Gruppen tar utredningen på stort allvar, men det finns gott om plats för skratt och muntra miner. Foto: Jonas Nilsson
Endast några handhållna lampor lyser upp den branta stigen där en hinna av is lagt sig över stenar och rötter. Varje steg framåt är en vig bedrift. Spröda grenar knäcks mot frasande täckbyxor och bylsiga jackor, snön inte fått fäste i träden ännu och det är fullkomligt mörkt.
– Och nu sitter några och ser på Let’s dance, hojtar mannen längst fram och skratten skakar genom ledet.
Väskor med annorlunda utrustning kånkas med på färden. Ett instrument mäter elektromagnetiska fält och ett annat reagerar på statisk elektricitet.
Snart planar det ut något och en i gruppen riktar sin lampa mot skylten som skvallrar om destinationen: Finnforsrövarnas grotta.
– Vem du än pratar med så har nästan alla en historia. ”Jag tror inte på spöken, men en gång så…”, det finns många sådana berättelser, säger Therese Marklund.
Söker efter undantagen
”Tessan” har en drivande roll i Facebookgruppen Spökhus i Västerbotten & angränsande län och utredningsgruppen Haunted Sweden. Gänget verkar endast i Norrland och försöker dokumentera övernaturliga fenomen.
– Det är det som är sporren, att få ett klockrent bevis. Jag tror att det är den heliga graalen för alla som undersöker sådant här, säger Tessan.
Hon beskriver sig själv som delvis skeptisk, delvis inte. Hon växte upp med sin gammelmormors berättelser om spöken och har själv haft en och annan obehaglig upplevelse. Inte minst när ett kanadensiskt ouijabräde – som påstås vara ett verktyg vid seanser och ett medel för att kontakta andar – letade sig hem till henne.
– Det kunde vara dörrar som först gick att öppna men inte sedan. Det började plinga på dörren och det kunde smälla i skåpluckor, berättar hon.
En gång när Tessan kom in i köket ska stolarna ha stått på bordet utan att någon varit där. Ouijabrädet lades ut på Blocket kort därefter.
– Jag vågade inte ta betalt för det.
En annan gång, när hon lyssnade på musik, lade hon märke till hur håret reste sig högt över huvudet. Den gången visade sig det vara trycket från en sub-bashögtalare som spökade.
– Jag tror att det mesta kan förklaras på naturlig väg, men det finns undantag som inte går att förklara. Det är de undantagen som vi vill hitta, säger Tessan.
Konsekvenser i livet utanför
”Grottan” i Finnfors är mer av ett vattenfyllt, fruset hål. Utrymmet ska ha varit mer generöst i början av 1500-talet, då rövarna påstås ha spridit skräck i bygden. Väl framme dukar teknikintresserade Adam, som egentligen heter någonting annat, upp det ena instrumentet efter det andra. Det finns många som inte har förståelse för gruppens engagemang och de oroar sig för konsekvenser i livet utanför den invigda kretsen.
– Om du är med om ett paranormalt fenomen så känner du dig djävulskt hjälplös, för du går inte och pratar med grannarna om det. Vem ska du ringa? Elektrikern? Vi är noga med att det blir rätt folk i grupperna så att det inte blir något förlöjligande, för då är det ingen som vill vågar berätta, säger Adam.
Han exemplifierar hur instrumenten kan användas för att ge sinnesro, även hos dem som kanske är tveksamma i sin övertygelse.
– Om du upplever att du hör fotsteg i hemmet och ser att mätarna går igång, då kan du säga att det är faktiskt är någonting konstigt som händer. Sedan kan man välja hur man vill tolka det, säger han.
Tessan berättar att hon varit förhållandevis förskonad från nedsättande kommentarer.
– Men då har jag ganska tjock hud på näsan också, säger hon.
Röster i vitt brus
Skogen i Finnfors mullrar i skratt mer än en gång. Gänget tar utredningen på stort allvar och Tessan har läst på inför strapatsen, försökt klargöra detaljer kring rövarnas härjningar och få så sanningsenliga årtal som möjligt.
Mellan hennes intresse för historia och Adams teknikintresse har Haunted Sweden bland annat haft viss framgång på Youtube, med en video från när gruppen undersökte en tidigare avrättningsplats.
– Jag tror att mycket ligger i att vi faktiskt är i Norrland. Det är också lite udda ställen, säger Tessan.
Enligt hennes undersökning ska rövarna ha varit åtta stycken. De ska ursprungligen ha kommit från Finland och bott i grottan från 1500-talets början till 1524, då rövarhövdingen Hyns avrättades. De andra rövarna ska ha slagits ihjäl när bönderna i området fick nys om var de befann sig, med hjälp av en flicka som kunde leda dem dit.
– Det var en getarflicka som de kidnappat och hållit fången i sju år, berättar Tessan.
Inte långt från det frusna hålet finns en plan stenyta, där rövarna påstås ha dansat med flickan. Gruppen undersöker platsen och försöker locka fram ett svar genom ett instrument för vitt brus, som närmast kan liknas med en radio som lägger sig mellan frekvenser.
– Det är det här med platser som haft mycket ångest kring sig, det känns som att det finns större potential att hitta någonting där, säger Tessan.
Enstaka ord hörs, både genom en odefinierad mansröst och en operasjungande kvinna. Instrumentet ger inga sammanhängande meningar eller konkreta svar på Tessans frågor – den här gången.
– Det blir lite uteslutningsmetoden. Får du ett utslag så kan det vara vad som helst, men ju fler tecken som är kopplade till varandra desto större är sannolikheten att det skulle vara någonting, säger Adam.
Några ihärdiga timmar senare traskar gänget nerför den brokiga stigen igen. En hel del efterarbete väntar, för instrumenten kan ha uppfattat någonting som gick gruppen förbi. Tessan, Adam och de andra planerar redan upprymt för nästa strapats.
– Jag vill gärna att det ska finnas någonting mer också, för det är som en bekräftelse på att livet fortsätter, säger Tessan.
Therese Marklund vuxit upp med sin gammelmormors berättelser om spöken. Hon beskriver sig själv som delvis skeptisk, delvis inte. Foto: Jonas Nilsson