DITT DRAG, KOMPIS. Theo och Vilmer utmanar gärna dockan i jordgubbs- och bananspelet.
Men när storebrorVilmer, 7, frågar vad dockan gillar för mat, då blir hon väldigt tyst väldigt länge. Frågorna som den talande dockan Cayla kan svara på måste tydligen vara mera precisa och faktainriktade. Det blir betydligt enklare när samtalet handlar om frukt.
"Jag tycker om gurka", deklarerar dockan med emfas.
Tanter och farbrödersom inte besökt en leksaksbutik på väldigt länge, som inte tittar på barnprogram och inte bläddrat i en leksakskatalog de senaste två tre decennierna, de står som fallna från skyarna och stumma av häpnad inför utvecklingens under.
Vi som växte upp med dockor som på sin höjd kunde säga "mamma" om man först vände dem på mage och sedan vände dem på rygg igen, vi kan inte låta bli att fascineras av små barns självklara sätt att leka med dessa nymodigheter.
Rörliga, pratande,dansande, spelande leksaker har kommit stort under de senaste åren. Det finns robotdinosaurier, robotkatter, en figur som kallas Xeno Sängmonstret och Furby som dansar, sjunger och äter bara man har den rätta gratisappen installerad på sin padda eller telefon.
Leksakerna måste förstås ha batterier i sig för att fungera. Kontakten mellan padda/telefon och leksak sker med hjälp av Bluetoothteknik och i leksakerna som låter finns en högtalare.
Så är det förståsockså med dockan som både kan läsa sagor och bläddra i sitt fotoalbum på paddan men som, till skillnad mot sina robot- och monsterkusiner, inte rör på sig ett enda dugg.
Hon kan bara sitta, stå och ligga. Men prata, det kan hon. Nästan oavbrutet. Bara man ställer frågor vars svar hon kan hitta på nätet eller i sin egen databas.
En dator med talsyntes, det är vad dockan är. Och bröderna, vars föräldrar driver Kotteshoppen.se i Bureå och som tack vare detta får agera testpanel för allt som är nytt, tycker att det är väldigt kul att spela spel med dockan.
– Det finns två spel, berättar Vilmer.
– Hon är jättesmart, försäkrar Theo. Hon har vunnit över mig flera gånger.
Däremot går det litetrögare när det gäller att konversera.
Ibland blir det låååånga tankepauser och som vuxen hinner man undra (flera gånger faktiskt) om hon någonsin ska svara. Det finns ju så mycket att gå igenom i det där datormolnet som till och med de flesta leksaksokunniga tanter och farbröder har hört talas om.
Fråga henne hurmånga människor som bor i London och det är inga problem. Det finns ju Wikipedia.
Men så är det det där med maten. Vad är det hon gillar? Egentligen?
Hmm ... knepig fråga. Tar låååång tid att hitta ett lämpligt svar. Om det någonsin kommer.
I klippet talar Cayla och spelar med Vilmer.
Jag tycker om gurka.
