Känner alla. Gladiatorn Storm passar på att busa lite med produktionsledaren Kim Vesterlund under en paus. Foto: Lars Eriksson.
Det är en kall och mörk novemberdag i Sundsvall. I dag är det ytterligare en inspelningsdag av säsongens Gladiatorerna och Kim Vesterlund, 35 år, har redan varit i Sundsvall under flera veckor.
– Mitt ansvar är att få folk att prata med varandra och jag fungerar som en sambandscentral. Jag har koll på allt. Kanske inte alla detaljer, men då vet jag alltid vem som har koll, säger han.
Produktionsbolaget spelar in fjorton program på åtta inspelningsdagar, så tempot är högt och det finns inte utrymme för några stopp. Kim är problemlösaren och smörjmedlet som får muskelkampen på arenan att rulla. Alla tusentals små och stora frågor hamnar på Kims bord, allt från transporter och mat till säkerhetsfrågor.
– Under inspelningstiden så sover jag ganska dåligt. Ibland vaknar jag mitt i natten och kommer på saker som jag måste fixa, säger han och ser trots allt ganska avslappnad ut.
Kim går omkring och hejar på alla han möter och ser. Än är det några timmar kvar till inspelningen ska börja. Det syns att han är en central figur i produktionen. Telefonen ringer hela tiden och många stoppar honom för att fråga om något. Kim har koll.
– Det är jag som ska leda den här produktionen framåt, förklarar han.
I dag har inspelningen en ovanlig gäst. Gladiatorn Herkules ska nämligen göra entré på en häst. Innan inspelningen måste hästövningen repeteras. Den som oroar sig mest är givetvis Kim. Går det fel är det han som måste lösa problemen.
– Tänk om hästen bajsar eller ännu värre kissar på mattan. Vad gör vi då? säger han fundersamt.
Mycket riktigt så händer det som han oroat sig för: Hästen bajsar på den stora mattan mitt på golvet. Kim är snabb framme och plockar bort den lilla ”olyckan”.
– Det är kul att jaga tid. Jag vill alltid göra ett 100 procentigt jobb.
Kim är född och uppvuxen i Skellefteå, men bor sedan fyra år tillbaka i Stockholm. Det är första gången som Kim är delaktig i produktionen av Gladiatorerna. Tidigare har han bland annat gjort tre säsonger av både Idol och Bygglov.
– När jag för första gången läste igenom produktionsdokumentet till Gladiatorerna blev jag nästan svimfärdig. Jag undrade vad jag hade gett mig in i, men man får ta en sak i taget.
För att klara jobbet som produktionsledare i ett så stort projekt som Gladiatorerna måste man vara duktig på att prioritera.
– Ibland kan man få fem samtal på lika många minuter.
Kim gillar jobbet med att vara i centrum av allt och ser oftast möjligheterna och inte hindren.
– Om någon kommer till mig och säger: ”Du Kim, vi har ett problem”. Då säger jag: ”Du menar att vi har en utmaning”. Jag går igång på att lösa en massa saker. Även fast man jobbar upp till fjorton timmar per dag, är det fruktansvärt kul. I min roll får man inte vara grinig. Jag lägger ingen prestige i vag jag gör. Behövs det diesel eller fika kan jag absolut åka iväg själv och köpa det.
Maten är den svåraste frågan att få samsyn runt. Förutom att smaken är olika så finns det många matallergier att ta hänsyn till. Lägg dessutom till att matgästerna varierar i antal de olika dagarna.
– Maten får jag flest invändningar mot. Det är svårt att göra alla 150 personer nöjda. En del tycker det är för lite kryddat medan andra tycker tvärt om. Det är konstigt. Maten borde inte vara svårast, men så är det.
I kväll är det fullsatt på läktarna och när tävlingen rullar igång står Kim i bakgrunden och betraktar skådespelet, till synes helt avslappnad. Men han är beredd att rycka in om det skulle hända något oförutsett. Nu när spelet väl är igång så är marginalerna för att lösa problemen mindre. Om allt löper på och fungerar så har Kim lyckats med sitt jobb.
– Flera gånger har det hänt att jag löst problem med bara någon minuts marginal. Då är det puls. Oftast är det ingen, förutom jag, som vet att det över huvud taget var ett problem. Man behöver inte alltid få höra att man gjort något bra, men det känns bra att ha löst det.
Ibland får han omöjliga uppdrag som han redan på förhand förstår att det inte går att lösa för en rimlig kostnad.
– Jag berättar inte vilket program det var, men en gång ville en producent ha en tårta som var sex meter i diameter och fyra meter hög.
Kim kollade upp vad allt skulle kosta och hur man skulle lösa önskemålet med jättetårtan. När planen och prislappen var framtagen förstod även producenten att det inte var rimligt.
– Men man måste alltid kolla upp saker. Jag kan inte redan från början säga att det inte går, säger Kim och skrattar.
Kim är en fixare och trivs bra med det.
– Jag skulle inte vilja byta bort det här mot något annat, fast det bitvis är tufft, säger han.
När jag för första gången läste igenom produktionsdokumentet till Gladiatorerna blev jag nästan svimfärdig.