På Förenta Nationernas klimatkonferens i Paris ska ramarna sättas. Där avgörs hur mycket vi kan belasta miljön utan att förgöra Moder Jord, inte några enkla frågor de ska brottas med. Min vädjan till er ledare är mycket enkel: Kom överens, annars blir jag riktigt besviken på er. Tyvärr har jag inte så stora förhoppningar, men överraska mig gärna.
För över 20 år sedan enades nästa alla länder genom FN:s klimatkonvention att jordens medeltemperatur absolut inte får stiga mer än två grader, och det jämfört med hur temperaturen var innan industrialiseringen. Annars blir följderna katastrofala. Det är dessa domedagsprofetior som får mig att bli lätt illamående. När vi inte ens kan komma överens om småfrågor i den svenska riksdagen hur ska då alla länder i världen komma överens om så långtgående klimatmål som nu krävs.
Men om vi nu misstror världens ledare så föreslår jag helt enkelt att vi tar saken i egna händer. ”Skippa bilen under milen”, är en alldeles utmärkt slogan. Nu invänder säkert många att vi faktiskt har vinter här uppe i norr, men då kontrar jag med varma kläder och vinterdäck. Om vi bara bestämmer oss så fixar vi det. Kanske inte varje dag, men flertalet dagar under året kan de flesta av oss cykla, till och från jobbet eller skolan. När termometern kryper ner mot minus tjugo grader och det är snöstorm ute då är det inte kul att grensla cykeln, men vi får fuska. Att ta buss eller bil behöver inte vara någon katastrof, bara det är i undantagsfall.
För mig är köttkonsumtionen den svåraste utmaningen. Jag älskar kött, men jag borde kunna dra ner på ätandet av detta miljöförstörande livsmedel. Istället för att klämma två köttbitar från grillen så får det räcka det med en. Grillade grönsaker är ett fantastiskt komplement till köttbiten. Dessutom borde vi alla kunna avstå kött, åtminstone en dag i veckan. Välj ut en veckodag och låt den vara den återkommande vegetariska dagen. Nu när vi har bestämt oss för att äta mindre kött låt oss då även komma överens om att köpa lokalproducerat kött. Lite dyrare, men det har vi råd med nu när vi inte behöver köpa så mycket.
Konsumtionen av onödiga prylar är också något vi måste ta tag i. Produkterna produceras ofta långt borta och belastar producentlandets utsläppsstatistik, men det är vi som köper produkterna som ska ta ansvaret. Här är mitt förslag: Vi ser till att köpa saker som håller lite längre – bättre kvallitet helt enkelt. Vi köper färre saker och behåller dem längre. Nu får det vara slut på slit- och slängmentaliteten.
Jag begriper att detta inte kommer att räcka, men någonstans måste vi börja. Nu ska jag komma ur min miljödepression och dra mitt strå till stacken. Hänger ni med?
Nu ska jag komma ur min miljödepression och dra mitt strå till stacken