Eget rum med utsikt. Sköldpaddan har varit hennes stumma jobbarkompis i många år. Foto: Jeanette Lövgren.
Nämen! Skaffade honsig inte ens en ny kontorsstol att sitta på?
– Nä, de gamla möblerna duger bra och dessutom var det min gamle chef, Karl-Arne Holmström, som hade dem förut.
Till största delen handlar det förstås om ekonomi. Ingen vettig människa gör sig av med fullt fungerande möbler. Men historien har också en lite nostalgisk sida, för Coop Forums förre chef, den ovan omnämnde Karl-Arne, som gick i pension i fjol, han var inte bara Susannes sista utan även hennes första chef.
– Vi bodde på Moröhöjden tills jag var nio år, sedan flyttade vi till Bureå. När jag var 16 år fick jag sommarjobb på Konsum i Bureå och där var Karl-Arne chef.
Susanne, som gicktreårig ekonomisk linje på Anderstorpsskolan, har sannerligen gått den långa vägen inom Coop Nord, fast inte hela tiden. I två års tid bodde hon i Stockholm, körde truck på Pripps Bryggerier och jobbade som spärrexpeditör hos SL, Stockholms Lokaltrafik. Sedan sprack förhållandet med den dåvarande pojkvännen och hon for hem till mamma och pappa i Bureå.
Ett nytt jobb måste hon förstås ha. En kompis tipsade om Konsum i Skelleftehamn och sedan följde ett antal år då Susanne arbetade med det mesta, från chark till kassa.
När det började gå lite knackigt för Konsum i Hamn sökte hon sig till Domus i Skellefteå och från den tiden härrör ett av hennes starkaste, men kanske inte käraste, minnen.
– Jag och en arbetskamrat fileade lax en hel jul.
1998 var det återdags att söka en ny arbetsplats. Susanne ringde sin gamle chef, Karl-Arne Holmström, och frågade om det fanns något jobb på Coop Forum, det vill säga dåvarande OBS.
Jajamänsan. Det var bara att komma dit på direkten och hoppa in i kassan och kundtjänsten.
Sedan dess har Susanne varit sig ganska lik, även om arbetsuppgifterna växlat, liksom färgen på arbetskläderna; från grönt till blått. Innan hon blev stormarknadschef var hon driftsupportchef med ansvar för städning, säkerhet och brandskydd. Hade även det övergripande personalansvaret.
Inte undra på att hon känner butiken in i minsta skrymsle. 19 år på olika poster har gjort att kunskaperna samlats på hög. Kunskaper som är bra att ha nu när det är hon som är den som ska ha den totala överblicken. Veta vad de 100 anställda, plus de 30 inhopparna, sysslar med.
Du kund,som kanskei detta nu tvekar om tulpanerna ska vara lila eller gula, och som mitt i velandet råkar lyfta blicken mot taket och får syn på några fönster däruppe. Just precis du ska veta att de där fönstren sitter i väggarna på Susannes tjänsterum. Om hon vill kan hon stå däruppe på andra våningen och spana ut över de 20 600 olika artiklar (nej, hon vet inte allt om allt, det säljchefernas jobb) som trängs på de 8600 kvadratmetrar där cirka 4000 betalande kunder dagligen jäktar omkring med barn och inköpslistor. Den andra delen som hon också är högsta chef över, Hem och Trädgård med cirka 8 400 olika artiklar fördelade på 2000 kvadrat, den kan hon inte se. Hem och Trädgård finns i ett separat hus. En av Coop Nords lönsammaste stormarknader, det är vad Susanne Rindelöv ansvarar för.
Nu är det ju såatt står och tittar, det gör hon väldigt sällan. Hon går mycket hellre omkring, i mycket rask takt, kastar ett getöga hit och riktar ett öra dit för att få veta vad som är på gång hos både kunder och personal.
En stormarknadschef har ständigt ständiga förändringar i tankarna.
– Varannan vecka åker jag iväg och tittar på vad konkurrenterna har för sig. Så gör alla. Man måste ha koll på vad andra har på gång.
Hon åker inte alltid ensam. Rätt ofta är det några av Coop Forums säljchefer, som ansvarar för varsin avdelning, som också klämmer in sig i hennes gråa Volvo och så susar de iväg för att se vad som händer i andra Coop-butiker, men också i Ica-butiker både när och fjärran, till och med i Norrbotten.
Prata med personal och prata med kunder är precis lika viktigt. Ta bara den där gången då Susanne hjälpte till att stuva ner glass i frysen och en kund kom fram och frågade var blöjorna fanns någonstans.
"Jo, de finns ditåt och sedan går du däråt", förklarade Susanne som fortsatte stapla glasskartonger, samtidigt som hon började grunna på en fråga: "Varför ska blöjorna vara på ett ställe och barnmaten på ett annat?"
