När Frida var 13 år drabbades hon av ätstörning – en kamp som pågick i fem långa år

När Frida Markstedt var 13 år drabbades hon av ätstörningar, en sjukdom som hon sedan kämpade emot i fem långa år. Trots att hon definitivt inte var överviktig så kände hon sig tjock. ”I dag mår jag bra, men det har varit tufft”, säger hon.

Fridas veganska proteinbollar. Foto: Lars Eriksson.

Fridas veganska proteinbollar. Foto: Lars Eriksson.

Foto: Foto: Lars Eriksson.

Livsstil & fritid2017-03-11 09:30

Med pigg blick och rosiga kinder tar Skelleftetjejen Frida Markstedt, 20 år, emot i sin lilla etta. I köket har hon förberett ett mellanmål bestående av hemgjord glass och veganska proteinbollar. Livsmedel som hon för bara ett par år sedan ansåg vara förbjudna.

– Det började som en ätstörning och sedan utvecklades det till anorexia. I dag är jag intresserad av vegansk mat och mår jättebra av det, säger Frida och dukar fram tallrikar och tekoppar.

Frida förklarar att familjen alltid har varit ett stort stöd, men relationerna till skolkamraterna var under en tid problematiska. Precis som för de allra flesta ungdomar kretsade allt kring skola och kompisar. När relationerna med de andra skolkamraterna inte fungerade mådde hon dåligt.

– Jag var en blyg tjej som var lätt att trampa på. Dessutom var jag självkritisk och ville vara perfekt, och kände väl att jag inte var det. Vilket känns främmande i dag eftersom jag nu har en väldigt god självkänsla och vet att jag är bra på många sätt.

Fram till puberteten i 13-årsåldern var mat inget hon funderade så mycket på, hon åt allt.

– Fram till dess hade jag alltid varit en gottegris, men helt plötsligt ville jag inte äta några sötsaker. I början kändes det bättre när jag blev smalare.

Det började med sötsakerna och fortsatte med maten. Trots att hon absolut inte var överviktig åt hon allt mindre för var dag som gick. Vikten rasade och inom loppet av ett halvår var tillståndet så dåligt att hon blev inskriven på barn- och ungdomspsykiatrin (bup).

– Mamma och pappa var väldigt oroliga för min hälsa, men jag förnekade att jag hade problem.

Under de två åren hon var inskriven på bup gick vikten både upp och ner.

– När jag slutade nian mådde jag psykiskt bra. Vi gjorde många roliga saker hemma och jag hade bra kompisar med mig från högstadiet till gymnasiet. Men ju längre tiden gick desto mer fastnade jag i sjukdomen. Jag fuskade ofta med matschemat jag fick från bup. Det gick så långt att lärarna fick kontrollera att jag åt mellanmålen.

Trots att Frida inte fick i sig tillräckligt med energi klarade hon skolarbetet bra.

– Jag fick ganska bra betyg, men jag hade kanske fått ännu bättre om jag varit frisk. Man vet aldrig.

Tillfrisknande gick dåligt och Frida insisterade på att hon kunde bli frisk utan matschemat från psykiatrin. Eftersom inget hade fungerat fram till dess så gav föräldrarna motvilligt med sig och gav henne förtroendet att hantera det själv.

– Jag försökte verkligen att skärpa mig och sa till mina föräldrar att allt skulle bli bra, men vikten fortsatte att rasa.

När Frida var 17 år vägde hon 42 kilo, en oroväckande låg vikt på en tjej som var 168 centimeter lång. Alla kvinnliga funktioner i kroppen hade slutat fungera och Frida började bli riktigt orolig för sin framtid.

– Allt var ansträngande, till och med att tugga tuggummi var jobbigt. Jag blev tunnhårigare och tunnhårigare, vilket inte heller var så kul. Varje kväll låg jag och oroade mig. Jag sov dåligt och vaknade jättetidigt varje morgon.

Det hade gått alldeles för långt och nu bestämde hon sig för att bryta den onda cirkeln. Varken hon själv eller hennes föräldrar skulle behöva oroa sig mer.

– Jag bestämde mig för att gå upp några kilo, inte 20 kilo som jag faktiskt gjorde.

Den sommaren, 2014, åkte Frida och hennes syster på en semesterresa till Rhodos. En vecka med all inclusive väntade.

– Jag ville visa min syster att jag kunde äta och fick brottas med mig själv för att få i mig så mycket som möjligt.

