Eldsjäl. Karin Åhlund Melander jobbar som kommunens psykiatrisamordnare och har gjort det i 20 år.
1995 genomfördes psykiatrireformen vars mål var att psykiskt sjuka personer i högre grad skulle integreras med resten av samhället. I samband med detta tillsattes Karin Åhlund Melander som kommunens psykiatrisamordnare. Hennes roll är att se vad personer med psykisk ohälsa behöver och ge dem verktyg att klara av sin vardag. Det kan vara allt i från att berätta vad det finns för sysselsättning till att hjälpa dem genom sitt kontaktnät.
– Jag känner mig privilegierad att få jobba i en kommun där den politiska viljan finns och samverkan mellan kommun, landsting och organisationer fungerar bra, säger hon.
Intresset för andra människor startade tidigt. Karin växte upp i en liten by i Ångermanland och utbildade sig tidigt till mentalskötare. Redan som 20-åring började hon arbeta på Umedalens sjukhus. Där blev hon kvar i tre år innan Stockholm lockade.
– Där insåg jag att jag ville läsa vidare och pluggade en utbildning i Örebro som kan likställas med dagens socionomutbildning.
Med den nya utbildningen i baggaget gick flyttlasset till Skellefteå. I snabb takt föddes hennes två döttrar. Tanken var att familjen skulle återvända till Stockholm.
– Jag testade att veckopendla till Stockholm men det gick bara i tre månader, berättar hon.
Istället blev Karin kvar i Skellefteå. 1985 startade Trivselhuset i samband med att det skulle skapas en träffpunkt i Skellefteå när Umedalens sjukhus lades ned. Karin Åhlund Melander var med vid starten. Vården för människor med psykisk ohälsa har förändrats sedan hon utbildade sig till mentalsköterska på 1970-talet. Hon minns tiden när insatserna rörde sig om stora institutioner och ser positivt på utvecklingen.
– Jag vill stå för hoppet och ge personerna rätt verktyg för att återanpassa sig till samhället. Förhoppningen är att så många som möjligt kan bli självständiga och kan ha ett bra liv, även om symtomen kanske kvarstår hela livet.
– Jag försöker alltid att fråga efter vad personer behöver och inte bara berätta vad det finns för hjälp.
Men det är inte bara Karin som betytt mycket för många personer. Mötena har även gett Karin en enorm kunskap som inte går att läsa sig till i böcker.
– Jag har lärt mig otroligt mycket av mina brukare. Saker är inte alltid vad de synes vara, säger hon.
Nästa år fyller hon 60 år och bäst laddar hon batterierna i hemmet vid havet.
– Att åka långfärdsskridskor på isen en helgdag är helt fantastiskt, berättar hon.
