Aznaur Kasumov, undersköterska. Ålder: 22 år. År i yrket: 4 år. Utbildning: Vård och omsorg, 3 år på gymnasiet. Familj: Ensamstående. Foto: Lars Eriksson.
De 8 000 anställda utgör ungefär en femtedel av alla Skelleftebor i arbetsför ålder (20 till 64 år). Allt för många säger en del – lagom säger andra. Här kan man ha olika uppfattningar, men faktum är att Skellefteå kommun har betydligt fler anställda än till exempel Luleås 6 400 anställda. En kommun som dessutom har några tusen fler invånare. Även om det finns likheter mellan dessa två norrlandskommuner finns det också skillnader: Skellefteå har bland annat ett större vägnät som ansvaras av kommunen, fler idrotts- och fritidsanläggningar, fler invånare med beslut om särskilt äldreboende och särskilt stöd (LSS), fler beviljade hemtjänsttimmar per brukare samt två gymnasieskolor istället för Luleås enda.
Kommunalrådet Lorents Burman (S) tycker att Skellefteå kommuns organisation har en väl anpassad storlek med tanke på vilken servicenivå kommunen erbjuder.
– Vi har mycket av allt för att kunna tillgodose invånarnas behov. I Skellefteå finns till exempel Solkraft som sysselsätter många. Den kostar, men är enligt mig helt nödvändig. Om man säger att det ska vara färre anställda så måste man också peka på vad kommunen inte ska göra, säger Lorents Burman.
Oppositionsrådet Andreas Löwenhöök (M) anser däremot att kommunen med fördel kan krympa sin kostym och inte behöver syssla med allt den gör i dag.
– Här kan vi se en ideologisk skillnad mellan oss och Socialdemokraterna. Vi kanske inte ska bedriva campingverksamhet och behöver kommunen verkligen driva ett gym i centrala stan? frågar sig Andreas Löwenhöök,
Dessutom menar han att föreningarna kan ta större ansvar över sina anläggningar och att privata företag kan driva fler verksamheter. Men han poängterar att sådana förändringar inte bara kan genomföras med ett snabbt beslut utan måste förankras och genomföras ansvarsfullt så att människor och verksamheter inte kommer i kläm.
Hur man än ser på kommunens verksamhet så fyller de anställdas arbete olika behov i samhället, allt från barnomsorg och äldrevård till sophantering och snöröjning.
Enhetschefen Anna Cohen Wikström är ansvarig för kommunens rekryteringscenter, ett arbete som bjuder på många utmaningar när rekryteringsbehovet är ungefär 500 anställda per år.
– Vård och omsorg är en organisation som är väldigt personalintensiv och där man alltid behöver en vikarie om någon är frånvarande. Det är också en verksamhet som snurrar dygnet runt, årets alla dagar, så det kräver mycket personalplanering för att få det att fungera, säger Anna Cohen Wikström.
Att de äldre blir fler samtidigt som de i arbetsför ålder inte blir det är en stor utmaning, menar hon. Undersköterskor är exempel på en yrkesgrupp där det finns ett ständigt rekryteringsbehov.
– Det finns mycket att vara stolt över om man jobbar inom vård och omsorg. Vi vet att det kan vara tufft på vissa arbetsplatser, men vi vet också att många trivs.
Tittar man på antalet yrkesroller, och då räknar man till exempel olika ämneslärarspecialitet som egna yrken, är antalet ungefär 400. När det gäller antalet anställda så varierar siffran från vecka till vecka, men 8 000 är en rättvis siffra, menar Anna Cohen Wikström.
Den näst största verksamhetsgruppen, skola och förskola, är inte heller så enkel att bemanna.
– Här har vi en nationell utmaning med att det är för få som utbildar sig till lärare och förskollärare. Det yrkesområdet känns mest knivigt för närvarande, men jag tror vi kommer att lösa det.
En svårighet genom åren har varit att rekrytera personal till specialistyrken som inte är så vanligt förekommande.
– Men här ser vi en förändring, där allt fler söker dessa jobb.
Att kommunen har 8 000 anställda är inget självändamål utan det styrs av vad kommunen förväntas göra, menar hon.
– Hela tiden utvärderas om vi gör rätt saker och har rätt bemanning. Vi är så många vi behöver vara för att vi ska kunna leverera det invånarna efterfrågar, säger Anna Cohen Wikström.
Skellefteå kommuns landskapsarkitekt Matilda Fhärm sitter i lekparken på Sörböle, en park som ligger inkilad mitt i villaområdet. Inte speciellt ”fancy”, men funktionell menar Matilda som ritat parken.
– Den kommer inte att vinna några priser, men det är så jag vill ha det. Jag vill att det ska vara praktisk och fungera i vardagen. Det här är nog lite jag, säger hon tittar sig runt i lekparken innan hon brister ut i ett skratt.
