Smycken. Deltagarna kommer att synas. Det är riktigt säkert. Foto: Carina Kvist.
För några dagarsedan, när medlemmarna i den Filippinska föreningen Kayumanggiövade iklädda full dansutstyrsel, då var det ingen som var särskilt nervös.
Annat lär det vara nu för imorgon, lördag, händer det på riktigt. Då ska inte bara ljusdansen, Pandanggo sa ilaw, utan även den skirt älvalika solfjädersdansen, Pamaypay, och dansen med de taktfast skramlande armbanden, Igorot dans, framföras inför en publik på minst 60 personer. Fast föreningens ordförande, Angelita Burman, hoppas förstås att det blir ännu fler, för det ryms hela 300 personer i lokalen som hyrts på Hotell Scandic.
Bayanihan, somfiras för att hylla samarbete, är en traditionell filippinsk fest som alltid äger rum den här tiden på året. Traditionella är också de danser som ska framföras.
Att festen handlar om samarbete passar perfekt i det här sammanhanget, för detta är ett stort kulturellt arrangemang som kräver både organisation och grundliga förberedelser.
Alla föreningsmedlemmar bor nämligen inte här i stan. Somliga hittar man i Norsjö eller i Boliden, ja ända så långt bort som i Luleå faktiskt.
Två övningstillfällen i veckan i en källarlokal i Skellefteå, det har krävt en hel massa åkande fram och tillbaka.
Och så gällerdet förstås att det finns någon som kan sy. Vilket det gör. Angelita Burman äger inte bara Aveny Sy/Glamour ABi Skellefteå. Hon kan hantera en symaskin också så därför är det hon som skapat de färgskimrande dräkterna.
– Kläderna är också traditionella, förklarar Angelita vars uppgift som lördagskvällens konferencier kräver att hon är uppklädd till tänderna. Klänningen hon ska bära har även den filippinska rötter och hon kommer formligen att stråla av glittrande paljetter i djupblått och silver.
– Klänningen kallas filipinniana och är också traditionell. För de riktigt rika görs den av diamanter, men så mycket pengar har jag inte, försäkrar Angelita och skrattar högt.
En klänning av diamanter. Vem har råd med en sådan?
– Imelda Marcos.
Såklart. Den före detta presidenthustrun i Filippinerna som blev världsberömd för sina 1060 par skor, 500 bh-ar och 200 höfthållare som hon hade i garderoben (jo, det står faktiskt så på Wikipedia).
Om de rika måstehälla diamanter över hela sig för att få känna sig lite lyckliga ibland, så är det inte en livsstil som lockar Kayumanggis medlemmar. De hushållar med pengarna, vilket betyder att tyger och rekvisita måste vara så billiga som möjligt.
Fast lite lyx blir det ändå denna förtrollade kväll. För maten, den slipper de laga till själva. Hotellets kock ser till att den asiatiska buffén kommer på bordet.
Dessutom utlovas garanterad julstämning. Föreningens egen sånggrupp, Kayumanggi, ska sjunga både på engelska, filippinska och svenska. Sånggruppen har också övat flitigt under hösten, fast i en helt annan källare, den under Aveny Sy.
Klänningen kallas filipinniana och är också traditionell.
Koordination. Jean Baterna får inte tappa takten, varken med fötter eller solfjäder. Foto: Carina Kvist.
Svängom. Gemma Jovito sveper runt med sin långa kjol. Foto: Carina Kvist.
"Julen är här." Mary Cris Hedlund, Jennifer Regir och Irene Canoy övar julsånger. Dirigent är Marie Fe Lundberg. Resten av gruppen består av Mary Jane Johansson, Jean Baterna, Angelita Pocson Burman och alla barn i föreningen. Foto: Carina Kvist.
Svepande kjolar. Solfjädrarna är en del av själva dansen. Gruppen består av Jayme Mijares Western, Jean Baterna, Gemma Jovito, Sheryl Ornedo, Vibien Nebres Johansson och Marilou Johansson. Foto: Carina Kvist.
Värmeljus i hållare och på huvudet sitter det fast med hjälp av en ställning. Foto: Carina Kvist.
Balansakt. Inte ett, utan tre ljus per person, det har (främre raden) Carol Andersson och Mary Cris Hedlund, samt Mary Ann Beldia Waller och Mary Jane Johansson. Foto: Carina Kvist.