Den här historienär sannerligen inte lätt att berätta, för var börjar början någonstans? Vännerna Peter Levin och Michael Ahl har inte heller riktigt kläm på var startpunkten står att finna, men det lär röra sig om ett datum någon gång år 2013 ... eller om det var 2014 ... cirka.
Hur som helst - Peter och Michael hade fått jobb i Norsjö. Där skulle de sköta om hotellet åt en blivande ägare, men köpet blev aldrig av. Vad som däremot blev av var att de köpte ett hus att bo i, i Bastuträsk. Just den fastighet där telefonväxeln var inhyst förr i tiden. Och så passade de på att köpa två hus till som de har andra planer för (vilka avslöjas någon annan gång).
Nu hade de alltsånågonstans att bo, men inget jobb. Så de började se sig omkring, och behövde inte titta särskilt långt heller - 20 meter ungefär - för att inse att här fanns det att göra. Runt det ruffiga grannhuset växte slyet tjockt och högt. Det såg inte alls trevligt ut sådär mitt i samhället tyckte herrarna och började röja. Sedan stod det inte länge på förrän de fick kontakt med ägaren och sedan köpte de det huset också.
– Då hade det stått tomt i femton år, alla ledningar var sönderfrusna och det var fullt av skräp, damm och svarta sopsäckar precis överallt, berättar Peter.
Vid det här lagethar allt gammalt skräp åkt ut och in har butiken 8816.seoch Galleri Ingemar åkt istället och fort har det gått.
Affären, som huserar i den lokal där postkontoret fanns förr, drivs av Michael. Invigningen ägde rum i mitten av juni och där finns det mesta, mat undantaget.
– Jag köper in lager och konkursbon, då blir det billigt, förklarar Michael som inte hade minsta lilla erfarenhet av tygförsäljning när han började, men nu är det annat.
– Jag har börjat lära mig sy, kuddfodral och örngott, för att se vad de här färgstarka tygerna kan användas till.
Från diversehandelnpå nedre botten går en svängd trappa upp till konstgalleriet. Och väl däruppe är det dags att hålla ett stadigt tag i hakan för risken att tappa den är överhängande: Mängden tavlor är häpnadsväckande ... den mentala tryckvågen från färgexplosionen kan få den kolugnaste att tappa andan. Och så är det själva lägenheten. Det som syns mellan ramarna. Kan få den mest inbitne 40-, 50- och 60-talsnörd att gå ner för räkning. Hela atmosfären andas svunnet 1900-tal.
– Det här är byggmästare Evert Lindqvists lägenhet. Det var han som byggde huset och här hade han sitt kontor, förklarar Peter. Vi hittade hans kontorsskylt på spisen i köket.
Tavlor från golvtill tak, från vägg till vägg, från fönsterkarm till fönsterkarm.
– Det är Ingemar Nilsson, som tidigare drev Storforsens hotell, som äger dem. Jag är galleriets föreståndare, förklarar Peter som jobbat i hotell- och restaurangbranschen mycket länge, bland annat som anställd hos Ingemar Nilsson.
Michaels yrkesbakgrundär helt annorlunda. Han började som avbytare på jordbruk i södra Sverige, men när det började bli ont om jobb sökte han sig till andra branscher. Det var så de båda råkades för sju år sedan. Peter jobbade på Bert Karlssons nöjespark Fame World i Skara när Michael kom dit för att söka jobb som badvakt.
Sedan dess harde hängt ihop, bott och jobbat en sväng i Norrbotten, och har numera inte bara fyra hus ihop. De har en sprudlande framtidsoptimism också, för om det är någonting de tror på så är det Bastuträsk. Förutom de många sjöarna så har Peter ett argument som kan få den tveksammaste att förstummas:
– Det finns två platser i Sverige som är vackrare än alla andra, den ena är Askersund, den andra är Bastuträsk.
Måste kanske åka till Askersund en sväng och kolla.