Färdigt bröd. Torsten Pettersson sopar av det färdiga resultatet.
Kylan nyper i kinderna men så fort man stiger in i bagarstugan i Selet, strax utanför Lövånger, slås man av värmen som spridit sig i stugan.
– Då skulle du stå vid ugnen, säger Ann-Kristin Grahn och skrattar.
Elden är igång, de första bröden har redan gräddats och doften av nybakat ligger tung i rummet. Det är en prova-på-dag i bagarstugan som anordnats via Vuxenskolan i Lövånger, och Ann-Kristin håller i pekpinnen ... eller ja, kaveln i det här fallet.
– Här får man prova att baka på häll. Det ska väcka en tanke om hållbarhet och närproducerat, att man inte alltid behöver köpa utan kan göra själv, säger hon.
– Dessutom kan man ha väldigt trevligt i en bagarstuga. I helgen bakade jag och min syster tillsammans med våra familjer, så vi hade en familjdag i bagarstugan, tillägger hon och pekar mot systern Karin Johansson som snurrar på ett bröd inne i ugnen med hjälp av två träbitar.
– Man måste hålla brödet i rörelse om hällen är varm annars blir det bränt. Gräddningen är lite av en vetenskap i sig själv, men man lär sig, förklarar Ann-Kristin.
De har utgått från ett grundrecept till hällakaka. Sedan kan man lägga till eller ta bort ingredienser för att få brödet så som man vill ha det.
– Beroende på om man till exempel vill ha mer fiber, eller en viss smak. Vissa vill ha kryddor på, andra inte, säger Ann-Kristin.
De får det att se enkelt ut när de kavlar, sopar undan mjöl och skickar in brödet i ugnen. Men det är inte fullt så lätt som det ser ut upptäcker både reporter och fotograf vars eget försök till brödbak slutar i att ett bröd fattar eld och att det andra blir dubbelvikt. Nej, att baka i bagarstuga kräver viss kunskap.
– Första gången måste man nog ha hjälp. Bara att få elden rätt kräver viss teknik, säger Ann-Kristin.
– När jag började baka i bagarstuga bakade jag tillsammans med min svärmor. På den tiden använde man så lite mjöl att jag mest bara fick grädda brödet för att kavla ut den där degen – det var nästan omöjligt, säger Karin.
De talar om en tid då många samlades i bagarstugorna. Det har gått i omgångar, senast det var riktigt poppis med sådant här typ av brödbak var på sjuttiotalet.
– Alla tanter i byn samlades och bakade sitt eget bröd, säger Karin.
Nu står de flesta bagarstugor och samlar damm, alternativt bakas det pizza där någon gång vartannat år. Kanske är det för att det är något omständligt. Förutom själva bakandet kräver eldningen tid och tålamod. Men i en tid då ”självhushållning” ses som ett trendord borde det bara vara en tidsfråga innan dessa kunskaper blir hett eftertraktade.
Och om många bakade samtidigt så skulle det inte bli så mycket jobb, föreslår Ann-Kristin.
– Kanske borde man starta ett nätverk?, funderar hon.
– Skicka ut ett ”Nu har vi tänt i bagarstugan, när vi är klara är det bara för er att ta över!”
Gräddningen är lite av en vetenskap i sig själv, men man lär sig.
Fikapaus. Mikael Johansson tittar in på kaffe och en bit nybakat. Han brukar själv baka i bagarstugan.
Stordegen. När man ändå har värmt upp ugnen är det lika bra att baka så att det räcker länge.
Perfekta klumpar. ”Att få dem bra och släta tycker jag är svårast, men Ann-Kristin är duktig på det, så för henne är det lätt”, säger Karin när hon knådar till brödämnen i bra storlek.
Går fort. Att grädda brödet tar bara några få minuter.
Mot värmen. Degen är utkavlad och ska in i ugnen.
Redo. Ann-Kristin Grahn och Karin Johansson står klara för att lära ut bagarstugans ädla konst.