Skönt. Åh, så härligt! Denna kakadua älskar att duscha under sprejflaskan. Foto: Clara Törner.
För tolv år sedan flyttade Linda och Carl-Johan Waller till gården. Idag bor de tillsammans med barnen Carl-Axel, 11, Edvard 5, och Cajsa, 9 – och en uppsjö av djur.
– Vi har alltid varit djurintresserade, men ingen av oss fick ha särskilt mycket djur när vi var små. Det är kanske därför det blivit så här, berättar de.
Men det är nog ingenting som deras egna barn kan klaga på, även om det förstås inte är så märkvärdigt för dem med så många husdjur.
– Vi tänker liksom inte på antalet förrän man börjar prata om det så här, säger Linda och skrattar.
I dagsläget har familjen bland annat hästar, katter, hundar, får, och papegojor. Det enda djuret som är ensam i sin art är deras kanin.
– Ja, och det kommer en till kanin i helgen, avslöjar Linda, som möts av en förvånad Carl–Johan:
– Jaså? Det visste jag inte, säger han.
Men det blir inga sura miner för det.
– Det händer att vi skaffar nya djur utan att fråga varandra, förklarar dem, med glimten i ögat, och fortsätter:
– Men gäller det större djur, som hundar och katter, så pratar vi förstås.
Familjens tomt är stor. Förutom den åtta hektar stora betesmarken har de också plats för odling.
– Vi odlar äpplen och säljer dem till ett företag som gör cider, säger Linda, som berättar att de även planterar annat för husbehov:
– Brocolli, kål, ärtor och havtorn odlar vi också. Det är roligt att sträva efter att vara självförsörjande.
När Linda och Carl–Johan flyttade till Bodbysund hade de målsättningen att skapa en lönsam verksamhet kring sina intressen. Idag har de en äppelodling med drygt 250 äppelträd, föder upp hundar och fåglar, och är dessutom självförsörjande på kött.
– Vi driver också Wallers hundpensionat. Det har jag gjort i åtta år, på deltid, och de senaste två åren på deltid, berättar Linda.
Pensionatet drivs på gården och totalt finns 13 platser för en eller flera hundar, beroende på hundarnas storlek.
– Det är ett arbete som ger otroligt mycket. Jag utvecklas och lär mig ständigt genom att träffa så många olika typer av hundar.
Verksamheten är ständigt under utveckling, och det råder ingen brist på idéer.
– Får vi en vision så vågar vi försöka förverkliga den, säger Linda.
Har ni något drömdjur?
– Ja, hyacintara, världens största papegoja,säger Carl–Johan.
Men den jättelika papegojan får nog vänta ett tag innan den flyttar till Bodbysund.
– Jag känner mig ganska nöjd med de djur vi har idag, säger Linda.
Hon berättar att deras enorma djurintresse är en livsstil.
– Man måste tycka om att arbeta eftersom det tar mycket tid.
Kan ni resa bort?
– Nej, det är väl den största nackdelen. Man är ganska uppbunden, säger Carl-Johan, och får medhåll av Linda:
– Vi får byta av varandra istället. Till exempel kan en av oss resa iväg med barnen medan den andra är hemma. Visst har vi valt bort en del saker, men just nu skulle jag inte vilja byta det här mot något annat!
Visst har vi valt bort en del saker, men just nu skulle jag inte vilja byta det här mot något annat.
Roligast. ”Hundarna är vårt huvudsakliga intresse”, säger Linda Waller. Foto: Clara Törner.
Mys. Lammet, som fötts under natten, får kanske sin första puss. Foto: Clara Törner.
Små. Linda Waller hälsar på hos vaklarna, som är betydligt mindre än hönsen. Foto: Clara Törner.
Djurvän. Cajsa Waller tittar på de alldeles nyfödda lammen. Foto: Clara Törner.
Tam. Familjens blåpannade amazon, en sorts papegoja, är väldigt sällskaplig. Foto: Clara Törner.
Samlad trupp. Carl–Axel, Linda, Carl–Johan, Edvard och Cajsa Waller. Foto: Clara Törner.