Dessa funderingar leddefram till skapandet av det så kallade barnrummet. Allt som har med barn att göra, inklusive leksaker, är nu samlat på ett och samma ställe. Därmed är det slut på letandet.
Nu är det inte bara sådana här praktiska saker som ommöbleringar som är Susannes ansvar. Hon har råkoll på statstiken också. Säljstatistiken. Det är med dess hjälp hon och säljcheferna håller reda på vad som säljs och hur mycket. De ser också vad som inte hamnar i kundvagnarna.
Saker som inte blir sålda, de gör ingen affärsidkare glad.
– Hyllvärmare ska bort, vi ska ha in nytt. Det kommer ständigt nyheter.
Arbetstiden varar frånklockan 07.00 till 16.00 måndag-fredag.
Sedan finns det arbete som pågår i det fördolda. För vad är det som händer efter det att Susanne skjutsat sonen till SK Lejons hockeyträning uppe på isladan? Slår hon sig ner på åskådarplats och börjar dutta på mobilen såsom luttrade idrottsföräldrar lär hava för sed?
Sitter kvar gör hon bara när det är match. Är det träning startar hon Volvon igen och åker till jobbet. Där finns alltid något att göra. Finns det inte färska siffror att räkna på så tänker hon på annat. Smakbitar till exempel. Varje dag ska en avdelning bjuda kunderna på nå´t smaskens.
Fast innan hon kommit så långt att hon hunnit inta sin bästa tänkarpose tillsammans keramiksköldpaddan på det ärvda skrivbordet, så måste hon göra det hon alltid gör så fort hon kommit innanför entrédörrarna.
Städa.
Det finns alltid slängda kvitton och annat skräp att kasta i närmaste papperskorg.
Det är just dettasom gör att hon trivs så himla bra. Det finns saker att göra precis hela tiden.
– Jag har alltid älskat mitt jobb. Att träffa kunderna, att vara i butiken, att få vara i centrum.
För så är det förstås också om man har den typ av arbete som Susanne har.
Hon blir igenkänd.
Överallt.
Eller nästan igenkänd, för det är ju det där med jobbkläderna. När de åkt av och de privata åkt på, då ser hon lite annorlunda ut. Men inte så mycket annorlunda att folk hon träffar kan låta bli att känna på sig att de sett henne någonstans förut. Men var?
– På Coop kanske? frågar Susanne.
– Ja, just det. Där är det.
Ännu mer om Susanne Rindelöv
Ålder: 46 år.
Flicknamn: Wall.
Bor: På liten hästgård nära havet i Bureå.
Familj: Maken Peter Rindelöv, 50, sonen Lukas, 13, Peters döttrar Ida och Hanna Fällman, 26 respektive 22 år.
Har tidigare: Tränat sin egen travhäst Zolobest som numera är såld. Har inte längre tid för egen häst.
Helgerna: Tillbringas helst i husvagnen vid någon sjö eller älv där det dras upp en och annan fisk av varierande art.
Tjejvasan: Har hon åkt en gång tillsammans med sin storasyster som övertalade henne att hänga med. Råkade få med sig makens skatingskidor istället för sina egna. Lyckades hyra ett par längdskidor i Mora och kunde genomföra loppet på 2 timmar och 30 minuter.
Just nu: Har storasyster Carola Wall övertalat henne att träna inför Vansbrosimmet istället. Hittills har de tränat två gånger då de varje gång kört 50 längder var i Eddahallens 25-metersbassäng. Gissa om Susanne fick värsta träningsvärken efter det.
Var femte vecka: Besöks en nagelsalong för tillfixning av gelenaglarna. Har så gjort sedan hon fyllde 40 och fick ett presentkort av arbetskamraterna.
Ryktet säger: Att det bara finns två kvinnor i det här landet som är stormarknadschefer. Detta påstående har Susanne aldrig hört talas om. Stämmer det så är hon den ena och någon annan den andra.
Väldigt stort. 11600 kvadratmeter och en av Coop Nords lönsammaste stormarknader. Susanne Rindelöv har mycket att basa över. Foto: Jeanette Lövgren.
Festligare. Inför Mellodelfinalen i stan hade Susanne klätt upp några skyltdockor som stod ute i entrén. Foto: Jeanette Lövgren.
Shopexpress. Scannrarna körs till utgångspunkten, utanför kassorna. 43 procent av kunderna handlar med hjälp av Shopexpress. Foto: Jeanette Lövgren.
Alltid snygga. Förr var de fula och nerbitna. Numera sköts naglarna på salong och har alltid ett tema, till exempel AIK-slutspel, sommar, jul eller Mello. Foto: Jeanette Lövgren.
En riktig "apa". Diplomet är ett allvarligt skämt. Hon fick det för att hon alltid är så glad jämt. Foto: Jeanette Lövgren.
Alltid på språng. På butiksgolvet är Susanne Rindelöv i sitt rätta element. Här trivs hon allra bäst. Foto: Jeanette Lövgren.