Iréne och Bernt Wikström svalkar sig i skuggan av borgruinen, som är en symbol från ofredstider i bygden.
Bakom huset tornar Lilla Madeira upp sig, en stenö som med hårt arbete och stora idéer har förvandlats till en blomstrande oas.
– Tidigare var det här en värdelös stenhög, men efter Irénes resa till Madeira har det hänt saker. Hon är enormt energisk, säger Bernt Wikström.
Under hela sommaren tar paret Wikström emot en mängd besökare i sin trädgård. Dels har de under en heldag öppen trädgård då besökare kan komma och gå som de vill. Under resterande del av sommaren tar de emot bokade besök, allt från några enstaka turister och ortsbor till stora busslaster.
– Det är roligt att träffa människor, säger Iréne Wikström.
På den här platsen började Bernt och Iréne Wikströms projekt med Lilla Madeira.
Svart krollilja Norrland med det latinskt namnet Lilium martagon.
En före detta busskur har fått ny beklädnad av virke från en gammal lada och fungerar i dag som trädgårdens redskapsbod.
Trädgårdens äldsta stentipp symboliserar ett stenhav.
Kanonen som står i trädgården är en symbol för ryska armens fälttåg i bygden för drygt 200 år sedan.
På toppen av trädgården står det röda växthuset som är tillverkat i Burträsk.
Skylten är tillverkad av bokstäver från den gröna ön i Atlanten, Madeira.
Blå Clematis integrifolia är en av Irénes favoriter i trädgården.
Badkaret i trädgården är omgivet av en metallpaviljong.
Egentligen var det inte bara resan utan även tidigare misstag som födde och möjliggjorde projektet med en egen blomstrande ö på gården. När Iréne rensade rabatterna runt huset så slängde hon avfallet på stenhögen, berättar Bernt.
– Det började växa bland stenarna och i kvällssolen lyste det så vackert, säger Iréne.
Hon såg möjligheterna med stenhögen och började så smått odla en liten täppa där. Men efter sin resa till Madeira tog projektet fart. Bernt har jobbat hårt och hjälpt till en hel del i trädgårdsarbetet, men det är Iréne som är idégivaren till hela projektet.
– När jag beställer ett arbete av Bernt så kan han säga: ”Näe, näe, det går inte”. Men efter en vecka är han igång, säger Iréne och får med Bernt i ett gemensamt skratt.
Bernt tar täten när paret ska visa runt i sin prunkande trädgård. Han och många av besökarna menar att trädgården består av ett flertal olika rum, men idéskaparen Iréne har en annan bild av sin skapelse.
– För mig är allt en enda enhet, en ö. Mer som en skogsträdgård än en villaträdgård, säger hon.
Några meter upp på sluttningen, där trädgårdsön övergår i plan mark finns en stenmur. När Iréne började odla sin täppa var hon tvungen att flytta på stenar för att över huvud taget komma åt jord. Stenarna som hon plockade bort bar hon upp till krönet, stenar som till slut bildande en mur. Meningen från början var att muren skulle vara ett avslut på trädgårdsytan, men i dag finns större delen av trädgården bakom muren. Lilla Madeira har växt och mäter i dag öven en halv hektar.
– Den blir aldrig riktigt färdig, säger Iréne.
Förutom alla växter har de även olika typer av byggnationer i trädgården, bland annat en ruin som är byggd med gammalt tegel från bygden. Dessutom finns ett flertal små installationer av gamla uttjänta prylar utplacerade på olika platser i trädgården.
– Jag gillar återbruk och kan inte tänka mig att något ska förfaras, säger Iréne.
Det gemensamma projektet är ett resultat av Irénes intresse av växter och odling samt Berts stora intresse av bygdehistoria.
– I trädgården kan besökarna se bygdens och hela Norrlands utveckling, ända från 1300-talet. När vi har guidade vandringar i trädgården kan historiedelen ta halva tiden, säger Bernt entusiastiskt.
S:t Michel rhododendron har fått en egen avdelning i trädgården.
De båda har lagt ner enormt många arbetstimmar i trädgården. Den ska inte bara byggas och vidareutvecklas utan även skötas.
– Vi räknar inte timmar utan jobbar tills vi är klara. Det är inspirerande att skapa, säger Bernt.
Men eftersom paret i alla tider har jobbat energiskt på gårdens jordbruk så är hårt arbeta inget de räds.
– Vid halv sju på morgonen är jag ute och jobbar, det mår jag bra av, säger Iréne.