I den stora salen finns gammeldags möbler. Golv och tak är original sedan huset var nytt.
Walter visar ett foto på Per Persson och Anna-Kajsa Sehlberg som bodde i huset under andra halvan av 1800-talet.
I hallen syns en gammal spegeldörr, medan köksinredningen i bakgrunden är ny. Färgvalen har haft början av 1900-talet som utgångspunkt.
Beviset för att huset var byggt 1843 visas av Christina Widmark. Stocken togs bort från huset i samband med en tidigare renovering.
Paret Widmark i det trivsamma köket.
Järnspisen är inköpt och liknar den som fanns från början.
Huset hade en sliten och färglös tid, men nu står det rött och grannt vid Önnesmarksträsket. Walter och Christina är nöjda.
Den var länge i uselt skick och hade stått öde i 12 år.
– Tapeterna hängde från väggarna och här fanns varken indraget vatten eller värmesystem, säger Christina Widmark.
De som senast hade bott i huset var farbror och faster till Walter, ett syskonpar som hade bott livet ut i sitt gamla hem och därför inte varit benägna att renovera.
Pappans barndomshem
– Tapeterna såg ut att vara från början av 1900-talet.
Huset hade varit Walters pappas barndomshem. Pappan Arthur hade som vuxen köpt en annan fastighet i byn och byggt hus.
– Jag visste att han var väldigt ledsen över att barndomshemmet hade blivit en ödekåk. Så ett beslut mognade fram att vi skulle ta över och rädda det, säger Walter.
Det gjordes en stor renovering då i stort sett allt fräschades upp eller byttes ut. Det installerades bergvärme och hela satsningen gick på dryga miljonen.
– Vi ville inte bo i ett museum, det skulle vara möjligt att bo här året om, och det skulle vara modern standard. Vi behöll planlösningen i stora drag, samt golven, taken, spegeldörrar och den stora murstocken.
– Däremot blev det ny köksinredning och i den gamla kammaren inredde vi tvättstuga och badrum, säger Walter.
Gamla möbler
De flesta möbler är gammeldags, en del är från huset medan annat är inköpt.
I 25 år har nu paret haft huset som fritidsbostad. Walter har varit ekonomidirektör i skogs- och stålindustrin, Christina var lärare. De har bott på många platser i Sverige, nu är vinterbostaden i Holmsund.
– När renoveringen var klar hann pappa fira fyra jular här innan han dog. Han var så glad över att huset var räddat.
Walter och Christina i den stora salen som inretts med gammeldags möbler.
Efter pappans död kom frågan upp om hans hus och det slutade med att Walter och Christina köpte även det. Walters eget barndomshem, med andra ord.
– Nu är det oftast där vi bor när vi är i Önnesmark vilket är maj-september samt helger. Men båda husen används också mycket av våra sex barn och deras familjer. Alla har fina barndomsminnen från byn när de besökte farfars två veckor varje sommar.
De gör nystart i Önnesmark - byn som vägrade dö