Matilda Fhärm är en av två landskapsarkitekter på Skellefteå kommun. Hon jobbar på inom verksamheten Park och natur som ansvarar för kommunens alla parker och lekparker. I tio år har hon jobbat som landskapsarkitekt och har aldrig ångrat sitt yrkesval.
– Jag har alltid varit intresserad av det estetiska, men även av naturen. Så när jag hittade landskapsarkitektutbildningen så kändes det rätt.
De största utmaningarna i yrket är att få parkerna att fungera och vara trivsamma för alla som vistas där, samtidigt som de ska vara enkel att sköta.
– Det som gör jobbet på kommunen så roligt är att jag är inne i alla skeden. Allt från att sitta med galna idéer som sedan måste förändras, till att se det färdiga resultatet är jätteroligt.
Ska hon plocka fram något som kanske är lite mindre roligt så är det planerandet med de små detaljerna.
– Jag gillar framför allt att rita de stora dragen.
Trots att det är parker och utemiljöer hon jobbar med så innebär arkitektjobbet till största delen innejobb vid skrivbordet eller sittandes i möten.
– Jag gillar att vara ute, men det blir alldeles för sällan.
Projekten kan variera stort i tid. Den nu aktuella Andertorplekplatsen påbörjades med en dialog för två år sedan och byggs först nu i sommar.
– Ska vi ha ordentliga dialoger så tar det tid.
Att vara en liten kugge i ett stort maskineri är något Matilda trivs bra med.
– Vad skulle man annars vara, en kung? säger hon och skrattar.
Kåge hamn sjuder av liv. Här pågår verksamheter i samarbete mellan förening och företag, exempel på bra lokal utveckling menar samhällsstrategen Moa Hedström.
– Jag älskar att se aktiviteterna här i hamnen. Här är det inte bara snack utan även ”verkstad”, säger hon och tittar ut över hamnområdet.
I grund och botten handlar Moa Hedströms roll i den kommunala verksamheten att stärka kommunens utveckling – att se in i framtiden. När politikerna vill förändra eller utveckla är det Moa och hennes kollegors uppgift att ta fram beslutsunderlag.
– Vi jobbar med styrdokument och principer, så långt ifrån ”verkstad” man kan komma. Därför älskar jag att se när det verkligen händer.
Delar av utredningsarbetet kan vara att titta på hur andra kommuner har hanterat samma utmaningar, se om det finns någon bra forskning som kan hjälpa, prata med invånarna om vad de vill samt ha en nära kommunikation med politikerna.
– Vi hjälper kommunen att styra åt det hållet politikerna vill.
Rollen är att försöka förstå varför en viss utveckling sker på en viss plats, och sedan föreslå vilka åtgärder som kan sättas in för att få en önskad utveckling.
– Jag får jobba med jättespännande frågor och många gånger även se resultatet.
Moa har bland annat jobbat med vision Skellefteå 2030 där kommunen har ett mål att växa och bli 80 000 invånare.
– När vi skrev den så var jag projektledare. Just nu är många indikationer positiva och Skellefteå går väldigt bra. Största utmaningen för hela samhället är att lösa kompetensförsörjningen för hela Skellefteå, inte bara kommunen utan hela samhället. Vi måste skapa ett Skellefteå som är ännu mer attraktivt och rymmer tillräckligt många som vill flytta hit. Men det är en positiv utmaning, säger Moa.
Med raska steg går Ingemar Markström fram genom korridoren. Det enda som skvallrar om hans yrke är stetoskopet som han har runt halsen, Ingemar är företagsläkare och specialist i företagshälsovård. Det kunde ha varit en helt vanlig hälsocentral, men så är inte fallet. Här på Kommunhälsan som har 19 anställda jobbar visserligen läkare, sjuksköterskor och annan sjukvårdspersonal, men de hanterar bara jobbrelaterad ohälsa.
– Vi är specialister på yrken, arbetsmiljö, lagar och regler. Huvuduppgiften är att hjälpa cheferna när deras anställda blir sjuka samt att göra kontroller så att de inte blir sjuka. Har man ont i öronen ska man inte ringa hit, då är det hälsocentralen som gäller, säger Ingemar Markström.
Han har varit läkare i över 30 år och har bland annat jobbat som internläkare på lasarettet. En krävande roll, där stroke och hjärtstillestånd var vardag.
– Där räddade jag liv, men jourerna var väldigt belastande för både mig och min familj.
För åtta år sedan lämnade han minutstressen på lasarettet och blev företagsläkare på Kommunhälsan. En uppgift som kanske inte blev lättare, men med mer långsiktiga utmaning än i den tidigare rollen.
