmatur av Hans-Agne Jakobsson i glas och mässing. Johan hade letat länge efter något liknande – och fann denna på Blocket i Göteborg. Den mäter drygt en meter i diameter.
Dyraste våningen
Övervåningen består av sovrum och badrum. I sovrummet rev han ut de väggfasta skåpen och satte in ett klassiskt garderobsystem från Ikea. Annars var det inte mer än ytskiktet som behövde göras där, samma med badrummet som var tämligen nyrenoverat när han tog över.
I källaren däremot har han gjort om rätt ordentligt.
– Det var betonggolv, putsade väggar och en traditionell förvaring med hyllsystem. Idag har jag inte det behovet av förvaring så det blev ett kontor istället.
Väggarna försvann och efter regling, gipsning och lite fina ytskikt så har han också ett tv-rum. Det finns bara ett krux...
– Sjukt sällan jag är här. Så det är med marginal den dyraste våningen om man ser på nyttjandegrad procentuellt. Jättedyr. Tänkte att jag skulle vara här med vänner, hänga och se film men det blir hos dem istället. Riktigt värdelöst, säger han och skrattar.