I väskan. Man smyger inte direkt omkring med det relativt stora instrumentet som valthorn är. Foto: Lars Eriksson.
Det absolut populäraste instrumentet bland skolungdomarna i Skellefteå är gitarr. Trots det valde Olivia Chambers, som går i trean på Drängsmarksskolan, att spela valthorn i Kulturskolans regi. En dag i veckan kommer musikläraren Märta Haglind på besök till skolan. Hon undervisar i valthorn, trombon, trumpet, gitarr och piano.
– Musikens värde är viktigare än vilket instrument de väljer. Jag tycker också att det är viktigt att eleverna både får chansen att spela individuellt och tillsammans i orkester. Där får de social träning precis som i idrottens värld. Idrott och musik är bra komplement till varandra. Orkestern är musikens lagspel, säger Märta Haglind.
Hon har jobbat som musiklärare i 35 år och kan se att man i dag lyssnar mer till vad varje elev vill. Det blir en frihet där man kan anpassa sig lite efter varje elevs behov.
– Glädjen är viktigast, precis i som i allt annat. Barnen har så många olika aktiviteter att välja på i dag.
Märta menar att det är viktigt att barnen får en chans att se och testa på de instrumenten som inte är så vanliga när det är dags att börja spela något instrument. Det vanligaste är att barnen börjar spela i tredje klass.
– Det bästa är när elever från samma skola kan vara förebilder och ambassadörer för de olika instrumenten.
Christer Olofsson, kulturskolechef, berättar att det faktiskt har varit ett uppsving för valthornet och att det var hela 13 elever som började spela instrumentet i höstas.
– Vi fick till och med hyra in valthorn till eleverna. Våra instrument räckte inte till alla nybörjare, säger han.
Den här veckan är det kulturskoleveckan där alla barn i årskurs två får besöka Mullberget och uppleva hela skolans utbud, ett smörgåsbord av kulturaktiviteter.
– Förhoppningsvis kan något av utbudet locka och bli ett framtida fritidsintresse för någon, säger han.
Kulturskolan har i dagsläget 1 500 elever som spelar någon form av instrument. Men intresset är mycket större än så. Kön på över 300 barn vittnar om det. För ett par år sedan bytte skolan namn, från Musikskolan till Kulturskolan. Ett namnbyte som också innebar en breddad verksamhet.
– Vi har fler uttryck i dag än vad vi hade tidigare. Nu har vi förutom musik och dans: drama, media, bild, litteratur och föreställningsverksamhet, säger Christer.
Dessutom har Skellefteå kommun en målsättning att alla barn ska få möta kulturen under och efter skoltid, en kulturell allemansrätt. Christer kan se att samstämmigheten bland de olika politiska partierna är stor och därför ser han ljust på Kulturskolans framtid. Kulturskolechefen tycker, föga överraskande, att de har en viktig roll spela i samhället.
– Om vi inte ska försvara kulturen, vad ska vi då försvara? Jag tror att det var så Winston Churchill sa. Kultur är mer eller mindre livsviktig för alla människor, säger Christer.
Inne i Drängsmarksskolans syslöjdssal pågår Olivias valthornslektion. På borden ligger några gitarrer och väntar på nästa lektions elever, men nu är det Olivias toner som fyller rummet.
– Det är lättare att spela valthorn än vad jag trodde det skulle vara. Men när jag spelar de ljusare tonerna blir jag nästan andfådd, säger Olivia med lite rödlätta kinder efter ansträngningen.
För Olivia stod valet mellan piano och valthorn. Efter noga överväganden valde hon bort pianot och satsade på valthornet som kändes mer spännande. Instrumentet har ett förvånansvärt stort register av toner och kan absolut stå för sig själv utan stöd av en hel orkester. Fast det är ganska roligt att spela ihop med andra, tycker Olivia. Just nu övar de inför vårens stora konsert som varje år arrangeras av Kulturskolan.
– Det känns lite nervöst, men det är skönt att vi är fler som spelar valthorn. Det blir lite lättare när man får spela ihop med andra.
Blåsinstrument. Det är framför allt de ljusa tonerna som är jobbiga att få fram i instrumentet. Foto: Lars Eriksson.