Vårt kära Norrland upptar som bekant en stor del av Sveriges yta. Norrland består av många områden som är väldigt olika. Men överallt är det ett och samma folkväsen som dominerar berättandet, vittran.
Vittra är ett mytiskt folk inom den nordiska fäbodkulturens folktro. Det många kanske tror är att vittra bara är en person, men det rör sig om flera. I alla fall om vi ska gå tillbaka i tiden.
Ordet vittra eller vittran är nämligen i sin äldre betydelse bestämd form pluralis, och då används singularformerna ett vitter, en vitterkvinna eller en vittergubbe.
Nu för tiden är dock vittra obestämd form singularis och vittran bestämd form singularis och betoningen något annorlunda.
Ordet kommer från "vätte", som används söder om Dalarna. Det i sin tur kommer från fornnordiska vættr, som helt enkelt betyder "(övernaturligt) väsen".
Vittra är ett alltså norrländskt begrepp. Sydgränsen för vittertron går ungefär genom Hälsingland och Dalarna, och finns även i Norge och Finland. Sägnerna om vittra påminner om det norska huldrefolket, och gutniska berättelser om "di sma undar jordi".
Ordet vittra är spritt i Jämtland, Västernorrland, Ångermanland, Västerbotten och Norrbotten, samt södra Lappland. Men längre norrut, i norra Lappland och norra Norrbotten, kallas samma väsen för landrå eller troll och i Jämtland kallas vittra för jolbyggar ("jordbyggare"), men även smågåbban, småruskan och småtussan. På samiska används ganij, sajva, eller ulda, och på finska maahinen eller haltija.
Det finns många lokala historier om vittra. I Sandfors sägs det att vittra bodde vid Trolltjärn en halvmil väster om Sandfors, som ligger vackert vid Kågeälven.
På webbsajten www.detvarengang.se berättas det om en äldre bonde i Ersmark som en sommarkväll var ute för att söka efter familjens kor. Han följde Bruksvägen, en skogsväg mellan Kåge hamn och Nyland, invid Varuträsk, och mötte ett flyttande sällskap, bestående av män, kvinnor och barn. Bland annat hade de med sig kor och hästar. Mannen var något förvånad då vägen endast användes för skogsarbete. Han frågade om sällskapet sett hans kor men fick nej till svar. Sedan frågade han vart de var på väg och fick till svar att de skulle till Piteå. Sedan skildes de åt. Efter en stund började mannen tänka att det var orimligt att flytta denna väg. Han började leta efter sällskapet som då försvunnet och allt var tyst i skogen. Efter det egendomliga mötet brukade mannen ofta berätta om detta märkliga sammanträffande. Alla som hörde hans berättelse var övertygade om att han mött vittra.
Vad är då vittra egentligen?
Jo, det beskrivs som en nordisk variant de underjordiska. Men de kan också befinna sig i stenblock och gamla träd. Ett folk som sägs leva parallellt med oss "vanliga" människorna och i vår närhet. De är släktingar till huldran och skogsråt. Likheterna med vättar i landets sydligare delar är stor.
De räknas därför till dem som inom folktron kallades "de osynliga". Vittra beskrivs också som ett folk som lever familjevis på jordbruk och boskapsskötsel, men på annan plats och under andra tider. När människor inte håller till på fäbodvallen under vinterhalvåret så är vitterfolket där.
Det sades också att vittras boskap var förtrollade och speciellt deras kor.
Det finns gamla berättelser om att fäbodjäntor fått ta hand om och behålla någon av dessa kor genom att kasta en kniv eller sax över kon. Dessa var förr en begärlig bytesvara då vittras djur gav större avkastning än människornas.
Och hur ser vittra ut?
Ja, det finns flera vittnesberättelser om detta. Men ska man ta den generella beskrivningen så ser, klär sig och lever vittra precis som människor, och till skillnad från många andra väsen så är de, precis som människor, dödliga. Ofta är vittra enligt berättelserna småväxta som de besläktade vättarna, men det finns undantag. De kan vara av mänsklig längd men också mycket större, särskilt i historierna som kommer från Norrlandskusten. De påstås kunna förvandla sig till små djur om det behövs.
Vittran beskrivs också som folktrons klädsnobbar då de alltid är mycket välklädda. Klädernas färg var en signal för att visa vilket humör de var på. Vitt skulle signalera att de var på ett bra humör. Rött signalerade att du hade att göra med en arg eller ledsen vittra. De kvinnliga vittra hade alltid långt hår som var antingen hängande eller flätat, detta för att dra till sig uppmärksamhet. Hårfärgen hade ingen betydelse. Det var som hos vanliga kvinnor, blont, rött eller svart. Dock beskrivs vitterkvinnorna som mycket vackra och förföriska.
Likheterna med den vanliga människan var alltså stora, skillnaden är alltså att de, som tidigare nämnts, lever under jord. Deras vägar kallas för vitterstråk. Dessa vägar finns faktiskt utmärkta på gamla kartor. Detta för att det skulle gå illa för den person som byggde sitt hus på ett vitterstråk. Då skulle vittra gå med sin boskap rakt genom huset.
Även om Vittra ofta omtalas i farliga ordalag så behöver det inte vara så. Enligt sägnerna så lever de, precis som tomtar och vättar, ofta i fredlig samexistens med oss människor. De kunde till och med vara till stor nytta om människorna lät dem husera ifred. Problemen uppstod när man irriterade dem.
Sedan finns naturligtvis de vanligaste historierna också. De om att kvinnliga vittror, liksom skogsfrun, kunde roa sig med att locka folk vilse och män i säng. Men även de manliga vittrorna hade som hobby att ta en svängom med fäbostintor i sänghalmen. Värre historier finns också, att vittra bergtar eller snappar bort småbarn.
Vittran är alltså ett väsen från gammal folktro, men lever kvar än i våra dagar. I populärkulturen finns naturligtvis vittra med. Senast i den otäcka svenska SVT-serien Jordskott. Den svenska lågbudgetfilmen "Vittra" från 2012 har också fått rätt stor uppmärksamhet, och i den visas endast de mörka sidorna upp. Motorvägen norr om Gävle ska tydligen ogillas av de övernaturliga varelser som håller till i området och därför ska den vägen vara extra olycksdrabbad. Samma sak gäller på Island, där myndigheterna anses behöva ta hänsyn till de övernaturligas önskemål då de bestämmer sträckningen av vägar eller planerar nybyggnation på landsbygden.
Vittra är ett väsen som vi inte verkar bli av med. Det känns som de kan finnas kvar ännu. Under jorden, eller i ett stenblock i en skog nära dig.
I populärkulturen finns naturligtvis vittra med. Senast i den otäcka svenska SVT-serien Jordskott.