– På Kommunhälsan räddar jag kanske inte liv, men jag räddar hälsa. Den största utmaningen är den psykiska ohälsan. Alla vill rationalisera och det skapar press och stress på arbetsplatserna. Där försöker vi ge råd hur man ska hanterar vardagen.
Att vara företagsläkare skiljer sig väsentligt på en avgörande punkt mot att vara läkare i den offentliga vården. Läkaren på lasarettet eller hälsocentralen står helt och hållet på patientens sida, medan företagsläkaren har en delad roll.
– Vi står på patenten och chefens sida. Därför är det viktigt att vi är helt objektiva, säger den erfarne läkaren.
Biologen Johanna Engström står på träspångarna som sträcker ut sig över våtmarken och förbinder två uddar i Grytsundet, mellan Boviken och Kåge.
– Från början var vi skeptisk, men det här blev riktigt bra, säger biologen Johanna Engström som jobbar med strandskyddsfrågor.
Spångarna är en del av en vandringsled som gör det lättar att ta sig ut i naturen vid havslinjen. Den går över en smal öppning mellan den grunda sjön och havet. Ett känsligt område där vattnet behöver fri passage utan att hindras. Med en god dialog gick det att ordna en lösning som inte förstörde den känsliga miljön.
– Här finns väldigt hög biologisk mångfald. Tack vare vattenutbytet med havet kan fisken vandra in till sjön och leka. Dessutom har vi ett stort fågel- och insektsliv här.
Hon arbetar med frågor som rör strandlinjen och i uppdraget ingår både tillsyn och tillstånd. Vissa kan tycka att hon är petig, men allt handlar om att värna den känsliga strandmiljön. En miljö som många gånger tar skada av mänskligheten och civilisationens framfart.
– Strandskyddet är en väldigt stark lagstiftning så det finns sällan eller aldrig möjligheter till kompromisser, säger Johanna.
Den allra största utmaningen i hennes jobb är att få människor att förstå att de inte vill förstöra för någon utan det handlar om att värna miljön.
– När alla vill ha sin egen flytbrygga kan det helt plötsligt bli 200 flytbryggor längs en strand när vi istället borde ha tre. Vår uppgift är att se till helheten och inte till var och ens behov. Utan miljön är vi människor ingenting. Det är lätt att glömma, säger hon.
Cykeln är redo och undersköterskan Aznaur Kasumov är också redo. Han jobbar i hemtjänsten och gör nästan ett 20-tal hembesök per dag, så marginalerna är små och tiden knapp. Men för Aznaur är det inte något problem, han trivs riktigt bra med sitt jobb.
– Jag har väl inte världens bästa lön, men jag gillar att hjälpa människor och belöningen är när de blir tacksamma. Många är ensamma och uppskattar när vi sätter oss ner och pratar en stund.
Trots att han rör sig mycket i området där han jobbar, Morö Backe och delar av Moröhöjden, har han inte lärt sig vad alla gator heter.
– Man jag hittar till brukarna, säger han och skrattar.
Som 12-åring flydde Aznaur tillsammans med sin familj från Tadzjikistan till Sverige. När han pratar kan man inte ana att han har bott i Sverige under endast tio år, han pratar perfekt svenska.
– Det handlar nog framför allt om min vilja att lära mig språket. Jag har höga ambitioner när det är något jag gärna vill.
Det var hans mamma som tyckte att Aznaur skulle gå omvårdnadsprogrammet på gymnasiet, och så blev det.
– Min mamma är väldigt klok och det blev bästa valet.
Tack vare utbildningen till undersköterska så har han aldrig varit arbetslös, han fick jobb direkt efter skolan. I klassen var de drygt 20 elever varav fem killar, ovanligt många med tanke på att i den andra klassen gick det en kille.
– Ibland kan det bli problem när man ska duscha någon brukare som inte vill att det ska vara en kille som hjälper dem. Sådana gånger försöker vi ordna så att en kvinna besöker dem istället.
Att vara undersköterska i hemtjänsten innebär att man hjälper människor i deras eget hem.
– Vi hjälper dem att klara vardagen, till exempel med matlagning eller städning.
Han tycker att det är allför få som söker sig till äldrevården och framför allt till hemtjänsten.
– Många har fördomar mot yrket. Alla tror att vi har det så dåligt och stressigt, men det har vi inte.
Jag har väl inte världens bästa lön, men jag gillar att hjälpa människor och belöningen är när de blir tacksamma.
Matilda Fhärm, landskapsarkitekt . Ålder: 36 år. År i yrket: 10 år. Utbildning: 5-årig universitetsutbildning på landskapsarkitektprogrammet. Familj: Maken David, 45 år, samt barnen Harry, 8 år, Alfred, 6 år, Tyra, 3 år, och Edvard, 3 år. Foto: Lars Eriksson.