Träning. Iklädd cykelkläder och med dubbade däck cyklar Rönnskärs platschef Åke Roos de två milen mellan lägenheten i stan och arbetsplatsen i Skelleftehamn. Foto: Lars Eriksson.
För drygt tre år sedan klev Åke Roos in på Rönnskär som ny platschef. Bortser man från Skellefteå kommun så är smältverket regionens i särklass största arbetsplats. En arbetsplats som har 900 anställda och sysselsätter ytterligare ett par hundra individer.
– Kortsiktigt är den största utmaningen att vi måste bli bättre på säkerhet. Vi har för många olycksfall på anläggningen. Alla ska kunna gå hem från jobbet i samma skick som de kom dit, säger han bestämt.
När Åke tränar och motionerar kommer kraften som får honom att orka med tjänstens relativt höga tempo. Hur mycket han jobbar vill han däremot inte avslöja, men det blir ofta långa dagar.
– Jag jobbar i alla fall betydligt mer än 40 timmar i veckan, säger han och ler med hela ansiktet.
De dagar han cyklar till Skelleftehamn får han ihop fyra träningsmil, och det är hård träning det handlar om.
– Jag cyklar alltid så att jag blir svettig.
Som snabbast har han cyklat sträcken på 36 minuter. Men vid ett tillfälle tog det betydligt längre tid, närmare bestämt en timme och tjugo minuter.
– Det var inte så att jag slöade, jag hade 160 i puls. Vädret var dåligt och det låg mycket snö på vägarna, säger han som förklaring till den dåliga tiden och börjar skratta.
Träningen och cyklingen blir en stund då tankarna får fritt spelrum.
– Det är bra med fysisk ansträngning, man slappnar av och får nya idéer.
Musiken är ett annat intresse som följt honom genom åren. Det handlar framför allt om att lyssna på musik och då gärna tillsammans med vännerna.
– Jag och mina kompisar har en rockklubb. Vi har hållit ihop i 25 år nu.
Musikrötterna finns bland annat i Pink Floyd, Led Zeppelin och King Crimson. Men han lyssnar även en hel del på U2, Depeche Mode och The Cure.
Åke Roos har från sin första dag på jobbet haft en långsiktig inställning till verksamheten. När han gör ett försök att blicka tio år framåt i tiden träder en ljus bild fram. En bild av ett Rönnskär som har högre produktion, men med lägre miljöpåverkan. Dessutom är det en säker arbetsplats med färre olyckstillbud än i dag. Men om han själv är kvar vill han inte spekulera om.
Smältverket lever i en global ekonomi och är hela tiden hårt konkurrentutsatt, så varken nutid eller framtid är att ta för givet.
– När man leder en sådan här organisation så måste man hela tiden förändra och förbättra den.
På frågan om vad han är bäst på tvekar han en lite stund innan svaret kommer.
– En av mina styrkor är att få ihop en bra ledningsgrupp som har förmågan att kombinera detaljkunnande med strategiskt perspektiv. Sedan är utmaningen att få ut den teamkänslan i hela organisationen. Det är särskilt svårt i en sådan här organisation som inte är van vid förändringar.
Alla ska kunna gå hem från jobbet i samma skick som de kom dit.