Ingen kvarn är den andra lik. Det tycker riktiga samlare, som Tyko Svedjevik, om. Foto: Annika Eriksson.
Från början var de 82. Nu återstår 75 kaffekvarnar som måste få nya hem. Helst så snart som möjligt. Tyko ska bara behålla en enda.
Hittills har en kvarn sålts till en ung tjej, ett barnbarn fick en i bröllopspresent och fyra har köpts av ättlingar till Gustaf Oskar Bergström, välkänd kaffekvarnstillverkare i Kuorbevare, Adak.
– Bergströmarna tillverkade Kuorbevarekvarnar i tre generationer. Den förste, Gustav Oskar, var född 1854 och dog 1931.
Kaffekvarnar kan se ut på många olika sätt. I samlingen finns en som mest liknar en hög konservburk. Tyko har några vägghängda exemplar i porslin också, bland annat av märket Pyro från Gustavsberg.
Att han blev en kvarnsamlare är lite av en gåta även för honom själv. Antagligen var det kvarnen han ärvde efter föräldrarna – som i sin tur fått den via Tykos mor- eller farföräldrar – som tände intresset för 50 år sedan.
Sedan gick det som det så lätt går när någon drabbats av samlarbacillen. Det blev besök på auktioner och där var det minsann inte alls särskilt svårt att hitta kaffekvarnar.
– Det fanns ofta ett par stycken på varje auktion, minns Tyko vars samling består av åtskilliga hemmabyggen.
– Man köpte malverket i smitt stål och tillverkade själva lådan själv.
Många kvarnar importerades från Tyskland också och i Eskilstuna fanns det flera kaffekvarnstillverkare. Även ett så välkänt märke som Husqvarna sålde kaffekvarnar när det begav sig.
Tyko minns hur äldre släktingar – det var alltid tanter – satt med kvarnen i knäet och vevade på medan doften av rostade, nymalda bönor stod som en sky omkring dem.
Samma härliga arom sprider sig runt Tyko när han demonstrerar hur en av de större kvarnarna fungerar.
Sedan berättar han något som eventuella nyblivna ägare av gamla kvarnar kan ha stor nytta av att veta.
– På många kvarnar går det att ställa in verket så att man kan få olika storlek på kornen.
Kaffekvarnar från 1800- och tidigt 1900-tal tillhör de köksattiraljer som använts allra mest, förklarar Tyko. Kvarnarna slets hårt och många målades om. Särskilt utsatt var den lilla knoppen på lådan som det malda kaffet ska ramla ner i. Den knoppen har det dragits i många tusen gånger. Inte undra på att somliga både har krympt och sitter lite löst.
Just för tillfället är gamla handvevade kaffekvarnar inget stort samlarområde. Få springer benen av sig för att få tag i en. Men med tanke på det nyvaknade intresset för kaffesorter, aromer och nymalda bönor så har dessa enkla, lättanvända bruksföremål kanske en framtid i alla fall. Och inte bara som prydnadsföremål.
Man köpte malverket i smitt stål och tillverkade själva lådan själv.
