Stefan Markström, 71 år, går med lugna steg genom sitt eget lilla land, Lilleputtlandet. Ett land som ligger tyst och öde efter en hektisk sommar. För bara några dagar sedan var området fullt med lekande och skrattande barn. Nu är sommaren slut och Stefan har slagit igen grindarna för i år.
– Förr satte jag upp en skylt med ”stängt för säsongen”. Det kändes så vemodigt så det har jag slutat med, säger han och spricker upp i ett leende.
Lilleputtlandet är ingen nöjespark utan snarare en stor lekplats där barnen får vara delaktiga. Här kan de bland annat jaga bovar, leta skatter och köra elbilar. Under en dag i parken kan Stefan antingen vara sig själv eller också spelar han rollen som clown eller troll.
På 1980-talet uppenbarade sig möjligheten att ta över en bit mark i Stämningsgården.
– Jag stannade här nere på vägen och tänkte: ”Här ska jag bygga Lilleputtlandet”. Namnet bara kom upp i skallen. Jag fick möjligheten att förverkliga mina fantasier och idéer, förklarar han.
Hela parken är glädje för Stefan. En glädje som också är motorn i hans engagemang och driv. I ögonen lyser både iver och kärlek när han fritt får berätta om sin skapelse.
Varje dag kliver han upp halv sju, oavsett dag och årstid. Han jobbar strukturerat och hårt, men är även bra på att koppla av.
– Om jag bestämmer mig för att lägga mig en stund på dagen så somnar jag direkt.
Allt som finns i parken har börjat i Stefans huvud. Hans fantasier och idéer har fått flöda och verkar aldrig sina.
– När vi spelade final mot Luleå då byggde jag Norrbotniabanan här i Lilleputtlandet, säger han glatt och förklarar att han är mycket intresserad av hockey.
Idéer som föds under dagarna antecknar han genast ner på ett papper.
– Får jag en bra idé, så kör jag. Det går inte att fundera utan jag klipper till på en gång. Men jag gillar inte att påbörja en massa projekt och inte slutföra dem. Jag kan vara ute med pannlampa på natten bara för att få göra klart.
Sagolandet har öppet varje sommar, från midsommar och sex veckor framåt. De senaste åren har han även haft öppet några helger innan jul. Då är parken klädd i julskrud, med ljus och tomtar.
Landet har nu upplevt sin 34:e sommar och än finns framtidsplaner.
– Jag har fortfarande idéer som jag inte förverkligat. Häxans hus har jag påbörjat, vänta till nästa år så får ni se.
Nu när parken är tom och barnen har gått hem påbörjas förberedelserna inför kommande säsong. Hela anläggningen kräver en hel del underhåll.
– Det här är mitt skötebarn och det är fortfarande jätteroligt, intygar Lilleputtlandets skapare.
Protokollet
Skratteller allvar
Sommareller vinter
Vuxna eller barn
Lat eller flitig
Morgoneller kväll
Det här är mitt skötebarn och det är fortfarande jätteroligt.