Det är söndag och ligaspel för Skellefteås Pokémon-fantaster. På spelbutiken Legend har ett flertal deltagare samlats för att spela Pokémon och byta spelkort. Kortspelarna i Skellefteå har visserligen en egen serie, Vinterligan som registrerades 2014 och är sanktionerad av Nintendo, men de har ännu inte bildat någon förening. Något som ska åtgärdas, lovar Pokémon-spelaren Sebastian Salonen, 27 år.
– Vi är nog ett 50-tal spelare i Skellefteå, säger Sebastian och syftar på kortspelet och inte det betydligt kändare och mer populära mobilspelet Pokémon Go.
Japanska Pokémon skapades i mitten på 1980-talet av Satoshi Tajiri. Förutom på korten och i mobiltelefonen lever Pokémon-figurerna på bland annat olika spelkonsoler samt som tv-serie.
När Sebastian var barn intresserade han sig för Pokémon. Precis som för många andra vid den tiden handlade intresset om att samla på kort och spela videospel. Ett intresse som avtog när Sebastian blev lite äldre.
– Men för några år sedan gick jag förbi leksaksbutiken och såg att de hade utförsäljning av Pokémon-kort.
Han kunde inte motstå frestelsen utan gick in och köpte ett par kortlekar, vilket blev en nystart för hans Pokémon-intresse.
– Tidigare hade aldrig spelat utan bara samlat på korten, snabbt insåg jag att spelet var roligt.
Sebastian siktade ganska snart in sig på att utveckla sitt spelande och att börja tävla. För att nå framgångar på tävlingar måste man gilla det strategiska tänkandet.
– Det gäller att prestera när man spelar, men man måste också prestera innan spelet.
Första steget är att klura ut vilken kortlek man vill ha. De olika korten har olika styrkor, uppgifter och förmågor som sedan sätts ihop till en kortlek med 60 kort. Svårigheten är att komponera en vinnande kortlek samtidigt som man inte vet vilka kort motståndaren sitter på. Skillnaden från att spela med en färdig kortlek till att komponera sin egen lek är stor.
– Som att gå från fia med knuff till schack. Det är otroligt många parametrar man måsta ta hänsyn till, men det är jättespännande.
Steg två är att bygga kortleken genom att köpa eller byta till sig kort.
– Det är bra att tillhöra ett team, då kan man låna kort av varandra.
Priserna för spelkorten kan vanligtvis variera från ett par kronor och upp mot en tusenlapp. Därför är det svårt att sätta en prislapp på en hel kortlek, menar Sebastian.
– Vissa gillar att ha en lyxig lek som är värd 10 000 kronor fast man egentligen hade kunnat bygga den för ett par tusen kronor.
Själva spelandet är den sista och avgörande fasen i spelet. Tävlingsdagarna under turneringarna kan bli riktigt långa, där varje spelomgång är 50 minuter.
– Sist jag tävlade så spelade jag tolv timmar utan paus. Koncentrationen är min största svaghet, efter sex timmars spel brukar jag bli riktigt slut.
Inför större tävlingar brukar Sebastian göra i ordning tre olika kortlekar vilka han sedan väljer mellan. En vånda som pågår ända fram till när kortleken ska registreras för tävlingen. Efter det går det inte att ångra sig. Under den senaste säsongen har Sebastian deltagit på internationella tävlingar i både Nederländerna och England.
– Nederländerna var min första riktigt stora tävling. Jag vann ungefär hälften och förlorade hälften, vilket var ett helt okej resultat.
Just nu har Sebastian som mål att försöka kvala in till nästa års världsmästerskap.
– Det skulle vara väldigt roligt att få uppleva.
Under nästa veckas spelfestival, Nordsken, kommer Sebastian och hans vänner att arrangera ett flertal aktiviteter med Pokémon-tema. Det kommer att erbjuda kortspelstävling som lämpar sig för nybörjare, Pokémon Go-vandringar, videospelsturnering samt en kortspelsturnering med möjligheter att ta emot 64 deltagare.
– Vi kommer att ha något varje dag, säger han.