Det är nu många år sedan jag först hörde talas om kalhyggen, som inte längre skulle kallas kalhyggen utan föryngringsytor. Ett positivt ord men som knappast gjorde skogsytan mindre kal. Döm också om min förvåning när jag senare fick veta att mamma Mu inte längre fick vara en ko utan blivit förvandlad till en produktionsenhet.
Ett annat begreppsbyte som jag reagerat starkt emot är att en vårdtagare inte längre är en människa som är i behov av någon form av vård. Socialstyrelsen har nämligen beslutat att de numera är brukare. Jag frågar mig förvånat: Brukar vad då? De brukar kanske bara gå på bio, missbruka droger eller eventuellt tillhöra den utrotningshotade arten jordbrukare.
Jag har förstått att bland de styrande inom landstingen har ord som sjuk och vård länge varit behäftade med en negativ klang och har därför kontinuerligt bytts ut. Sjukstugorna blev först vårdcentraler och senare hälsovårdscentraler.
När jag var barn sa man att hälsan tiger still, men som rubrik på en inrättning som vårdar hälsan blir den fullt hörbar. Förmodligen är det dock så att det fortfarande är de som är sjuka eller drabbats av en olycka som tar kontakt med dessa inrättningar. Antalet vårdbehövande människor verkar i varje fall inte blivit färre i antal.
Sjukgymnaster är heller inte längre sjukgymnaster utan något så svårstavat som fysioterapeuter. Vad blir nästa förvandling? Kan vi verkligen i fortsättningen med förtroende vända oss till en sjuk sköterska? Borde hon inte tituleras hälsokompetensterapeut eller något liknande?
Till vår förvåning har vi upptäckt att vi flyttat till en ort som fortfarande har en gammeldags vårdinrättning som heter Sjukstuga dit man får komma när man blir sjuk. Heder åt de sju inlandskommuner i Västerbotten som är de enda i Sverige som värnat och vårdat denna företeelse!
Christina Ohlsson
Malå
Borde hon inte tituleras hälsokompetensterapeut eller någotliknande?