Systrarna fick en bra vecka med mat, vila och skratt.

– När jag kom hem fortsatte jag att äta och styrketräna för att bygga upp mina muskler. Jag gick upp nästan 14 kilo den där sommaren och fortsatte att öka i vikt under hösten.

Energin kom tillbaka, men allt var ändå inte bra. Tvivlen på sitt eget utseende gnagde i Fridas medvetande.

– Jag kände mig jättetjock fast jag inte var det. Visserligen hade jag blivit lite uppsvälld av vätska, men jag vägde mindre då än vad jag gör i dag.

Under hösten ökade hon träningsmängden för att kompensera sin inbillade tjockhet, och hon tränade mycket.

– Alla trodde att jag var frisk, men jag tränade ungefär två gånger om dagen.

All träning i kombination att hon inte åt något under dagarna gjorde att kroppen fick alldeles för lite bränsle.

– På kvällarna var jag extremt hungrig och åt okontrollerat mycket.

Hösten övergick till vår och Frida insåg att hon inte kunde hantera situationen ensam. Med hjälp av sina föräldrar, sin syster och pojkvän lyckades hon till slut bryta mönstret. Långsamt hittade hon tillbaka till ett regelbundet ätande och en mer balanserad träningsnivå. Hon började må allt bättre.

– Jag tycker att alla som är i samma situation jag var i ska försöka ta den hjälp som erbjuds. Till slut klarade jag det på egen hand, men det tog lång tid och krävde många inre fighter med mycket svett och många tårar.

Efter att ha läst en hel del om djurhållning beslutade hon sig för att utesluta animaliska produkter och bli vegan.

– Man behöver inte äta raffinerat socker eller stekt fläsk för det tillför inget som du behöver. Mitt motto är: Du äter för att leva, du lever inte för att äta. Mitt liv kretsar inte längre runt mat.

Bra matvanor och träning i lagom dos har blivit hennes framgångsrecept för att må bra. Nu kretsar inte allt runt mat längre utan fokuset ligget på andra viktiga saker i livet, framtid, intressen samt nära och kära.

– Det senaste året har känts jättebra, både psykiskt och fysiskt. Jag har alltid varit en glad tjej, men nu vet jag verkligen hur min kopp fungerar och vad jag mår bra av. Jag måste äta för att vara mitt bästa jag.

Frida har hittat tillbaka till livet som hon nu hyllar.

– Det har varit jättetufft, men jag har lärt mig mycket och blivit stark. Jag är stolt över vad jag åstadkommit och är glad att jag verkligen orkar leva livet. Det är så skönt att ha energi.

Recept

Fridas veganska proteinbollar, 16 stycken.

5 dl fiberhavregryn.

3 msk kakao.

2 msk organiskt protein (kan uteslutas).

3 droppar steviadroppar choklad (kan uteslutas).

1 tsk vaniljessens.

0.5 dl agavesirap.

1 dl vatten.

2 msk kokosolja.

Mixa alla ingredienser i en matberedare, tillsätt mer vatten om smeten är för torr och forma sedan smeten till bollar. Rulla bollarna i kanel, kakao eller kokosflingor.

Fridas veganska hallonglass, 2 portioner.

2 stora frusna bananer.

3 dl frusna hallon.

1 dl vegansk mjölk (soja-, kokos-, mandel- eller havremjölk).

Blanda alla ingredienser i en matberedare tills du får en glassig konsistens. Ät glassen direkt för bästa resultat.

Tips: Byt ut hallonen mot mango, blåbär eller tillsätt bara vaniljessens till mixade frusna bananer.

Mamma och pappa var väldigt oroliga för min hälsa, men jag förnekade att jag hade några problem.

undefined
Fridas veganska proteinbollar. Foto: Lars Eriksson.
undefined
Fridas veganglass. Foto: Lars Eriksson.
undefined
Semester. När Frida var på Rhodos 2014 vägde hon 42 kilo. Foto: Privat Foto: Privat.
undefined
Mat. ”Förr undvek jag alla kolhydrater, men i dag äter jag nästan bara kolhydrater”, säger hon. Foto: Lars Eriksson.
undefined
Frisk. ”Jag mår så bra av att träna. Att se hur jag utvecklas är fantastiskt”, säger Frida på väg till träningslokalen. Foto: Lars Eriksson.
undefined
Energi. ”Jag tränar tre till fem gånger i veckan”, säger Frida Markstedt som har blivit frisk från sin anorexia. Foto: Lars Eriksson.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!