Konstverk. Johanna visar upp ett av de alster som ska ställas ut under KOnstHAGEN. Foto: Ulf Johansson.
Drygt fyra mil från Skellefteå, alldeles intill Storkågeträsket, ligger Götes hölada. Trots att bilen är utrustad med GPS är det en utmaning att hitta dit. Ladan ser nämligen ut som de flesta andra; röd med vita fönsterbrädor.
Ägarna Per och Johanna Hellström har gått ut på gårdsplanen för att vinka in oss. Några meter bort, vid ingången till ladugården, skymtar vi en bleknad skylt där det står just ”Götes”.
– Ladan är döpt efter den senaste ägaren. Han byggde det mesta själv så därför har vi inte velat göra om den så mycket, förklarar de.
Paret har bott på gården i drygt 15 år och driver ett gårdsmejeri där de tillverkar egen ost. Ladan stod orörd ganska länge innan de bestämde sig för att tömma den och göra om den till evenemangslokal. 2009 anordnade de sin första föreställning där.
– Då ville vi inte göra en sådan stor grej av det, så vi berättade det inte för så många. Men det gick jättebra och vi fick en massa positiv respons och efter det bestämde vi oss för att gör om det, berättar Johanna.
Längst fram i ladan finns en liten scen, omgiven av björkris från senaste föreställningen. I taket hänger strålkastare och på golvet står några gamla kyrkbänkar uppradade. Den lantliga känslan blir än mer påtaglig när svalorna susar kors och tvärs genom rummet och några solstrålar letar sig in mellan plankorna.
Per och Johanna utgör en del av Övre Kågedalens Kulturgrupp, som hjälps åt att boka enmans- och tvåmansföreställningar till ladan. Nu har de i snitt ett eller två evenemang per sommar och på väggarna finns minnen av de artister som har uppträtt där, i form av porträtt och autografer.
Genom åren har de bland annat gästats av Zinat Pirzadeh, JP Nyström samt Ellenor Lindgren och Thomas Andersson.
– Vi har fått mycket positiv respons från de artister som har varit här. Det är kanske inte alla som skulle ställa upp på att uppträda i en lada, där de inte ens får tillgång till en egen loge. Men det är annorlunda, väldigt opretentiöst och avslappnat. Det är kanske det som lockar, förklarar Johanna.
På ena långsidan finns en öppning med vy över kohagen och vattnet. Per berättar hur både väder och omgivning kan ge en extra dimension till föreställningarna.
– Vid ett tillfälle började det åska och blixtra och regnet smattrade på taket. Då hade vi besök av en man som berättade historier. Det blev jättehäftigt när vädret ackompanjerade honom.
Lokalen rymmer cirka 150 personer och föreställningar säljer slut fort. Inte bara bybor kommer hit, även personer från stan passerar.
– Det är kul att kunna arrangera något här, inte bara för de som lever här. Så fort något händer så ska det alltid vara någon annanstans, därför är det en rolig omväxling när folk får chansen att besöka vår by. Här får vi skratta, gråta och vara helt tysta tillsammans. Det är fantastiskt, säger Per och Johanna i mun på varandra.
Inför framtiden hoppas de kunna arrangera ännu fler föreställningar.
– Det är väldigt roligt- och beroendeframkallande. Det vore kul att få arrangera en utomhusföreställning någon gång, avslutar de.
Emilia Eliasson
Drömmar. I framtiden vill paret anordna en utomhusföreställning, med utsikt över kohagen och vattnet. Foto: Ulf Johansson.
Toner. Per och Johanna gillar när det är livat i ladan. Foto: Ulf Johansson.