Skratt. ”Det här är så bra att vi borde ställa oss upp och applådera”, säger Juli-Ann Lindberg som har Svea Degerman och Britta Hallgren vid sin sida i soffan. Foto: Lars Eriksson.
Högst upp i Skellefteå kommuns äldreboende Tor har fyra kvinnor och en herre samlats för att lyssna till Melker Johnssons högläsning. Stämningen är förväntansfull och alla verkar glada, till och med lite uppspelta. I Ella Kågströms liv har boken och berättelserna betytt mycket. Hon berättar att hon även läst en hel del för sina barn när de var små.
– Det här är en högtidsstund, säger hon.
Melker har gått en utbildning i högläsning hos Studieförbundet Bilda. Vi fyra tillfällen har han tagit del av tips och kunskap om vad och hur man ska läsa. Uppgiften är att vara ute och läsa för demenssjuka. En uppgift som är ideell och helt utan ersättning.
– En gång i veckan kommer jag hit, säger han och tittar runt på de som samlats för att lyssna:
– Jag blir glad när jag ser er.
Melker har tidigare jobbat med barn. Som förskollärare har han en hel del erfarenhet av högläsning. Han kan inte se att det är någon större skillnad på att läsa för barn eller för äldre demenssjuka.
Melker är i dag förtidspensionär, men vill ändå göra en insats i samhället. Det var då läsningen kom in i bilden. Här kan han göra något som uppskattas av någon annan.
– Det är trevligt för mig också. Om jag bara kan så vill jag gärna fortsätta med det här.
En bit in i Selma Lagerlöfs Julrosen är koncentrationen fortfarande hög bland lyssnarna. Ibland kan det se ut som att någon av åhörarna somnat, men icke. Att sluta ögonlocken är ett sätt att öka närvaron i den höglästa berättelsen. Ibland skrattar de och vid något tillfälle kommer till och med en liten tår i ögonvrån på en av åhörarna.
Enligt Cathrine Enqvist, konsulent för Bilda i Skellefteå, så finns det ett stort behov av läshjälp i samhället. Hon räknar med att så många som 20 procent av befolkningen har lässvårigheter och att närmare fem procent är i behov av högläsning. Bilda i Skellefteå har förutom Melker utbildat åtta högläsare som nu är ute och läser på olika boenden.
– Högläsarna gör en fantastisk insats och sätter guldkant på tillvaron för de äldre, säger Cathrine Enqvist.
Med en intresserad och vaken blick följer Ella Kågström med när Melker läser ur Elsa Beskows saga Hattstugan. Hon kan vartenda ord i berättelsen och så fort han börjar läsa på en ny rad avlutar hon rimmet och meningen åt honom. Ingen tvekan om att minnet finns där. När den magiska timmen är till ända och kaffet är urdrucket reser hon sig försiktigt upp på de något rangliga benen och sträcker sig mot rullatorn. Hon stannar till, och ser sig lite förvirrat omkring.
– Nu vet jag inte riktigt... Var bor jag?
En timme i en litterär bubbla med minnen och tillbakablickar är över, men nästa måndag kommer Melker tillbaka och läser igen.
Högläsarna gör en fantastisk insats och sätter guldkant på tillvaron för de äldre