De daglediga träffades häromdagen i Nyckelgården på Sunnanå där de hälsades välkomna av diakon Katarina Häggkvist. Intresset var stort och lokalen blev fylld till sista plats.
Rolf Granstrand tog med oss, med glimten i ögat och ett flertal bilder, på en spännande resa, genom stadens historia med nedslag i skeppsbyggeri, tjärtillverkningen, sågverk, byggnader, Lejonströmsbron, invånarantal och företagandet med mera.
Han kom också in på bristen på unga män. Under hela 1700-talet var de meningslösa krigen en oerhört stor börda för hela svenska folket.
Genom ständiga utskrivningar till krigen i mer än hundra år var unga män ofta få i jämförelse med unga kvinnor, som alltid var betydligt fler. Det gällde även för Västerbotten och inte minst för Skellefteå.
Den svenska stormaktstiden gick hårt åt Skelleftebygden. Bland annat slogs Skellefteå kompani ut helt två gånger, 1709 i Poltava och 1710 i Estland. Soldatänkorna fick dra ett tungt lass vid bygdens långsamma återhämtning i början av 1700-talet och de flesta unga kvinnorna kunde inte gifta sig. Det fick till följd att Skellefteås befolkningsutveckling blev mycket svag.
På 1860-talet hade själva staden 300 - 400 invånare för att1887 ha stigit till drygt 1 000 invånare.
1930 noterades Skellefteå för 5 203 invånare och 1950 hade staden 12 217 invånare.
Av applåderna att döma var det mycket nöjda åhörare som vandrade hemåt i det gråmulna diset.
Tage Ljungholm