Vi befinner oss i skogarna kring Skråmträsk, utanför Skellefteå. Med skarp precision och stor skicklighet har han just lastat sin 20 tons Scania timmerbil full med timmerstockar. Det har inte ens tagit en halvtimme. Han spänner kedjor runt lasten, drar åt, kollar vikten och säger:
– Nu ska vi till sågen i Kroksjön där vi ska lasta av och mäta in timret.
Lars Johansson är en av delägarna till Johanssons åkeri.
– Vi tog över efter pappa och vi är fyra bröder som driver företaget, säger han.
Själv kör han en av timmerbilarna runt om i länet, mest i Skellefteområdet. I sammanlagt 25 år har han rattat de stora fordonen och fraktat timmer från skog till såg.
– Det bästa med jobbet? Hmmm, det är nog att ingen dag är den andra lik och att det är så omväxlande, säger han, bromsar in i en korsning och styr ut på Skråmträskvägen med nosen österut.
Men innan han styr ut från skogsvägen, på asfalterad väg, har han justerat däcktrycket.
– När vi kör in på en skogsväg, så släpper vi ut luft ur däcken med den här dosan. Han pekar på en svart, liten box som sitter fastmonterad mitt mellan sätena i lastbilshytten.
Huvudsyftet är att få bättre framkomlighet på skogsvägar.
Hur har arbetet förändrats genom åren?
– Nu har vi väldigt fina grejor. Det är inga tunga lyft, vi kör på gps, bilarna är bekväma och allt är hårt reglerat. Körtider, vila, laster och vilka vägar vi får köra på, säger han och visar en pärm från Trafikverket där vägars beskaffenhet framgår.
– Det jag kan tycka är att det var lite lättare förr. Nu är det väldigt noga med vila och körtider, säger han.
Nytt från 2016 är också att lastbilschaufförer ska ha yrkeskompetens. Lars Johansson går utbildningen just nu – parallellt med jobbet.
En negativ aspekt är dåligt väder – men det går inte påverka.
– Regn och snöoväderär inte kul. Men vintertid har jag en låda med sand på bilen.
Med ett reglage i hytten tippar han sand framför hjulen i upp- eller nedförslut. Förutom snökedjor som alltid finns med under vinterhalvåret.
Lars Johansson arbetar skift. För- och eftermiddag. Den här veckan går han eftermiddag och skiftet börjar vid middagstid, för att avslutas kring midnatt.
Lastbilen kostar 3,5 miljoner kronor och rullar mellan 17 000 och 18 000 mil per år.
Johanssons åkeri har bara en uppdragsgivare just nu: Martinsons såg.
– Vi har ett tre-årigt avtal med Martinsons och det känns bra, säger han.
Marginalerna är små och enligt honom blir det tuffare och tuffare.
– Vi har gjort ett försök att köra på raps-olja, alltså miljövänligt bränsle under sommarhalvåret. Både för miljöns skull men också för att sänka kostnaderna. Det känns ju bra att värna miljön, men å andra sidan så går det mer bränsle då.
Om det blir en fortsättning beror delvis på regeringens beslut om bränselskatten.
Lastbilarna på Johanssons åkeri förbrukar nästan en miljon liter diesel per år.
– Bilarna kräver också underhåll ganska ofta och smärre reparationer utförs kontinuerligt, vilket också kostar pengar.
Johanssons åkeri har säte i Bygdsiljum. Där finns även en verkstad för mindre reparationer, som delägarna själva utför.
Lars Johansson trivs och tänker fortsätta, trots att vinstmarginalerna sjunker.
Men är det här ett framtidsyrke?
– Absolut. Det kommer alltid att finnas behov av transporter.
En renpåkörning kan kosta upp till 20 000 kronor, beroende på var det tar.