Världsvan. ”Jag född i Svansele, men jag har sett halva världen. Tre år i Byske, tre år i Boliden, tre år i Bastuträsk och sedan kom jag hem igen”, säger Torbjörn Holmlund och skrattar. Foto: Lars Eriksson.
Elden värmer och kastar långa skuggor längs väggarna i det enkla huset. En känsla av frihet och lugn breder ut sig. Det är just den känslan som gjorde att Torbjörn Holmlund, 64 år, för drygt 20 år sedan släppte taget om byggjobbet och satsade på turistverksamheten.
– Jag har haft magiska år här, säger han lyser upp i ett leende.
Från och med i vinter bor Tomten i Svansele. Han har tagit över ett hus av Älgjägarfolket. Utanför vandrar renarna runt och tittar lite misstänksamt mot kojan där Torbjörn kokar kaffe över öppen eld. Tomten är inte hemma i dag, men Torbjörn förklarar att Svanseletomten varken har röd luva eller lösskägg. Han har riktigt skägg, grova kläder och skinnmössa. En beskrivning som passar misstänkt in på Torbjörn själv.
– Tomten är bullrig och har inga fintofsar. Här kommer det inte att vara en massa tingeltangel som i Rovaniemi. Där bor den moderna Tomten, men det här är den ursprungliga Tomtens hem. Han kommer att trivas här, försäkrar Torbjörn.
Hit kan man inte bara stövla in utan alla besök ska vara förbokade. Torbjörn är inte blygsam i sina förväntningar utan tror på 2 000 besökare nästa år och 10 000 året därefter.
Mitt i en mening ställer han sig upp, går fram till elden och häller upp rykande hett kaffe i två träkosor.
– Jag älskar att elda, säger han och lägger på ett par extra björkklabbar på elden.
Som en lång semester beskriver han åren som företagare. Han började i liten skala.
– Jag hade köpt fyra gamla skotrar, lånat lite kläder samt byggt en bastustuga och fyra kojor med sammanlagt 16 sovplatser några kilometer in i skogen. Så började det.
Nu är han inne på upploppet, till sommaren går han i pension. Just nu ser det ut som att yngste sonen Johannes tar över verksamheten, men inget är klart än poängterar Torbjörn.
– Den dagen jag slutar så har jag lovat att inte lägga mig i, inte i någonting. Om Johannes tar över så har jag erbjudit mig att vara kvar. Vill han att jag ska hugga ved så gör jag det. Vill han att jag ska köra turister med skotern så gör jag det. Vill han inte ha mig här så går jag utan att gråta, försäkrar han.
Tack vare sin yrkeskunskap som snickare så har han under 20 års tid byggt en verksamhet som varje år växt. I dag erbjuder företaget hotell, vildmarkscamp med både kåtor och stugor, vildmarksutställning och mycket annat med naturen som gemensam nämnare.
– Jag har byggt på nätterna och ljugit för folk på dagarna.
Torbjörn Holmlunds företagsfilosofi är enkel.
– Det spelar ingen roll vad du sagt eller gjort, utan det är en känsla du förmedlar.
En av Torbjörns mest spektakulära idéer är bygget av världens största älg, Stoorn. En skapelse som föddes i hans tankar för ungefär 15 år sedan och är menad att stå på gränsen mellan Västerbotten och Norrbotten. Men frågan är om den någonsin kommer att förverkligas.
– En hel bygd blir vinnare om den byggs, men här finns inga pengar. Så pengarna måste komma från något annat håll.
2008 var det nära att drömmen skulle förverkligas. Bygglovet var beviljat och finansieringen var på plats, berättar Torbjörn. Men då kom telefonsamtalen som ändrade alla förutsättningar.
– Jag glömmer det aldrig. LKAB ringer och tar tillbaka 5 miljoner kronor. Sparbankstiftelsen tar också tillbaka sina 5 miljoner. Allt bara raseras under en månads tid.
Det var den finansiella krisen i världen som hade letat sig ända bort till Vithattens topp. Krisen raserade inte bara bygget av Stoorn utan höll även på att knäcka hans vildmarksföretag.
– Tre fjärdedelar av alla mina bokningar försvann. Jag var helt säker på att det skulle bli konkurs.
Han lyckades reda ut problemen och företaget överlevde.
– Ju besvärligare det har varit desto mer har jag huggit i. Det är nog vad vi kallar tjurskallen som jag plockar fram. Men jag har alltid sovit gott om nätterna.
Torbjörn tror fortfarande på att älgen kommer att bli byggd, men nu börjar det bli lite bråttom för bygglovshandlingarna går ut om drygt ett år.
Hade han varit medveten om alla problem det skulle innebära att starta och driva ett turistföretag i en liten kommun som Norsjö så hade det troligen inte blivit något. I dag är han är tacksam över att han var så okunnig.
– Jag är black, men jag har inga skulder. Och jag har haft ett magiskt roligt liv, säger han och skrattar gott.
Här kommer det inte att vara en massa tingeltangel som i Rovaniemi.